Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ensamstående föräldrars ekonomiska och sociala situation.
Idag ser vi att alltfler lever som ensamstående föräldrar. De flesta av dem är kvinnor. Vi kan också se att flera forskningsresultat och rapporter visar på att deras ekonomiska och sociala situation har försämrats under de senaste 10 åren. Ensamstående med barn är en av de grupper som drabbades hårdast under 1990-talet och som har fått minst kompensation för prisutvecklingen.
Underhållsstödet (tidigare bidragsförskottet) är ett redskap där den andra föräldern betalar efter förmåga och där samhället i vissa fall går in och betalar mellanskillnaden. År 1997 ersattes det gamla systemet med bidragsförskott med underhållsstöd, och då skedde också en principiell förändring när det gäller nivån på hur det sammanlagda underhållsstödet bestäms. Tidigare räknades bidragsförskottet så att det utgjorde 40 % av basbeloppet. Idag är det ett nominellt belopp som inte räknas upp med pris- och löneutveckling. Sedan 1994 är nivån på underhållsstödet 1 173 kr/månad.
I och med detta har inkomstfördelningen blivit mer ojämn och fler ensamstående föräldrar har problem med att få ekonomin att gå ihop och lever under knappa förhållanden. Vi vet att detta kan få stora konsekvenser för barnen i form av ökad ohälsa och andra problem.
Regeringens ambition bör vara att när ekonomin så medgör prioritera och titta på de familjeekonomiska stöden ur ett ensamförsörjarperspektiv och göra systemet mer fördelningspolitiskt rättvist.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |
Inger Segelström (s) |
|
Ulla Wester (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
Anne Ludvigsson (s) |
Christin Nilsson (s) |