Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en del av avgiften för deponi bör återföras till kommunen.
Medborgare som fraktar avfall till kommunernas soptippar får betala rätt höga avgifter för att bli av med sitt skräp. Om man river en gammal fastighet så innebär det tusentals kronor i deponiavgift för den enskilde medborgaren. Många medborgare anser att den deponiavgift som går till Miljödepartementet är allt för stor och att det vore rimligt att en del av denna avgift går till kommunernas deponikostnader. För enskilda kommunmedborgare känns det betydligt bättre att arbeta för en bra miljö om den egna kommunen får en del av avgiften.
Deponiavgiften till Miljödepartementet har i år höjts från 288 kronor till 370 kronor per ton.
För kommunerna är det en stor kostnad att driva deponier och därför har många kommuner stängt en del små och gamla sopstationer. En del kommuner överväger att helt upphöra (en del har redan upphört) med sopstationer och i stället skicka avfallet till någon station i en grannkommun.
Samtidigt anser de flesta kommuner att det är en samhällsservice som bör finnas så nära kommunmedborgaren som möjligt. Dessutom påverkar det miljön negativt om man ska frakta avfall med lastbil många extra mil.
De nedlagda deponierna behöver återställas, och dessutom ska gamla stationer från 50- och 60-talen inventeras. Det innebär stora kostnader för de enskilda kommunerna. För att underlätta ekonomiskt för kommuner ute i landet bör regeringen undersöka möjligheten att en del av deponiavgiften som betalas in till Miljödepartementet kan gå tillbaka till de kommuner som återställer gamla deponier.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |