Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta kapital som placerats i bolag för framtida investeringar betraktas som arbetande kapital och därmed icke förmögenhetsbeskattas på ägaren.
Kristdemokraterna menar att förmögenhetsskatten ska avskaffas. Socialdemokraterna har sagt sig vilja behålla den, trots att den avskaffats i snart sagt varje västeuropeiskt land. Förmögenhetslagstiftningen skapar i sin tur ytterligare lagstiftning för att förhindra att något undanhålls för beskattning. Detta får absurda konsekvenser.
Vid beräkning av skattepliktig förmögenhet skall icke-marknadsnoterade aktier tas upp som tillgång. Vid värderingen av sådana aktier beaktas dock tillgångar och skulder i bolaget i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren. Det innebär att man vid värderingen av aktierna endast skall beakta sådana tillgångar som är skattepliktiga enligt förmögenhetsskattelagen. Arbetande kapital, dvs. företagstillgångar hänförliga till rörelse och jordbruk, är inte skattepliktigt och undantas därför vid värderingen. Det betyder alltså att aktieägaren inte beskattas för det arbetande kapitalet.
Tillgångar i kapitalförvaltning är däremot skattepliktiga enligt förmögenhetsskattelagen och beaktas således vid värderingen av aktierna. Landets styrande majoritet tror då att en ägare skulle uppnå skattefrihet genom att lägga in förvaltningen i ett bolag. Tillgångar i form av aktier och andra värdepapper skulle därmed kunna försvinna som underlag för förmögenhetsbeskattningen.
Tillgångar som innehas i kapitalplaceringssyfte skall alltså tas upp till beskattning även om de ägs av ett företag, om de ej kan anses tillhöra näringsverksamheten. Detta framgår av lagrummet 3 § SFL samt 14 § SFL.
Tillgångar i form av pengar, aktier och andra värdepapper ingår många gånger i vad som kan betraktas som normal likviditet i det aktuella företaget. Hur gränsen skall dras bedöms från fall till fall av skattemyndigheten och då ska omständigheter som t.ex. vilken typ av verksamhet det är fråga om, omsättningens storlek och liknande vägas in. Detta innebär självfallet att rättssäkerheten är hotad för den enskilde ägaren som utsätts för en ytterst godtycklig bedömning.
Innebörden av detta regelverk blir att företagaren förmögenhetsbeskattas för kapital som finns i bolaget om kapitalet inte anses nödvändigt för rörelsen. Att bygga upp riskkapital i bolaget för framtida användning motarbetas således och istället gynnas indirekt ett högre personligt uttag av vinst i rörelsen. Detta kan inte anses förenligt med att gynna riskkapitaltillväxt och investeringsvilja. Regelverk av just denna art verkar istället tillväxthämmande i lönsamma små företag.
När regeringen nu tillsatt en utredning som har i uppgift att skruva något på förmögenhetsbeskattningen, bör denna också utreda möjligheten att låta kapital som placerats i bolag för framtida investeringar betraktas som arbetande kapital och därmed icke förmögenhetsbeskattas via ägaren.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Maria Larsson (kd) |