Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka möjligheterna för arbetsgivare att med full avdragsrätt satsa på friskvård för anställda.
Människor som presterar och får uppskattning på sin arbetsplats mår bättre. Detta gör att de fortsätter att prestera bra och får uppskattning. Det blir med andra ord en positiv spiral. Det ligger därför i arbetsgivarnas intresse att skapa en god atmosfär på arbetsplatsen och en viktig del av denna arbetsmiljö är arbetstagarna. Företag har med andra ord ett egenintresse att satsa på sina anställda. Men detta kan leda till problem med skattemyndigheten om det inte görs på rätt sätt och inom skattereglernas snäva ramar. Satsningens positiva atmosfär kan delvis spolieras av att arbetstagarna blir eftertaxerade.
Den arbetsgivare som väljer att satsa på t.ex. inredning eller nya maskiner riskerar inte att de anställda råkar ut för några skattekonsekvenser. Men om arbetsgivaren i stället väljer att satsa ett belopp per anställd som den anställde kan disponera över för friskvård och utbildning så finns exempel på att skattemyndigheten ansett det vara en löneförmån. Detta gör insatsen med ett penndrag dyrare eftersom arbetsgivaren ska betala sociala avgifter och arbetstagaren ska lägga förmånsvärdet till sin arbetsinkomst.
Enligt dagens regler kan arbetsgivare erbjuda anställda friskvård som skattefri förmån om den är av mindre värde. Även rehabilitering är en skattefri förmån. Problemet är att för skattefrihet krävs att det inte är fråga om någon s.k. exklusiv motionsform och att motionen inte kostar mer än några tusenlappar. Om en anställd behöver mer så måste det motiveras i det enskilda fallet med att det är fråga om rehabilitering. Allmän omtanke i form av t.ex. massage bedöms inte som skattefri friskvård. Detta trots att massage är ett sätt att förebygga, och i tid upptäcka, diffusa skador i axel och rygg. I de fall det kan motiveras i det enskilda fallet är det skattefri rehabilitering. Den allmänna omtanken är ofta ett led i att skapa en bra arbetsmiljö och upprätthålla en hög livskvalité som gör att de anställda orkar bättre och längre i arbetslivet.
För många arbetsgivare är de anställdas inställning det som är viktigast för att få en bra psykosocial arbetsmiljö. Arbetsgivare som vill satsa på de anställda så att de blir fysiskt och psykiskt starkare ska inte hämmas av skattereglerna. Denna satsning tjänar både arbetsgivare och arbetstagare på. Även staten får del av fördelarna genom minskade kostnader för sjukvård, sjukpenning m.m. och ökade inkomster om fler arbetar till pensionsåldern.
Utrymmet för personalvårdsförmåner som leder till ökad friskhet och frånvaro av sjukdomssymptom måste därför ökas. Detta är ett motdrag för att hindra bl.a. de ökade sjukskrivningarna. Men det är också ett led i att få fler att finna glädje i att gå till arbetet ända fram till pensionsåldern. Därför bör kravet att personalvårdsförmåner ska vara av mindre värde för att inte tas upp till beskattning i 11 kap. 11 § inkomstskattelagen avskaffas.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Runar Patriksson (fp) |
|
Elizabeth Nyström (m) |
Lars Lindén (kd) |
|
Sven Bergström (c) |