Riksdagen beslutar att automatiskt anstånd med betalning av skattetillägg skall ske till dess att den rättsliga prövningen är slutförd.
Riksdagen beslutar att skattetillägg endast får tas ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skattetillägg bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.
Riksdagen beslutar att förseningsavgift för självdeklaration för aktiebolag och ekonomiska föreningar skall bestämmas till 3 000 kr.
Riksdagen beslutar att tulltillägg endast får tas ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tulltillägg bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att se över taxeringsförfarandet och handläggningen av skattemål.
Skattetillägget skapar mycket frustration och irritation. Detta gäller såväl för de skattskyldiga som berörda skattetjänstemän. Skattetilläggen är ofta orimligt hårda och kan träffa enkla förbiseenden i deklarationen och för många skattskyldiga framstå som helt absurda. Behovet av förändringar av skattetilläggen har sin grund i att skattetilläggen hanteras enligt en rättslig standard som av många berättigat uppfattas som klart otillräcklig.
Proposition 2002/03:106 innehåller förslag till förändring av regler för uttag av skatte- och tulltillägg. Förslagen har tillkommit efter det att Sverige fällts i Europadomstolen för de nu gällande reglerna.
Fällningarna bör inte ha kommit som någon överraskning för regeringen. Under flera år har den riksdagsmajoritet som regeringen vilar på avslagit riksdagsmotioner som påtalat just detta förhållande. Att regeringen nu under galgen kommer med förslag som förbättrar de svenska reglerna är bra. Förslagen är dock inte tillräckliga. Den allvarligaste bristen är att regeringen vidhåller det principiella synsätt som sätter statens rätt före den enskildes.
Detta synsätt kan exemplifieras inte bara med skatte- och tulltilläggen utan också med de alltför långa handläggningstiderna i ekobrottmål. I bägge fallen riskerar oskyldiga företagare både personlig konkurs och förlust av sitt näringsfång. Ett dubbelt straff i de fall något olagligt inte begåtts.
Vi redovisar i det följande förslag till förändringar av reglerna om skattetillägg som av rättssäkerhetsskäl sträcker sig längre än vad regeringen föreslår. Det gäller bland annat subjektiva rekvisit och oskäliga handläggningstider. Skälet är att Sverige inte i fortsättningen bör balansera på gränsen för vad som är tillåten skattelagstiftning i förhållande till artikel 6 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som har bärighet på skattetilläggsprocessen.
Regeringen föreslår att anstånd med betalning av skattetillägg skall kunna medges om den som råkat ut för dem överklagar beslutet och ansöker om anstånd med betalning.
Enligt vår mening är det en underlig ordning. Självklart skall inte någon sanktionsavgift betalas förrän skulden är prövad i samtliga instanser. Detta synsätt leder till slutsatsen att anstånd med betalning automatiskt skall ske vid begäran av omprövning av beslut som föranlett skattetillägg.
Genom att skattetillägg påförs med strikt ansvar talar man inte i termer av ”skuld”, och det finns i dag inget utrymme för att bedöma den skattskyldiges uppsåt och/eller oaktsamhet, och den enskilde har en tung bevisbörda för att undvika straff. Praxis visar enligt vår mening att det hittills varit ovanligt med eftergift av skattetillägg. Egentligen förefaller endast sjukdom och ålder ha någon betydelse.
Detta förhållande vill regeringen inte förändra. Enligt vår mening är det viktigt för att få förståelse för rättssystemet att man inte straffas eller påförs sanktionsavgift om man försökt rätta sig efter regelverket.
Detta synsätt leder fram till att subjektiva rekvisit, oaktsamhet eller uppsåt, skall införas för att bedöma om skatte- eller tulltillägg skall påföras. Det skall framhållas att denna förändring inte kommer att få någon märkbar effekt på antalet påförda tillägg.
I dag utgår skatte- och tulltillägg som en andel av den undanhållna skatten. Det kan bli avsevärda summor även om felet är förhållandevis obetydligt.
