Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten till skydd av personuppgifter inte bör beviljas personer som avtjänar fängelsestraff för våldsbrott och som bedöms utgöra en risk för andra personers säkerhet eller som av andra skäl kan antas ägna sig åt sådan omfattande kriminell verksamhet som underlättas av detta skydd.
Det finns tre nivåer för skydd av personuppgifter inom folkbokföringen: sekretessmarkering (spärrmarkering), kvarskrivning och fingerade personuppgifter. Skydd av personuppgifter är ofta benämnt skyddad indentitet.
Om en skattemyndighet bedömer, efter ansökan från en person, att utlämnande av uppgifter om denne kan förorsaka personförföljelse eller annan skada finns möjlighet att i det lokala folkbokföringsregistret föra in en markering för särskild prövning av sekretessen.
Sekretessmarkeringen motsvarar i princip den hemligstämpling som kan åsättas en allmän handling. Det är vanligt att sekretessmarkeringen i många sammanhang benämns ”adresskydd” eller ”skyddad adress”, men det är alltså inte bara adressen som kan behöva skyddas. Markeringen omfattar alla uppgifter om en person och skall fungera som en varningssignal så att en noggrann prövning sker innan några uppgifter om personen lämnas ut. Omprövning av sekretessmarkeringen sker i regel varje år. Den skyddade personen skall då redogöra för de aktuella förhållandena varvid en prövning sker om skyddet skall vara kvar.
Ett annat sätt att skydda personuppgifter är att genom beslut medge en person att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år. Kravet för en person att få bli kvarskriven är att han av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt och att han dessutom flyttat eller avser att flytta. Beslutet fattas av skattemyndigheten, normalt efter polisutredning som inkluderar en hotbildsanalys. Den gamla adressen tas bort och personen registreras som ”på församlingen skriven”. Ett skattekontors adress anges som särskild postadress. Det som aviseras till mottagarna är en flyttning där personen blivit ”på församlingen skriven” och där adressen anges med ”c/o Skattekontor...”. Någon annan särskild markering aviseras inte. Även om kvarskrivning i sig fungerar som ett adresskydd finns det naturligtvis behov av att även övriga uppgifter om personen kan behöva skyddas, som exempelvis ett nytt namn eller uppgift som ger upplysning om var personen eventuellt kan återfinnas. Det är därför vanligt förekommande att en kvarskriven person också får sekretessmarkering. Då aviseras även sekretessmarkeringen.
Vid särskilt allvarliga hot kan en person medges att under högst fem år använda annan identitet. Beslut om detta meddelas av Stockholms tingsrätt efter ansökan hos Rikspolisstyrelsen. Förfarandet regleras i lagen om fingerade personuppgifter. I folkbokföringen avregistreras den gamla identiteten som obefintlig. Den nya identiteten inregistreras på ett sådant sätt att det inte framgår att det rör sig om fingerade personuppgifter. Kopplingen mellan identiteterna finns endast hos Rikspolisstyrelsen. Det som aviseras vid identitetsbytet är endast avregistrering av en person som obefintlig. Den nya identiteten aviseras som en vanlig nyinsättning, exempelvis invandring, utan att det anges att det är en ny identitet.
Det är allmänt känt att många av de personer som beviljats skyddad identitet inte bara är ”offer” för andras kriminella handlingar, utan också själva är gravt kriminella. I princip kan en allvarlig konflikt mellan två allvarligt kriminella och våldsbenägna personer vara tillräckligt för att båda skall beviljas skyddad identitet – om de kan göra sannolikt att de kan bli utsatta för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt. Med nuvarande regler är detta helt i sin ordning. Men det är inte rimligt. Vederbörandes vandel i övrigt påverkar inte heller möjligheten att få skydd för personuppgifter.
Skyddad identitet innebär inte bara att de kan hålla sig skyddade från personer med kriminella avsikter. De ”skyddas” också från fordringsägare, försäkringsbolag, och till och med myndigheter, som kan ha legitima skäl att nå dem. Det finns uppgifter om att polisen i sitt spaningsarbete tvingas kringgå bestämmelserna genom att i direkta kontakter med t.ex. kriminalvården ”identifiera” personer som genom skyddad identitet ”försvunnit”. Det gäller inte bara våldsbrottslingar, utan också personer som ägnar sig åt kvalificerad ekonomisk brottslighet, försäkringsbedrägeri etc. Inom handeln är det ett känt faktum att personer med skyddad identitet kan utnyttja sitt skydd för att undkomma att betala krediter och andra skulder. Rätten till skyddad identitet har därmed kommit att innebära ett skydd för grovt kriminella personer att fortsätta kriminell verksamhet.
Lagen borde ändras så att skydd av personuppgifter inte beviljas personer som avtjänar fängelsestraff för våldsbrott, som bedöms utgöra en risk för andra personers säkerhet eller som av andra skäl kan antas ägna sig åt omfattande kriminell verksamhet som skulle underlättas av detta skydd.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Elizabeth Nyström (m) |