Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt arbete med att sänka den totala boendeskatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av effekterna på arvsskatten av kommande fastighetstaxering.
Den som är satt i skuld är inte fri. Ett välbekant uttryck. Det gäller bara att leva efter det också. Regeringen har genom olika förändringar av fastighetsskatten lyckats med att både sänka beskattningen till 1 procent och dessutom tillåta kraftfulla höjningar av våra fastigheters taxeringsvärden. Detta har fått till följd att många människor inte mäktar med att bo kvar i sina bostäder. Man kan till och med tvingas till att ta lån för att, hur märkligt det nu än låter, ärva sin egen bostad.
Förmögenhetsskatten har blivit kännbar för många fler människor i Sverige än vad någon tänkt sig. Detta beroende på de ständigt stigande taxeringsvärdena på villor, bostadsrätter och jordbruk. Den totala beskattningen på bostäder slår hårt i den privata ekonomin eftersom den stiger i takt med tiden utan att ägarna påverkar eller förändrar bostadens standard.
En del av problembilden är att människor inte kan förutse beskattningen av sin bostad. Man vet inte hur framtiden ter sig. Om man överhuvud kommer att kunna betala den totala skatt som staten kräver för aktuell bostad.
Regeringens återkommande förändringar av fastighetsskatten har blivit ett lapptäcke. Gång på gång är beskattningens förutsättningar ändrade. Det vore mer rimligt att en gång för alla reglera beskattningen på bostäder. Det krävs att människor, oavsett om de äger sitt boende eller hyr, känner trygghet i beskattningssystemet. Det är orimligt att boendeskatterna skall höjas gång på gång. Osäkerheten inför framtiden gör att man tvekar inför investering av ett eget boende. Regeringen bör av riksdagen uppmanas att den totala boendeskatten skall sänkas och stabiliseras på ett sätt som inger långsiktig ekonomisk säkerhet.
För många äldre har arvsskatten gjort sig påmind genom att taxeringsvärdet stigit högre än fribeloppet på arv från make/maka. Arvsskatten är progressiv och till stor skada för efterlevandes ekonomi. Grundavdraget på 280 000 kronor var tidigare ett rimligt belopp för att ärva halva bostaden. Men idag är det orimligt lågt för de flesta villaägare.
Regeringen bör utreda hur man kan åstadkomma en förbättring av arvsskattens effekter med tanke på ett rimligt pris på eget boende. Det måste vara ett rimligt krav att efterlevande kan bo kvar utan alltför höga ekonomiska konsekvenser vid ett arvsskifte.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
Sven Brus (kd) |