Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att successivt reducera fastighetsskatten.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag som innebär att villor undantas från förmögenhetsskatt i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag innebärande att beskattningsvärdet för fastighet inte ökar till följd av investeringar som leder till en minskad miljöbelastning för samhället i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till ändring av arvsskatten i enlighet med vad i motionen anförs.
Gällande bestämmelser för fastighetsskatt regleras bl a i fastighetstaxeringslagen från 1979 (1979:1152). För närvarande gäller att 1% av taxeringsvärdet ska uttas i fastighetsskatt. Skatten är statlig – någon rätt för kommuner och landsting att utta fastighetsskatt föreligger inte. I det nuvarande systemet är inbyggt en begränsningsregel som innebär att fastighetsskatten totalt inte får överstiga 5 % av fastighetsägarhushållets samlade inkomst. Begränsningsregeln gäller inte för den del av taxeringsvärdet som överstiger 3 miljoner kronor.
Det taxeringsvärde som beslutas vid den allmänna fastighetstaxeringen 2003 ska i princip motsvara 75 % av marknadsvärdet i 2001 års prisnivå. Nivån fastställdes genom analys av 192 000 köp av småhus under perioden 1999–2001. Därefter har skattemyndigheten indelat riket i 8 239 s k värdeområden. Som en konsekvens kan två identiska småhus med kringliggande tomt ha vitt skilda taxeringsvärden beroende på i vilket område de är placerade. Två identiska familjer – med lika bärkraft – kan därmed beskattas utifrån helt olika villkor, till följd av ett marknadsvärde som inte påverkar bärkraften förrän det realiseras.
Fastighetsskatten måste förändras dramatiskt. Endast den statsfinansiella situationen gör att den inte kan avskaffas omgående. Den måste dock skyndsamt ges en nivå som av medborgarna uppfattas som acceptabel och befrias från de gråzoner och godtycke som dagens system erbjuder. Mot bakgrund av de prishöjningar på fastigheter som skett under senare år har fastighetsskatten nu nått en nivå som stora grupper medborgare inte längre kan bära. Detta gäller särskilt i de områden av landet där prisnivåerna på fastigheter ökat kraftigare än i övriga landet. Särskilt utsatta är medborgare i Stockholms, Skåne och Västra Götalands län. 10 000-tals fastighetsägare i dessa regioner, kan på grund av nuvarande fastighetsskatt och förmögenhetsskatt tvingas lämna sina hem.
Fastighetsskatten är orättfärdig på bl a följande grunder:
1. Uttaget av fastighetsskatt är undantagen principen om skatt efter bärkraft, en princip som bör gälla lika för alla.
2. Taxeringsvärdet som ligger till grund för skatteuttaget är grundat på schablonberäkningar som alltför ofta visar sig felaktiga vid bedömning av taxeringsvärden i enskilda fall. (Grannens försäljningspris är avgörande.)
3. Fastighetsskatten betalas på ett värde som kanske aldrig kommer att realiseras eller gäller vid en eventuell försäljning.
4. Fastighetsskatten bidrar till och påskyndar segregationen i boendet, när pensionärer, småföretagare och vanliga löntagare i våra hårdast utsatta län tvingas från gård och grund för att enbart personer med mycket höga inkomster och stora förmögenheter kan bära skatten.
Sammanfattningsvis är det rimligt att påstå att fastighetsskatten, med den nivå den har idag är orimlig och bidrar till att öka klyftorna – istället för att skapa lika villkor. Fastighetsskatten föreslås mot denna bakgrund successivt reduceras för att i princip vara utfasad vid utgången av år 2008.
Till det som här anförts ska läggas att gällande taxeringsvärden också ingår i beräkningen av förmögenhetsstorlek. För medborgare med högt taxerade fastigheter, med vanlig lön och utan egen avkastningsgivande förmögenhet kommer utöver fastighetsskatten, därmed också förmögenhetsskatten. Den fastighet man äger beskattas därmed två gånger – en orimlig konsekvens och ytterligare ett exempel på det ohållbara i situationen. Ett slopande av sambeskattningen så som Centerpartiet föreslagit i särskild motion skulle minska denna dubbla börda. Ytterligare ett direkt steg som kan tas för att avveckla förmögenhetsskatten är att omedelbart undanta villor från förmögenhetsbeskattning. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag till beslut i denna del så att det kan gälla för beskattningsåret 2002.
Ännu en snedvridande konsekvens av dagens system är att investeringar som syftar till att minska miljöbelastningen av boendet straffas med höjd fastighetsskatt. Det kan gälla installationer av alternativa uppvärmningssystem och andra åtgärder som stimuleras med bidrag å ena sidan, men bestraffas med höjd skatt å andra sidan. Dessa åtgärder borde inte öka beskattningsvärdet på fastigheten. Detta skulle samtidigt minska behoven av bidrag för hållbar och miljödriven utveckling.
Dagens arvsskatteregler leder till orimliga konsekvenser för den enskilde som mitt i sin sorg drabbas av kravet på att betala arvsskatt för de tillgångar som är bundna i villan. De allra flesta människor har ingen möjlighet att betala detta, utan tvingas ge upp sitt hem för att kunna frigöra pengar att betala skatt för. Det enda rimliga är att förändra dagens regelverk så att inbetalningen av arvsskatt får skjutas upp tills den andra maken dör eller villan säljs. Regeringen föreslås återkomma till riksdagen med förslag i denna del så att beslutet kan gälla för beskattningsåret 2002.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Kerstin Lundgren (c) |