Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformera fastighetstaxeringen.
Gotland är mycket attraktivt som både bostadsort och sommarö. Det märks inte minst på öns alltmera skenande fastighetspriser. I grunden är det positivt, Gotland behöver en större befolkning för att kunna bära upp servicen framöver. Men samtidigt leder det till orimliga boendekostnader för gotlänningarna. Kombinationen av årets varma sommar, som fungerar som en perfekt marknadsförare av ön, de nya snabbfärjorna som markant ökar transportförmågan och årets allmänna fastighetstaxering riskerar att skapa en helt orimlig kostnadsnivå för gotlänningarnas boende. Dagens fastighetsskattesystem är som ett lotteri. Slumpen avgör till stor del fastighetsskattens storlek. Det gäller bland annat att ha rätt grannar som inte säljer och flyttar. Det behövs en reformering av fastighetstaxeringen, annars riskerar turistattraktiva områden, däribland Gotland, att avfolkas på permanentboende.
Den viktigaste reformeringen är att skilja på taxeringen för permanentboende och fritidsboende. Det kommer att ge väsentligt lägre taxeringsvärden för permanentboende och därmed en lägre fastighetsskatt. Genom att ha olika nivåer på fastighetsskatten stimuleras samtidigt ett ökat permanentboende, eftersom det ger en sänkt fastighetsskatt. Gränsdragningen för fritids- och permanentboende fastställs utifrån var man är mantalsskriven. Istället för dagens medelvärden bör ett medianvärde räknas fram av de referensvärden från fastighetsförsäljningen som ska ligga som grund för taxeringen. Vid den framräkningen bör såväl de extremt högsta som de lägsta värdena räknas bort på samma sätt som de lägsta räknas bort i dagens system. Det sålunda framräknade värdet bör ligga som grund för taxering och fastighetsskatt för permanent, respektive fritidsboende.
Dagens system med små värdeområden ger stor osäkerhet p.g.a. att det blir för få verkliga referensobjekt som underlag för taxeringen. Antalet värdeområden bör därför minskas från dagens 7 300 stycken till ca 2 000 geografiskt sammanhängande värdeområden. Den årliga uppräkningen av fastighetsvärdena bör slopas och ersättas av en allmän fastighetstaxering vart 6:e år och en enklare kontrollvärdering däremellan, d.v.s. vart 3:e år. Om de tre senaste årens värden läggs som grund ger det en tröghet i systemet som jämnar ut tillfälliga prisvariationer.
Dessutom bör lokalkännedomen få ökat genomslag vid taxeringen genom att de lokala taxeringsnämnderna återinförs. Det möjliggör en smidigare hantering av ärenden och är ett sätt att bygga in lokala rimlighetsvärderingar i systemet.
De samlade effekterna i ett sådant system är att fastighetstaxeringen och därmed fastighetsskatten skulle bli mer rättvis och förutsägbar. Det skulle märkbart sänka boendekostnaderna i turistattraktiva områden och stimulera till ökat permanentboende. Vad som ovan sägs om en reformering av taxeringen av fastigheter bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lena Ek (c) |
Agne Hansson (c) |