Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattelättnader för hemnära tjänster som utförs av kooperativa företag.
Varje hushåll har behov av att det utförs arbete i och i närheten av hemmet. Det kan röra sig om städning, inköp av mat, reparation av fönster m.m. Hushållen kan applicera olika modeller för att få sina arbetsuppgifter utförda. Oftast gör personerna i hushållet arbetet själva och finansierar det med den egna tiden. Alternativet till detta förfaringssätt är att köpa en privat tjänst. För den som väljer att leja bort arbetsuppgifterna står valet mellan att gå den smala vägen, och betala skatter och sociala avgifter, eller välja en mer ljusskygg modell, nämligen att hyra in svart arbetskraft.
Behoven varierar mellan olika hushåll. Därför passar det offentliga välfärdssystemets lösningar allt färre. Vi kan också se att behoven av hemnära tjänster ökar. Barnfamiljer känner en allt större press att få tiden att räcka till. 70 procent av småbarnsföräldrarna uppger att de har brist på tid. Våra äldre lever längre och har behov av hjälp.
Det rimliga sättet att möta detta ökande behov av hemnära tjänster är att se till att fler människor kan begagna sig av dem. I dag är de förbehållna den välbeställda delen av vår befolkning. Andra som inte har råd att köpa svarta tjänster, får glatt skura sina egna golv eller tapetsera sin bostad efter bästa förmåga, eftersom hemnära tjänster i dag har en alldeles för hög prislapp.
I debatten har många argument för och emot skattelättnader för hemnära tjänster luftats.
Införs skattelättnader skulle den svarta arbetsmarknaden minska. Riksrevisionsverket (RRV) presenterade 1998 siffror på att mellan 650 000 och 800 000 svenskar arbetade svart någon gång under 1997. Det totala antalet timmar som arbetas svart beräknas uppgå till fem procent av det förvärvsarbete som utförs i Sverige. Det är högst troligt att den siffran är betydligt större år 2002.
Riksskatteverket (RSV) har uppskattat att den svarta delen av ekonomin uppgår till omkring 80–100 miljarder kronor, varav hälften är lönekostnader. Med en skattelättnad på hemnära tjänster finns det stora möjligheter att denna andel skulle sjunka, och att statskassan skulle gå miste om färre skattemiljarder än vad som sker i dag.
I dag ökar stressen i samhället, med galopperande sjukskrivningstal som följd. Människor skulle kunna använda sin tid på ett bättre sätt. I många hushåll skymmer ofta vardagens praktiska bestyr de saker som människor skulle vilja ägna mer tid åt. Tid för barnen, make eller maka blir för ofta satt på undantag. En icke oansenlig del av sjukskrivningarna beror på människors hemsituation. Att då kunna ta del av en marknad med hemnära tjänster till ett rimligt pris skulle vara en välkommen avlastning och leda till en höjning av livskvaliteten.
Öppnades en möjlighet för fler att köpa hemnära tjänster skulle deltagandet på arbetsmarknaden öka. Tjänstebeskattningskommittén skrev i sitt förslag att sänkta arbetsgivaravgifter för hemnära tjänster ”... har påfallande hög effektivitet för att öka antalet anställda i hemnära tjänster. Det beror på att efterfrågan här skapar mindre löneinflation.” (SOU 1997:17)
Sverige har problem med att exempelvis unga och invandrare har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Inom den hemnära sektorn skulle personer kunna få ett fotfäste på arbetsmarknaden, för att senare kunna gå vidare till andra arbeten.
Mot skattelättnader på området för hemnära tjänster har anförts att det skulle leda till uppkomsten av ett låglöneproletariat. Det är en felsyn som till stor del bygger på en bild att det skulle innebära en återgång till gårdagens klassamhälle. Det är i stället dagens situation som leder dithän, där människor som arbetar svart har orimligt dåliga löner och bedrövliga arbetsvillkor. Om de som arbetar inom den ”svarta sektorn” kunde föras in på den reguljära arbetsmarknaden skulle mycket vara vunnet.
Mot införandet av hemnära tjänster har också anförts att det skulle strida mot principen om att beskattningen skall vara likformig. Likformig beskattning är dock en myt. Det har flera gånger gjorts avsteg från denna så kallade princip. Ett exempel är momssatsen på mat, där mat som handlas i affären har en viss momssats och mat som inhandlas på restaurang har en annan. När det gäller subventioner finns det inom den offentliga sektorn kraftiga subventioner på olika områden. En dagisplats har ju enbart en marginell självfinansieringsgrad, efter maxtaxans införande.
Skattelättnader för hemnära tjänster kan organiseras på flera olika sätt. Som ett första steg, att göra denna marknad tillgänglig för fler, föreslår vi en modell där kooperativa företag som tillhandahåller hemnära tjänster får en skattereduktion på en viss procentsats av kostnaden.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Anita Sidén (m) |