Regeringen vill behålla denna anknytning så att skattetillägg även i fortsättningen skall tas ut med fyrtio procent av undanhållet belopp. Detta förhållande är oacceptabelt. På andra områden där sanktionsavgifter används är de fastställda i fasta belopp. Det bör även finnas en proportionalitet mellan undanhållet belopp och sanktion. Vid brottsligt förfarande tillkommer ytterligare straffrättsliga pålagor.
Detta bör vara fallet också vad gäller skatte- och tulltillägg.
Regeringen bör återkomma med förslag till de fasta tilläggen och med möjlighet till högre sanktionsavgift för stora undanhållna belopp.
Vad gäller sanktion vid för sent inlämnande av uppgifter har även regeringen ansett att sanktionen skall utgå som ett fast belopp. Det är vanskligt att bedöma en lämplig storlek på detta belopp så att sanktionen fyller sin funktion att vara avskräckande samtidigt som den inte får vara orimligt stor.
Eftersom de flesta aktiebolag är små anser vi att ett sanktionsbelopp på 5 000 kronor är väl högt. Det bör i stället för aktiebolag och ekonomiska föreningar fastställas till 3 000 kronor.
Utgångspunkten för när en uppgift skall anses vara inlämnad bör vara just vid inlämnandetidpunkten och inte när den ankommer till myndigheten. Därmed försvinner problem med tid för postgång och för uppgiftslämnaren opåverkbara förseningar. Av praktiska skäl måste bevisbörda åvila uppgiftslämnaren. Den som vill åberopa inlämnandedatum måste därför kunna företa inlämningskvitto eller motsvarande för försändelsen. I annat fall måste ankomstdatum gälla som inlämnandedatum.
Kriteriet skälig tid har intagits i Europakonventionen för att främja en snabbhet i rättskipningen till skydd för den enskilde. Den tid som är relevant börjar löpa den dag då en person kan sägas vara anklagad för brott. Vid en bedömning av om handläggningstiden har varit skälig tittar Europadomstolen på tre olika omständigheter: målets komplexitet, myndigheternas agerande och den klagandes agerande. Europadomstolen gör i vissa fall en helhetsbedömning av de tre kriterierna medan man i andra fall bedömer tidsrymden i varje steg av processen. Det är inte ett självändamål att handläggningen skall vara snabb, utan förfarandet och tidsåtgången måste vara proportionella i förhållande till behovet av utredning i det enskilda fallet.
Tiden i skattemål sträcker sig ofta över många år. Riksrevisionsverket har nyligen i en rapport härom som förklaring pekat på bl.a. målens ökade svårighetsgrad och komplexitet samt den svåra och snabbt föränderliga skattelagstiftningen.
Den nuvarande ordningen med långsamma skatteprocesser, uttunnad kompetens på skatteområdet inom förvaltningsdomstolarna, straffrättsliga inslag i förfarandet, ny kommande organisation på skatteområdet med allmänna ombud i skatteprocessen, nya metoder för skatterevisioner samt alltför restriktiva bestämmelser om ersättning är avgörande skäl för att ompröva skatteprocessen i syfte att stärka rättssäkerheten.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning för en översyn av skatteprocessen. Taxeringslagen från 1990 bör utvärderas när det gäller lekmannainflytande, skönstaxeringar och eftertaxeringar. Vidare bör frågor om specialisering av skattemål övervägas liksom kompetens- och utbildningsbehov vid handläggningen av skattemål. Andra frågor gäller tillämpningen av officialprincipen och dess förhållande till nuvarande restriktiva bestämmelser om ersättning för den skattskyldiges kostnader för biträden och ombud i skatteprocessen. Den nya organisationen inom skatteförvaltningen liksom förvaltningens nya arbetssätt avseende revisionsverksamheten, inte minst på koncernnivå, bör undersökas utifrån behoven av en rättssäker skatteprocess.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 2 april 2003 |
|
|
Ulf Sjösten (m) |
|
|
Anna Grönlund (fp) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Roger Karlsson (c) |