Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att integritetsskydda personer som genomgått könsbyte.
Skattemyndigheten har under åren lagt sig till med olämpliga rutiner för tilldelningen av ny identitet då transsexuella får sitt korrekta kön fastställt enligt lag 1972:119. Dessa rutiner äventyrar den höggradiga sekretess som transsexuella är i stort behov av för att kunna lämna åratal av psykiskt lidande bakom sig, och som Sveriges riksdag framsynt lagstiftade om i nämnda lags 7 §. Tyvärr har sekretessen urholkats kraftigt genom datateknikens snabba utveckling under de gångna 30 åren, och genom att principerna för tilldelning av personnummer ändrats. Det som behövs är bl.a. en översyn av hur de ”generalklausuler” skattemyndigheten åberopar skall kunna göras icke gällande i de fall lag 1972:119 avser.
För den som får sin könstillhörighet ändrad enligt lag 1972:119, har livet fram till genomförd medicinsk behandling och fastställandet av den rätta könstillhörigheten varit ett mycket stort psykiskt lidande. För att man skall kunna integreras väl i samhället med sin rätta könstillhörighet är det av yttersta vikt att kännedomen om den genomgångna behandlingen hålls inom en så liten krets människor som möjligt. Detta inte i första hand för att undvika direkt diskriminering eller hatbrott, utan mera eftersom varje
påminnelse om den traumatiska tid som varit innebär en mycket stor belastning för personens psykiska hälsa och välbefinnande.
Då en person fått nytt personnummer tilldelat, till följd av lag 1972:119, lägger skattemyndigheten ut denna ändring helt öppet i Dafa/Spar med referens till tidigare personnummer. Detta medför att alla och envar som har rudimentär kunskap i personnumrens uppbyggnad direkt ser att det handlar om ett könsbyte. Detta är ett helt oacceptabelt förfarande i ljuset av 1972:119 7 §. Skattemyndigheten menar att den som ansöker om ny könstillhörighet enligt 1972:119 själv har möjlighet att ansöka om spärrmarkering i folkbokföringen. Detta är ett oacceptabelt förfarande eftersom en spärrmarkering innebär att det kan uppstå långtgående svårigheter i personens vardagsliv. Det kan bli svårigheter med att skaffa krediter och stora svårigheter kan uppstå vid drivande av företag. Även för myndighetens del uppstår onödigt krångel, bl.a. genom att post måste eftersändas via skattemyndighetens försorg. Häver man spärrmarkeringen kommer hänvisningen till tidigare identitet åter fram fullt synlig.
Ett andra problem är att personer födda i Sverige under åren 1947–1990 tilldelades personnummer som med mycket få undantag var knutna till det län där man folkbokfördes vid födelsen. Efter 1990 sker tilldelningen helt slumpmässigt. Problemet är att för den som får sin könstillhörighet fastställd enligt lag 1972:119, och som är född i Sverige mellan 1947 och 1990, får sitt nya personnummer tilldelat enligt den nya slumpmässiga ordningen får sin sekretess kränkt genom att det nya numret inte passar samman med födelseorten. De vanligaste handlingar där både födelseort och personnummer finns samtidigt är pass och personbevis. Passet är en handling som man är nödsakad att visa vid inresa till Sverige från länder som ej omfattas av Schengenavtalet. Härvid uppstår en oro att passet skall uppfattas som misstänkt om granskande tjänsteman har kunskap om personnummertilldelningens principer före 1990. Bara denna oro kan vara en extra belastning om man är nödsakad att resa i tjänsten och en inskränkning i den personliga friheten vid nöjesresor. Dessutom finns det andra situationer då inte personnummer och födelseort nämns i samma dokument, men där pinsamma situationer ändå kan uppstå. Ett tredje problem är den utbredda ovilja privata företag visar att nyutfärda ersättningar i den nya identiteten för gamla betyg/intyg, oftast under hänvisning till att man är orolig att bryta mot lagstiftningen om urkundsförfalskning.
Det är i praktiken omöjligt att leva ett normalt liv där sekretessen enligt lag 1972:119 7 § inte åsidosätts om man tvingas använda handlingar som klart utvisar vilken behandling man genomgått.
Det första problemet är det mest svårlösta, men i ljuset av att det handlar om cirka 25 personer per år borde myndigheternas dataregister utan större svårigheter kunna uppdateras genom manuella rutiner där hög grad av sekretess iakttas, och att hänvisning till tidigare identitet inte får förekomma annat än i ett pappersarkiv på Riksskatteverket. Undantag måste kanske medges för taxeringsregistret till och med slutet av taxeringsåret för det inkomstår under vilket personnumret ändrades, men i så fall måste spärrmarkering läggas i folkbokföringen på skattemyndighetens initiativ tills denna hänvisning avlägsnats.
Det andra problemet löses bäst genom att, så långt detta är möjligt, personnummer tilldelas enligt nummerserier länsvis så att personnummer och födelseort överensstämmer.
Det tredje problemet löses genom att det fastläggs att duplikathandlingar med korrigerad identitet skall utfärdas. Här kan man se hur man i Tyskland löst motsvarande problem på ett föredömligt sätt. (Bundesgesetzblatt, Jahrgang 1980, Teil I, fortlaufende Seiten 1654–1658, Gesetz über die Änderung der Vornamen und die Feststellung der Geschlechtszugehörigkeit in besonderen Fällen (Transsexuellengesetz – TSG), Vom 10. September 1980 – 5 §).
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Lars Lindblad (m) |