Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuell redovisning av statliga arbetsgivaravgifter.
Arbetsgivaravgifterna i form av statliga socialförsäkringsavgifter, statliga löneskatter, avtalsenliga avgifter för pensioner och försäkringar betalas in av arbetsgivare som ett procenttal av utbetalda löner. Arbetsgivaravgifter ökar lönekostnaden med ca en tredjedel. För den enskilde löntagaren redovisas aldrig dessa avgifter. Detta betyder att 25 procent av den totala lönen och hälften av skatten är okänd för den enskilde löntagaren. Det senare visas av att de flesta svenskar tror att de betalar runt 30–35 procent i skatt när det egentligen kan vara nästan det dubbla.
Det är olyckligt och vilseledande när skatter döps om till försäkringsavgifter. Ett exempel är sjukförsäkringsavgiften, som är en skatt och inte en försäkringspremie, som baseras på beräknade risker och justeras med förändrade utfall.
När löntagaren inte får veta vilka avgifter som betalats för hans del blir det också svårt att förstå vad som är skatter och vad som är avtalade försäkringsavgifter som berättigar till framtida förmåner. Denna oklarhet har lett till att många har invaggats i falsk trygghet. Det finns en rad exempel på anställda och uppdragstagare som råkat ut för rejäla kallduschar när försäkringsskyddet visar sig vara betydligt mindre än de trott.
Det innebär också att det blir problem när svenskar skall arbeta utomlands. De dolda sociala avgifterna blir emellertid ett problem när man flyttar mellan länder eller arbetar och bor på olika sidor om gränser. De blir oavsedda och oförutsedda hinder för en utveckling mot en gemensam arbetsmarknad t.ex. i Öresundsregionen. Svenskar blir diskriminerade som dyrbar arbetskraft då danska arbetsgivare riskerar att behöva betala svenska arbetsgivaravgifter även om den danska lönen redan har täckt socialförsäkringsavgifter som betalas av den enskilde i Danmark. De svenska sociala avgifterna som egentligen utgör löneskatter tas ut även om den anställde får sina förmåner helt genom danska försäkringar.
De statliga arbetsgivaravgifterna bör debiteras och redovisas för varje löntagare och lönen sättas som en bruttolön som täcker statliga löneskatter och avgifter. De avgifter som utgör försäkringspremier som sätts enligt försäkringsmässig risk bör debiteras separat så att det framgår tydligt vad som är skatt och vad som är försäkringspremie.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Anna Lilliehöök (m) |