Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor för hotell- och restaurangbranschen.
Den svenska hotell- och restaurangbranschen tillhör de som trängs hårdast av vårt skattesystem. Det beror på att branschen är arbetskraftsintensiv, att konstruktionen av vissa skatter missgynnar branschen, att punktskatterna på bland annat alkohol och energi är den samma som för privatpersoner, att marknaden är lättrörlig och att privatpersoner är de viktigaste kunderna för restaurangerna. Priserna på den service som hotellen och restaurangerna erbjuder blir, på grund av ovan nämnda fakta, höga vilket innebär att många människor väljer att göra jobbet på egen hand. I stället för att anlita företag anordnas privata fester och middagar. Är man ute på resa blir det ofta inkvartering hos släkt och vänner.
De svenska skatterna ligger genomgående högst i Europa och i de fall där EU tillåter en differentierad beskattning väljer Sverige ofta den högsta nivån. ”Faktisk beskattning inom hotell- och restaurangnäringen” visar att den främsta anledningen till att hotell och restauranger betalar mer i skatt än andra branscher är att det svenska skattesystemet inte är neutralt. Några exempel är att arbete beskattas relativt hårt och tjänster beskattas ännu hårdare, långt hårdare än exempelvis industriproduktion. Det som betyder mest för hur mycket en bransch faktiskt betalar i skatt är hur tillverkningen är uppbyggd. Branscher som använder mycket arbetskraft betalar mest i skatt – oavsett om man producerar varor eller tjänster. Hotell- och restaurangbranschen är som bekant en mycket arbetskraftsintensiv bransch där höga arbetsgivaravgifter och sociala kostnader drabbar sektorn hårt.
Hotell- och restaurangnäringen måste likställas med övrig industri när det gäller energi- och fastighetsbeskattningen. I dag utgör dessa skatter en allt för stor del av utgifterna på hotellens och restaurangernas balanskonton. Fastighetsskatten är en annan stor börda för branschen. Borde inte fastigheterna kunna klassas som produktionsfaktorer på det sätt som investeringar som genererar arbetstillfällen för stat och kommun gör? En åtgärd som kan ge positiv effekt på hotell- och restaurangnäringen kan vara att ersätta investeringsbidragen och sysselsättningsstöden med en sänkning av arbetsgivaravgiften.
Kan vi få till en sänkt restaurangmoms till tolv procent kan restaurangbranschen börja konkurrera med privatpersonernas eget kök. Det är först när momsen för livsmedlet är densamma som för den lagade måltiden som restaurangerna har en chans att locka det stora antalet kunder som finns bland privatpersonerna. Detta skulle även innebära att privatpersonen kommer att ges större valmöjlighet vad gäller mat och måltider. I dag är det regeringen som begränsar utbudet och vi hungriga får rätta mun efter matsäck. Verkligheten är bak och fram i det här avseendet, vilket man snarast måste komma tillrätta med. Både för hotell- och restaurangnäringens skull och för oss privatpersoner.
Momsen och avgifterna drabbar en arbetsintensiv näring som hotell- och restaurangbranschen på ett oskäligt sätt i jämförelse med exempelvis traditionell industri. Även alkoholbeskattningen bör anpassas till den nya situation som EU-medlemskapet innebär. Just nu upprätthåller regeringen en skattepolitik som leder till hembränning och illegal införsel av alkohol.
Ett sätt att höja vinstnivån kan alltså vara att sänka relevanta skatter och avgifter så att investeringar kan ge större avkastning och därför öka i antal och omfång. Mot bakgrund av vetskapen att hotell- och restaurangbranschen anställer många ungdomar i allmänhet och tjejer i synnerhet kan man även se branschen som en betydande inkörsport och möjlighet att skaffa sig en första erfarenhet av arbetslivet.
I Sverige finns det idag ca 10 000 hotell- och restaurangföretag, varav 90 procent har färre än tio anställda och alltså drivs som småföretag. Dessa småföretagare har all anledning att vara optimistiska inför framtiden men det kräver att regeringen även inser att de måste förbättra möjligheterna för företagandet.
Sverige är ett av få länder i Europa som inte har något stöd till de anställdas arbetsmåltider. De försämringar som genomförts har lett till att många i dag avstår från lagad mat till lunch.
Företag kan göra avdrag för inköp av varor och tjänster som de behöver för sin verksamhet. I dag är ofta måltiden ett tillfälle för business. Detta visar på att kostnaden kring dessa möten borde kunna räknas av för företaget på samma sätt som en vara eller en tjänst, men för representation gäller en övre gräns på 90 kronor plus moms. Det är en alltför låg summa och går långt under vad den verkliga kostnaden för en måltid är. Den tillåtna summan för avdrag bör höjas.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |