Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetspendling och dubbel bosättning.
Arbetsmarknaden i Sverige har förändrats dramatiskt under de senaste 30 åren. De lokala arbetsmarknaderna har utvecklats till mycket större geografiska områden, rörligheten hos arbetskraften har ökat.
Detta har möjliggjorts av framför allt bättre och snabbare kommunikationer, högre utbildningsnivåer som möter näringslivets krav och förändringar.
I syfte att öka rörligheten på arbetsmarknaden är det möjligt att göra avdrag för ökade levnadsomkostnader vid tillfälligt arbete och dubbelbosättning. För dubbel bosättning gäller att avdrag kan beviljas om den skattskyldige flyttat till den nya arbetsorten och varit tvungen att behålla den tidigare bostaden på grund av makes/sambos arbete, svårighet att skaffa fast bostad på arbetsorten eller av annan särskild omständighet.
Vad som utgör ”annan särskild omständighet ” framgår inte av förarbetena.
När lokala skattemyndigheter tolkar reglerna så utgår man i vissa fall ifrån rättsfall från 1960-talet. Detta har lett till att tillämpningen av lagen i allra högsta grad motverkar rörligheten i arbetskraften. Orsaken är, i vissa fall, att det för den enskilde blir betydligt mer ekonomiskt lönsamt att stanna kar i arbetslöshet i stället för att ta anställning utanför hemorten när inte möjlighet till avdrag ges.
Vi kan inte ha en skattelagstiftning som motverkar dagens struktur av arbetsmarknaden. Riksdagens målsättning är ju att underlätta rörlighet så att fler får möjlighet till egen försörjning och arbete. Vi anser att i en samlad strategi för att år 2004 uppnå målet om 80 procents sysselsättning i gruppen 20–64 år bör reglerna vad gäller arbetspendling och dubbel bosättning övervägas.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Raimo Pärssinen (s) |
Sinikka Bohlin (s) |