Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om redovisningen från skattemyndighet till skattebetalare av uttagna skatter, pensionsavgifter och medlemsavgifter.
Riksdagens beslut om ett nytt system för ålderspensioner har gjort att de egenavgifter som betalas till pensionssystemet inte har karaktär av skatt. Dessa avgifter ger nu upphov till en individuell pensionsrätt, och omvänt kan pensionsrätt inte uppstå på annat sätt än genom inbetalning till pensionssystemet.
Egenavgifterna – och i huvudsak även arbetsgivaravgifterna – har numera karaktären av inbetalningar till ett till individen knutet pensionssparande, som förräntas med den räntesats som anges av det nya följsamhetsindexet, samt till en mindre del till individens konto i premiepensionssystemet. Undantaget från detta är att arbetsgivaravgifterna har skattekaraktär till den del som gäller inkomster ovanför förmånstaket. De fördelningspolitiska inslagen i det nya systemet för ålderspensioner finansieras genom att inbetalningar från staten till pensionssystemet ger upphov till pensionsrätt.
Pensionsreformen har därigenom också inneburit en markant sänkning av den faktiska samlade marginalskatt som tas ut på en löneutbetalning eller företagarinkomst. Stora delar av de samlade arbetsgivaravgifter som erläggs för olika ändamål har slutat att vara skatter som går in i statens allmänna verksamhet. De har i stället i allt väsentligt blivit egenavgifter och arbetsgivaravgifter som fullständigt, respektive till helt övervägande del, skapar en personlig tillgång för den individ som avgifterna betalas för. Undantaget är att om någon har ålder och inkomstläge så att det står klart att ålderspensionen inte kan komma att överstiga det lägsta beloppet för garantipension så liknar pensionsavgiften fortfarande en skatt och får ingen karaktär av betalning som höjer den egna pensionen. Detta ändrar dock inte helhetsbilden, pensionsavgifterna har i det väsentliga upphört att vara skatter.
Detta är en viktig förändring med stor positiv betydelse långt utanför socialförsäkringssektorn och pensionssystemet. De samlade marginalskatteeffekterna på arbete är en av de viktigaste politiskt bestämda omständigheter som påverkar förutsättningarna för samhällsekonomiska framsteg, god sysselsättning och en hållbar grund för social välfärd.
Det är därför märkligt att de besked om taxeringen som alla inkomstskattebetalare varje år får från Riksskatteverket är uppställda så att denna viktiga förändring döljs.
”Över skattsedeln” betalas numera dels skatter, dels avgifter som går till den egna ålderspensionen, dels frivilliga kyrkliga medlemsavgifter. Detta är tre helt olika slag av inbetalningar. Två av dem är obligatoriska men inte det tredje. Ett av dem avser uppbyggnaden av egen pensionsrätt. Ett annat avser medlemsavgift, och detta slags betalning förekommer bara för medlemmar i de kyrkor och samfund som använder denna betalningsservice. Det tredje slaget av inbetalningar gäller verkligen skatter samt avgifter av verklig skattekaraktär, däribland kommunal skatt, landstingsskatt, begravningsavgift samt statlig skatt (inklusive kapitalbeskattningens olika delar med fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och skattereduktion för underskott i kapital).
Trots detta får skattebetalaren en uppställning över taxeringsresultatet där skatter, pensionsavgifter och medlemsavgifter behandlas i klump och där det inte omedelbart framgår vad som är summan för uttagna skatter, före pensions- och medlemsavgifter.
Detta är otillfredsställande och bör snarast ändras. I beskeden från Riksskatteverket skall skatterna behandlas för sig och deras totala belopp skall tydligt framgå, samtidigt som det skall lika tydligt framgå att pensionsavgifterna och – i förekommande fall – de kyrkliga medlemsavgifterna inte ingår i summan för debiterad skatt.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Bo Könberg (fp) |
|
|
Linnéa Darell (fp) |
Solveig Hellquist (fp) |
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Erik Ullenhag (fp) |