Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten.
Varje dag säljs sex svenska företag till utländska ägare. Detta är ett problem då ägarna är de som i slutändan beslutar t.ex. var en verksamhet ska lokaliseras. Det är ganska naturligt att detta görs där det är mest förmånligt eller i närheten av ägarna. Utländska ägare har förmånligare villkor för sitt ägande än de som är bosatta i Sverige. Vi anser att skattevillkoren för svenska ägare av företag måste förbättras. Det måste också vara möjligt att lämna över sitt företag till nästa generation företagare utan att skatterna medför att företaget måste dräneras på kapital.
Förmögenhetsskatten är en skatt på ägande över ett visst belopp. Förmögenhetsskatten är diskriminerande då den skiljer mellan olika sorters ägare och egendom. Ett exempel är småföretagare som vill ha en buffert i sitt företag, denna buffert anses inte som rörelseegendom och ska därför ingå i företagets ägares förmögenhet. Detta kan leda till att företagen inte har den buffert som krävs för att klara en längre lågkonjunktur.
Förmögenhetsskatten är en del av problemet att höginkomsttagare och förmögna ser fördelar med att flytta utomlands. Förmögenhetsskatten inbjuder också till olagliga aktiviteter som att placera medel utomlands, på t.ex. konton som inte kan kontrolleras av svenska skatteförvaltningen, utan att lämna uppgift om detta. Ett avskaffande av förmögenhetsskatten gör att staten går miste om skatteintäkter, men dessa kan till viss del kompenseras av att kapitalinkomster från tillgångar kommer att tas upp i större utsträckning. Förmögenhetsskatten bör avskaffas.
Arv- och gåvoskatten är en skatt på överlåtelse av ägande. Den kan medföra allvarliga konsekvenser för företag om arv- eller gåvomottagaren måste finansiera arv- eller gåvoskatten med medel från företaget. Som exempel kan nämnas att om nästa generation ska ta ut 100 000 kr för att betala arvskatten från ett fåmansbolag så kan det innebära att nästa generation måste ta ut 210 000 kr från företaget för att betala inkomstskatten på utdelningen och arvskatten.1 Skatten ger inte bara staten marginella inkomster utan har också negativa effekter då den leder till planering av företagsverksamhet som motiveras av hänsyn till skatten i stället för verksamheten. Arv- och gåvoskatten bör därför avskaffas.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Runar Patriksson (fp) |
|
Lars Lindén (kd) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
| [1] | Exemplet utgår från ett aktiebolag med 100 000 kr i aktiekapital och att det finns utdelningsbara vinstmedel men där inga sparade lättnadsbelopp eller sparad utdelning finns. Dessutom förutsätts att arvtagaren betalar statlig inkomstskatt på den del av utdelningen som enligt fåmansbolagsreglerna ska beskattas som inkomst av tjänst. Arvtagaren förutsätts ta ut 3 500 kr skattefritt, 6 500 kr som beskattas som inkomst av kapital och 90 000 kr som beskattas som inkomst av tjänst för att täcka arvskatten samt cirka 110 000 kr för att täcka inkomstskatten. |