Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ta bort de särskilda reglerna för fåmansbolag.
Ägare av onoterade bolag har rätt att erhålla viss utdelning skattefritt. På summan av insatt kapital och bolagets lönesumma (efter vissa avdrag) beräknas en ränta uppgående till statslåneräntan plus fem procent. Av det som återstår är ungefär en tredjedel skattefritt medan resten beläggs med 30 procents skatt.
En förutsättning för att bolagets lönesumma (efter avdragen) skall ingå i det belopp på vilket ränta räknas är att företagaren årligen tjänar antingen mer än tio basbelopp eller också minst 120 procent av vad den högst betalde icke-delägaren i bolaget tjänar.
En kvinna i Västerås har sedan sjuttiotalet delägt och drivit ett företag som arbetar med fastighetsskötsel. Företaget har ett femtontal anställda. För ett antal år sedan blev företagaren påkörd i sin bil av en buss med resultatet att hon fick en whiplash-skada. På grund av de smärtor som skadan medfört kan hon fortfarande inte arbeta mer än högst halvtid. Den återstående tiden är hon sjukskriven.
Företagarombudsmannen, ett privat initiativ av en grupp engagerade företagare, som drivs i stiftelsen Den nya välfärdens regi, har räknat ut vad reglerna konkret innebär för företagaren i Västerås. För kvinnans del är lönesumman (efter avdragen) ungefär 650 000 kronor om året. Det hade berättigat henne att ta ut ungefär 60 000 kronor ur företagets överskott med skattelättnad, närmare bestämt 20 000 kronor skattefritt och 40 000 kronor med 30 procents skatt. Hon hade fått ut totalt 48 000 kronor efter skatt. Nu får hon i stället ta ut pengarna som lön. Det blir ungefär 30 000 kronor när inkomstskatten är betald.
Ett företag i Växjö är moderbolag i en familjeägd koncern. I koncernen ingår ett antal dotterbolag. Fadern äger 60 procent av moderbolaget, hans hustru tio procent och de tre barnen äger tio procent vardera.
År 1998 arbetade äldste sonen i ett av dotterbolagen. Hans lön i bolaget översteg inte 10 basbelopp (vilket beskattningsåret 1999 var 364 000 kronor) och den var inte heller mer än 120 procent av den högst betalde icke-delägaren i koncernen. Det innebar att sonen enligt skattereglerna för fåmansbolag inte hade rätt att utnyttja bolagets löneunderlag (summa löner till icke-ägare) vid beräkningen av det belopp som berättigade till ”lättnad” vid beskattningen av utdelning från bolaget.
Men syskonen, som ägde lika många aktier som den äldste brodern, men inte jobbade i koncernen, hade rätt att utnyttja lättnadsreglerna fullt ut. Löneunderlaget fick inte utnyttjas vid beräkningen av lättnadsutrymmet.
Modern arbetade som administratör i moderbolaget. Hennes lön var inte tillräckligt hög för att hon skulle kunna utnyttja löneunderlaget. I skattehänseende behandlades hon som den äldste sonen.
Fadern arbetade i bolaget och hade tillräckligt hög lön för att utnyttja löneunderlaget och därigenom få skattelättnad vid aktieutdelning. Han hade samma rätt till lättnad som de yngre barnen som inte arbetade i företaget, en rätt som alltså inte tillkom den äldste sonen och modern vilka tjänade för lite för att få förmånsbehandling.
År 1998 gjorde moderbolaget en aktieutdelning till ägarna.
Familjen tog hjälp av revisor för att räkna ut hur mycket skatt de skulle betala på utdelningen. Det visade sig att fadern, som arbetade i koncernen med hög lön, och de yngre barnen, som inte arbetade i koncernen, fick ut 16 procent av utdelningen skattefritt och 84 procent med 30 procents kapitalskatt. Modern och den äldre sonen däremot, som jobbade i familjekoncernen med lägre lön, fick bara ut sex procent av utdelningen skattefritt och 68 procent med kapitalbeskattning. På återstående 26 procent av utdelningen beskattades de som för inkomst av tjänst.
Hur stor andel av utdelningen som avgår i skatt beror bland annat på den skattskyldiges övriga inkomster och kommunalskattesatsen. Äldste sonen fick behålla 63 procent av utdelningen. Syskonen, som fick lika mycket i utdelning, fick behålla 74 procent av utdelningen oavsett deras inkomster och skattesituation i övrigt.
Staten straffade således den äldste sonen med elva procent av utdelningen för att han tog anställning i ett av familjens egna bolag. Vare sig de elva procenten representerar mycket eller lite pengar är principen helt fel.
Självklart syftar inte lättnadsreglerna till att diskriminera handikappade företagare eller särbehandla olika familjemedlemmar. Men när man gör reglerna komplicerade, för att täppa till alla kryphål, blir effekterna oförutsägbara. En förutsättning för ett bra företagarklimat är att reglerna är få, enkla och begripliga.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Per Westerberg (m) |