Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett tydligt ansvar måste finnas för de barn som vistas på flyktingmottagningar i Sverige.
I år har nio barn i Sverige bara försvunnit. Ingen vet vart. Ingen gör någon efterforskning. Ingen bär ansvaret för att göra något. De nio har försvunnit från Carlslunds flyktingförläggning utanför Stockholm.
Några kan ha åkt tillbaka till de land de flytt ifrån. Några kan ha rest till ett annat land för att söka asyl. Men några kan också ha tvingats in i prostitution, trafficking eller annan kriminell verksamhet. Sanningen är att ingen vet. Och ingen tar reda på det.
Skulle nio barn försvinna från en skola finns ett samhällsmaskineri som med automatik går igång. Alla resurser skulle sättas in för att hitta barnen. Det finns ett tydligt ansvar. Men när det handlar om de av våra allra minsta systrar och bröder som verkligen behöver trygghet, ensamma flyktingbarn, så händer ingenting. Detta är inte acceptabelt.
Mot bakgrund av flyktingdebatten om att det är att bry sig när man ställer krav, så är det dags att ställa krav på det svenska samhället. Barn får bara inte försvinna utan att någon gör något. Det måste utses någon som är tydligt ansvarig för dessa barn. Flyktingmottagningar och socialnämnder måste få och prioritera sina resurser så att man kan garantera barnen trygghet och säkerhet.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Ångström (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |