Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen framförs om att Migrationsverket åläggs att informera kommunerna om EBO-inflyttningens omfattning samt låter utreda hur de kommuner som drabbas hårt av EBO-inflyttning snabbt kompenseras.
Asylsökande som kommer till Sverige och placerats i förläggningar utnyttjar i stor omfattning rätten att flytta till släktingar boende på annan ort, s.k. EBO-boende. I dagsläget anser sig Migrationsverket inte skyldigt att informera kommunerna om vem eller vilka som flyttat in i kommunen. Familjer tränger ihop sig i otillräckliga lägenheter och snart visar det sig att boendet blir ohållbart varför socialtjänsten i inflyttningskommunen tvingas ingripa, med stora problem som följd. Kostnaderna för boende springer i höjden för storstadskommunerna som allt mer tvingas tillgripa hotellboende etc. på grund av den okontrollerade tillströmningen av ekonomiskt svaga grupper.
Individens okränkbara rätt att bosätta sig var hon vill måste kompletteras med kraftfulla åtgärder till stöd för de kommuner som på detta sätt ställs inför faktum när stora familjer oanmälda dyker upp på en redan hårt ansträngd bostadsmarknad.
Visserligen följer de ekonomiska bidragen i form av dagpenning och hyresbidrag individen men problemen är större än endast rent ekonomiska. Att snabbt få fram lägenheter till ekonomiskt svaga grupper har visat sig i princip omöjligt. Ingen är intresserad av att bygga och kommunen, som har det yttersta ansvaret, förfogar inte över verktygen. För Malmös vidkommande rör det sig om cirka 3 000 personer som varje år ”dyker upp” i kommunens socialtjänst med rätt till bostad, skolor, dagisplatser etc. Varje form av kontrollerad planering omöjliggörs därmed.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Carl-Axel Roslund (m) |