Motion till riksdagen
2002/03:Sf373
av Mikael Damberg m.fl. (s)

Trygghetssystemens funktionssätt för studenter


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över trygghetssystemens, särskilt föräldraförsäkringens, funktionssätt och effekter för Sveriges studenter.

Motivering

Bokslutet över de senaste årtiondenas välfärdsutveckling visar att ungdomar, och då särskilt ensamstående föräldrar, har haft en påtagligt sämre inkomstutveckling än deras föräldrageneration och deras far- och morföräldrar. Välfärdsbokslutet konstaterar att generationsgapet har ökat långsiktigt, i samband med allt längre ungdomsutbildning, ökande ungdomsarbetslöshet på 1990-talet och senare och osäkrare inkomster bland yngre.

Det är viktigt att se att detta inte bara är en tillfällig trend på grund av ungdomsarbetslösheten utan också en strukturell välfärdsfråga. I takt med att ungdomar väljer att studera allt fler år innan de träder ut i arbetslivet så uppstår en ny grupp som ofrivilligt ställs utanför stora delar av välfärdssamhället.

Historiskt sett har familjepolitiken nästan helt inriktat sig på att ge yrkesarbetande kvinnor större möjligheter att skaffa barn. Genom maxtaxan i barnomsorgen och förlängd föräldraförsäkring underlättar regeringen nu ytterligare för den gruppen. Om målet är att fler ska ges ekonomisk möjlighet att skaffa barn borde landets 340 000 studenter också vara en prioriterad grupp. Det är viktigt också med tanke på det låga barnafödandet i vårt land.

Därför måste möjlighet och ekonomiska förutsättningar ges för studerande att bilda familj och skaffa barn. I dag sker inträdet på arbetsmarknaden allt senare och allt fler människor lämnar arbetslivet temporärt för att utbilda sig vidare. På samma sätt som vi successivt sett till att det ska vara möjligt att kombinera förvärvsarbete och barn måste det nu bli möjligt att kombinera barn och studier. Den planerade höjningen av garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor är en bra början.

Vi anser att det vore intressant att se över försäkringssystemen med innebörden att hänsyn ska tas inte bara till intjänad inkomst utan också att man ska värdera studier högre än idag. Detta skulle inte innebära ett avsteg från inkomstbortfallsprincipen. Föräldraförsäkringens ersättning under studietiden skulle t.ex. kunna beräknas på en schabloninkomst. Oavsett vilken metod som används måste perspektiven förändras. Det grundläggande ska vara att det blir möjligt för den som vill studera att även kunna skaffa barn.

Kunskapen om exakt vilka effekter den samlade verkan från ett otal olika samhälleliga trygghetssystem får är idag alltför liten eftersom dessa inte skapats för att svara upp mot de krav som utvecklingen rest. Exempel på faktorer som måste belysas utifrån ett sammanhållet perspektiv är studenters bostadssituation, pension, a-kassa och möjlighet till rehabilitering efter sjukdom. Då utvecklingen går mot en ny typ av arbetsmarknad kan inte välfärdssystemen fortfarande bygga på en modell där människor börjar arbeta tidigt och stannar hela livet på sin arbetsplats.

Stockholm den 17 oktober 2002

Mikael Damberg (s)

Niclas Lindberg (s)

Fredrik Olovsson (s)

Hillevi Larsson (s)