Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett barnkonto.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en riktad skattesänkning till barnfamiljer.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om större valfrihet och ökad etableringsfrihet i barnomsorgen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hushållsnära tjänster.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer flexibel arbetstid.3
1Yrkandena 3 och 5 hänvisade till SkU.
2Yrkande 4 hänvisat till UbU.
3Yrkande 6 hänvisat till AU.
Liberal familjepolitik handlar om att möjliggöra för fler människor att kombinera arbetslivet med ansvaret för barn och hem.
Vi är övertygade om att man med vår familjepolitik kan komma en bra bit på vägen mot större egenmakt över hur vardagen ska ordnas, samt minska den stress och press många känner inför oförenliga krav, för mycket ansvar och för lite att själv säga till om. En stor stressfaktor är för många den ekonomiska stressen, att ha ont om pengar.
Med våra förslag får barnfamiljerna större möjligheter att påverka sin ekonomi.
Vi anser att det måste bli lättare att gå ned i arbetstid. Vi vill införa ett barnkonto på 40 000 kronor per barn och räknar med att detta kan bli verklighet 2004. Dessa pengar kan användas under barnets hela förskoleålder, och varje familj får använda dem till vad de själva tycker är bäst. För att hinna lämna och hämta barn på dagis i tid vill några föräldrar kanske investera i en bil. I någon annan familj vill föräldrarna kanske använda pengarna för att få råd att gå ned i arbetstid. Det är inte staten som skall styra dessa beslut, lika lite som staten styr hur barnbidraget används.
De flesta föräldrar vill under förskoletiden växla mellan att vara hemma, arbeta deltid och även arbeta heltid. Det är mycket viktigt att valet inte bara står mellan att vara hemma helt eller arbeta heltid. För dem med låga inkomster, ensamförsörjare, studerande m.fl. är ”hemmaförälder” inget genomförbart alternativ.
Vi vill att möjligheterna skall bli större att på olika sätt kombinera ansvaret för barnen med arbete och studier, på det sätt föräldrarna från tid till annan finner mest lämpligt. Därför skall samhällets stöd till barnfamiljerna inte vara styrande och låsande till det ena eller andra.
Fördelen med barnkontot är därför att det inte är villkorat till viss konsumtion eller visst beteende, det försvinner inte för alla de föräldrar som vill utnyttja barnomsorg på hel- eller deltid och det ger alltså inga marginal- eller tröskeleffekter. Det kan användas i vilka kombinationer man själv önskar, med heltid, deltid eller ingen tid alls på jobbet under hela barnets förskoletid.
Folkpartiet föreslår en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Den innebär att varje månad som tas ut i föräldraledighet, och som motsvaras av en månad den andra föräldern tar ut, ger 90 procent i ersättning i stället för 80.
Vi vill också från 1 januari 2004 höja taket i föräldraförsäkringen, så att föräldrapenning räknas på en inkomst upp till cirka 31 600 kronor (dvs tio prisbasbelopp). Då får de allra flesta av de föräldrar som nu inte ens får ut 80 procent samma ersättningsprocent som andra. Det skulle sannolikt ha en positiv jämställdhetseffekt. Även den förälder som tjänar bäst (oftast pappan) skulle med måttligt inkomstbortfall kunna ta ut föräldrapenning.
Föräldraförsäkringen bör däremot inte förlängas till fler månader. Där vill vi i stället ha barnkontot som föräldrarna kan bestämma mer över själva. Föräldraförsäkringen fungerar bra som grundplåt för de flesta, den första tiden. Men allt fler föräldrar, som t ex studerande, företagare och uppdragstagare har liten nytta av den. Barnkontot, ett obundet kontantstöd, ger dem samma som andra med högre lön och möjlighet till tjänstledighet får. Föräldrapenningen är trots allt villkorad till att man har ett jobb och vill vara ledig från detta. Det gäller de flesta av oss men inte alla.
Vi vill att det ska vara möjligt att överlåta dagar med föräldrapenning åt någon annan, exempelvis farfar eller mormor eller annan person, för barntillsyn. Det skall gälla både föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn. Det ska vara möjligt att utnyttja denna förmån för att anlita barnvakt för det snuviga barnet, om det inte är möjligt att ta ut föräldrapenningen själv. Den överlåtna föräldrapenningen ska utgå som en genomsnittsnivå. På det sättet blir det möjligt även för låginkomsttagare att ta hjälp av någon annan, vän, släkting eller professionell barnvakt.
De flesta av oss vill satsa på både barn och jobb. Men så finns berg av ostruken tvätt och smutsiga fönster. Om det fanns möjlighet att köpa hushållstjänster till överkomligt pris skulle det minska stressen för många. Folkpartiet vill därför sänka skatten på hushållsnära tjänster så att det ”vita” timpriset sänks.
Skattesystemet ska ta hänsyn till den extra försörjningsbörda och lägre bärkraft som föräldrar har. Vi anser att de barnfamiljer som har det allra sämst ekonomiskt med de minsta marginalerna och/eller de största marginaleffekterna, ofta studenter eller socialbidragsmottagare, inte ska uteslutas från detta barnstöd. Den skattereduktion vi föreslår, nu med ett första steg, ger samma belopp i månaden för varje barn. Denna riktade skattesänkning, som ger samma effekt som en barnbidragshöjning, blir i det första steget 960 kronor om året för alla barn och ungdomar.
Vi vill ha en mer flexibel arbetstidslagstiftning, som ger större möjligheter att bestämma själv över arbetstidens längd och förläggning. Detta skulle betyda mindre stress för många.
Folkpartiet har i flera år arbetat hårt för en arbetstidsreform som ger större frihet för den enskilde att påverka sin arbetstid. Vi vill att den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuella ytterligare lediga dagar som kan komma ska kunna läggas i en timbank som får tas ut som t.ex. kortare veckoarbetstid, en ledig dag när man behöver eller i pengar.
Folkpartiet har länge eftersträvat enhetliga taxor i barnomsorgen. Det skall löna sig att arbeta, och då skall inte dagistaxan, tillsammans med skatter och bortfallande bostadsbidrag, äta upp arbetsförjänsten.
”Maxtaxan” innebär lägre avgifter för många föräldrar, särskilt med högre inkomster och få barn, eller boende i kommuner som haft mycket höga avgifter. Men man ska komma ihåg att för stora grupper låg- och medelinkomsttagare, ensamförsörjare, mångbarnsfamiljer, studerande m.fl. har ”maxtaxan” inneburit liten eller ingen ekonomisk förbättring.
Vi tycker det är viktigt att även dessa, med små ekonomiska marginaler, kan få en förbättring. Det är därför vi vill ha ett enhetligt barnkonto som inte påverkas av arbetsinkomster, samt en skattereduktion som inte heller dras in om någon arbetar mer.
Dagis och förskola har spelat och spelar fortfarande en mycket viktig roll för kvinnors möjlighet att kunna förena eget yrkesarbete med ansvar för barn och familj. De allra flesta barn och föräldrar tycker att förskola, dagbarnsomsorg eller liknande verksamheter fungerar bra för dem.
Det är en stor stressfaktor för småbarnsfamiljer om ens barn inte trivs på det dagis där de är. Att kunna byta barnomsorg är en viktig del för att det ska bli mera vardagsmakt för barnfamiljerna. För detta behövs en etableringsfrihet för nya dagis och en ”barnomsorgspeng”, alltså att det kommunala stödet följer med till det dagis föräldrarna väljer.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Karin Pilsäter (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Linnéa Darell (fp) |
|
Johan Pehrson (fp) |