Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning av de offentliga försörjningssystemen.
Efter att regeringen nu, efter lång fördröjning, aviserat att en proposition om finansiell fyrpartssamverkan ska läggas fram i januari, med ikraftträdande under 2003, är det dags att ta ytterligare ett viktigt steg i utvecklingen av den svenska välfärden.
Det läggs idag oproportionerligt mycket tid och resurser från enskilda individer och från olika myndigheter i samhället på att lösa försörjningsfrågan för den enskilde, betydligt mer resurser än vad som används för att hjälpa individen bort från offentlig försörjning!
Dagens system leder ofta till ett ”Svarte Petter-spel” där ingen myndighet vill att kostnaden för individens försörjning skall belasta det egna kontot. Med en samordning av utbetalningarna av de olika försörjningsstöden finns förutsättningar för att flytta fokus till att hjälpa individen till arbete, utbildning eller rehabilitering som leder till egenförsörjning.
En sjukskriven individ som inte har några medicinska hinder för att studera, kan t ex idag inte kombinera flera försörjningskällor, som sjukpenning och utbildningsbidrag. En sjukskrivning motiverar försörjning i form av sjukpenning och endast sjukpenning. Detta system bidrar till att passivisera individen och ökar risken att sjukskrivningsperioden blir längre än nödvändigt.
Genom att samordna försörjningssystemen skulle fler möjligheter till att närma sig egen försörjning öppna sig för den enskilde. Det måste också bli möjligt att samordna de olika försörjningsstöden med varandra.
En annan form av effektivisering handlar om själva handläggningen av försörjningsfrågor.
Rätten till försörjning med offentliga medel bör även framgent prövas inom respektive ansvarig myndighet, men själva utbetalningen skulle med fördel kunna samordnas och handläggas inom en myndighet.
Det är också viktigt att förenkla de olika stöd och ersättningar som finns inom arbetslöshetssystemet. Idag finns en snårskog av ersättningar som alla har sina regelverk. Detta skapar onödigt merarbete för handläggarna. Med en förenkling av ersättningssystemet skulle tiden i högre utsträckning kunna användas till att hjälpa individen att hitta ett arbete.
De försörjningsstöd som med fördel skulle kunna samordnas är: socialbidrag, sjukpenning, rehabiliteringspenning, utbildningsbidrag, arbetslöshetskassa, arbetsmarknadsersättningar av olika slag som anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd, särskilt anställningsstöd, OSA, lönebidrag m.m.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |