Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt tillsätta en utredning som särskilt belyser det totala behovet av rehabilitering för kvinnor med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar.
På senare år har långtidssjukskrivningarna och antalet förtidspensioneringar ökat markant. Under augusti månad år 2002 erhöll 323 000 personer ersättning från sjukförsäkringen i form av sjukpenning, rehabiliterings- eller arbetsskadeersättning. Av dessa var 202 000 eller cirka 63 procent kvinnor. En särskild grupp utgörs av kvinnor med kroniska sjukdomar och med andra funktionsnedsättningar, exempelvis de som tillhör våra stora folksjukdomar.
Rehabilitering för att uppnå och behålla optimal självständighet i sitt liv är ytterst viktigt för kvinnor med funktionshinder. Behoven är mycket olikartade, beroende på funktionshinder och på vilken fas i livet kvinnan befinner sig i.
Yngre funktionshindrade, yrkesarbetande kvinnor med småbarn har till exempel helt andra behov än äldre. Kvinnor födda med funktionshinder har andra rehabiliteringsbehov än de kvinnor som förvärvat ett och/eller flera funktionshinder senare i livet. Ofta bedöms kvinnors behov av rehabilitering utifrån ett manligt perspektiv. Kvinnor har dock andra rehabiliteringsbehov än män eftersom sjukdomspanoramat är annat. Hjälpmedel, mediciner och rehabilitering samt övriga vårdinsatser är dock oftast konstruerade efter manliga förebilder.
I regeringens proposition(1999/2000:89) Från patient till medborgare påtalas bland annat olika villkor för män och kvinnor med funktionshinder. ”Män får en relativt större andel av rehabiliteringsresurserna, får mer assistansersättning och har lättare att få handikappersättning. Det är fler kvinnor som använder hjälpmedel, men de betalar oftare för dem än männen gör. Det är fler män än kvinnor som får individuellt utprovade hjälpmedel, och mycket fler män som har skyddat arbete och anställning med lönebidrag.”
För att bryta denna utveckling krävs omfattande rehabiliteringsinsatser anpassade till kvinnors livsvillkor i olika åldrar. En framgångsrik rehabilitering med goda och långsiktiga resultat för kvinnor måste ske på kvinnans egna livsvillkor. Behov av rehabilitering måste därför tillgodoses inom en sammanhållen och väl fungerande vårdkedja. Inte minst viktigt är att kvinnor ges ekonomiska möjligheter att ta del av den rehabilitering som faktiskt erbjuds.
Behandlingsresultatet påverkas även av annat som inverkar på kvinnans möjligheter att tillgodogöra sig rehabiliteringsinsatserna. Faktorer som utbildning och yrke, situationen på arbetsplatsen och i hemmet, boende, tillgång till barntillsyn/arvlösarservice, möjlighet till rekreation och fritidssysselsättning samt klasstillhörighet påverkar också utgången av rehabiliteringen.
Det finns således ett stort behov av att undersöka vilka aspekter som påverkar kvinnors möjligheter att tillgodogöra sig en snabb och effektiv rehabilitering. Vi anser därför att den kunskap och erfarenhet som finns inom Forum för kvinnor och handikapp bör kunna tillvaratas.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Ingrid Burman (v) |