Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en normallönemodell skall användas i ett nytt beräkningssystem för beskattning av inkomster i fåmansbolag.
I dag finns en regel som fördelar inkomsterna i ett fåmansbolag mellan tjänst och kapital. Denna benämns populärt 3:12-regeln. Vi är av den uppfattningen att reglerna i dagens utformning måste bytas ut mot andra regler för att öka tillväxten, sysselsättningen och i slutänden välfärden. Ett betänkande som behandlar bl.a. 3:12-reglerna har remissbehandlats under sommaren och hösten 2002. Vi vill att nuvarande 3:12-regler byts ut mot en normallönemodell. En sådan modell ger starka incitament till småföretag att maximera avkastningen. Den är förutsebar och enkel att tillämpa för småföretagare.
Dagens system har den stora svagheten att investeringsbeteendet drabbas negativt i den meningen att beskattningen på investeringar är högre i fåmansbolag jämfört med andra bolag. Därtill är reglerna komplicerade. Detta innebär att tillväxten i dessa företag blir lägre än vad som annars skulle bli fallet. I ett läge där tillväxtpotentialen ligger hos de mindre företagen skapar reglerna en stor samhällsekonomisk kostnad.
Det tekniska problemet i dag är att kapitalinkomsterna bestäms först och tjänsteinkomsten därefter. Först får småföretagaren beräkna en kapitalavkastning som anses vara inkomst av kapital, och resten räknas som inkomst av tjänst. Detta innebär bl.a. att om företaget gör en lyckad investering som höjer företagets inkomster på marginalen kommer denna avkastning att beskattas som tjänsteinkomst, d.v.s. högre än kapitalinkomst. Således finns det inga incitament att satsa i det egna företaget utan det är mer lönsamt att satsa kapital i ett annat företag, och detta endast ur skattehänseende. Avkastningskravet på det egna företaget ökar således. Vidare blir effekten att avdragen för kapitalförluster blir mindre än beskattningen på kapitalvinster, d.v.s. assymetrisk beskattning. Detta förhållande ger också lägre investeringar i företaget.
Om beskattningen sker i omvänd ordning skulle dessa problem elimineras. Företagaren skulle då först ta ut en tjänsteinkomst för att sedan beskattas för kapitalinkomst. Benägenheten att investera skulle då öka eftersom all avkastning på ytterligare investeringar skulle beskattas som inkomst av kapital. Vidare skulle inte avkastning beskattas hårdare än de förlustavdrag som kan uppkomma. Neutralitet skulle råda mellan vinst- och förlustinvesteringar, precis som för utomstående (passiva) investerare. Denna modell kallas normallönemodellen.
Naturligtvis är detta en grov förenkling, men den visar på den principiella skillnaden mellan de olika systemen. En normallönemodell skulle också ligga i linje med skattereformen i början av 1990-talet, och den är enklare och mer pedagogisk än nuvarande system. Enkelheten och förutsägbarheten i modellen skulle dramatiskt underlätta den administrativa bördan för företagen i linje med de flesta politikers vilja. Företagen skulle då i större utsträckning kunna koncentrera sig på kärnverksamheten och mindre på rent administrativa uppgifter.
Skatteutskottet avstyrkte förra året en motion med motsvarande innehåll med anledning av pågående arbete i utredning. Utredningen har lämnat sitt betänkande, som har varit ute på remiss under sommaren och hösten. Vi anser att frågan om en reformering av beskattningen av småföretagarna är av stor vikt för småföretagares vilja att investera i sina småföretag.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Runar Patriksson (fp) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Lars Lindén (kd) |
|
Elizabeth Nyström (m) |
Yvonne Ångström (fp) |
|
Sven Bergström (c) |