Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att politikområdet Ekonomisk familjepolitik i stället bör heta Ekonomisk barnpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs ett tillägg till målsättningen inom politikområdet Ekonomisk familjepolitik, vilken slår fast att politiken skall vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till ökad jämställdhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mäns uttag av föräldraledighet skall utgöra en resultatindikator på politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att reformera föräldraförsäkringen så att föräldrapenninguttaget delas lika mellan könen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vårdnadshavare bör få ökad möjlighet att vara hemma samtidigt under barnets första tid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att framtida förlängningar av nuvarande föräldraförsäkring skall utgöras av ytterligare ”pappamånader”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ”240-dagarsregeln”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnbidraget, efter önskemål från båda vårdnadshavarna, skall kunna delas vid växelvis boende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ”CSN-metod” vid fastställande av inkomstunderlag för återbetalningsskyldighet inom underhållsstödet.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över möjligheten att införa ett ekonomiskt stöd för umgängesresor inom ramen för återbetalningsskyldighet i underhållsstödet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att umgängesavdrag bör utgå ifrån faktisk umgängestid och inte efter klockans dygn.
I denna motion presenterar Vänsterpartiet förslag för ökad ekonomisk trygghet för våra barn. Politiken under detta område brukar gå under begreppet ekonomisk familjepolitik. Vi menar att detta begrepp är problematiskt och missvisande.
Familjer som består av två sammanlevande vuxna utan barn är sällan berättigade till stöd från detta utgiftsområde. Men familjebegreppet införlivar även familjer utan barn och blir därför missvisande. Det visar att familjebegreppet utgår från kärnfamiljen som norm. Vi vill komma bort från detta och sätta barnen i centrum. Utifrån barnens behov av social och ekonomisk trygghet formulerar vi vår politik. Även om stöden inom utgiftsområdet Ekonomisk familjepolitik utgår till vårdnadshavare, så utbetalas det på grund av att det finns barn med i bilden. Av denna anledning bör politikområdet heta Ekonomisk barnpolitik. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Enligt nuvarande norm i samhället tar kvinnor som kollektiv det yttersta ansvaret för hem och barn. Det innebär att män som grupp ses som mindre lämpade att ta hand om sina barn och det motverkar barnens rätt till nära relationer till sina fäder. I och med underordningen av kvinnor i samhället leder denna arbetsfördelning till en orättvis fördelning mellan betalt och obetalt arbete i samhället samt lönediskriminering. Sammantaget leder detta till att kvinnor har mindre makt än män. I och med att det finns en över- och underordning i dagens samhälle kommer denna norm inte att förändra sig själv. Vänsterpartiet är därför berett att använda politiska medel för att uppmuntra en nödvändig utveckling.
Vår utgångspunkt är att det är barns vårdnadshavare som utgör barnets trygghet. Ofta sammanfaller vårdnaden med ett biologiskt föräldraskap, men inte alltid. Vårdnadshavaren skall bidra till försörjningen av barnet samtidigt som han/hon tar del i den dagliga omsorgen. Vi anser att båda könen är lika lämpade för detta. Vi är därtill övertygade om att en persons sexuella läggning är helt irrelevant vad gäller personens förmåga att vara en god vårdnadshavare. Denna utgångspunkt kan förändra ordningen i samhället till något som är bättre för våra barn.
Regeringen har bland annat i budgetpropositionen 2003 slagit fast att målsättningen inom utgiftsområdet Ekonomisk familjepolitik är att ”skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden”. Vänsterpartiet anser att det behövs ett tillägg som slår fast att politiken skall vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till en utveckling mot ökad jämställdhet i samhället. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Vill man använda politiska medel för att uppnå en mer jämställd situation i familjer med barn är det naturligt att det måste finnas resultatindikatorer vad gäller jämställdheten inom utgiftsområdet. Så är inte fallet idag och det är obegripligt. Det finns dock ett mått, om än inte en resultatindikator, som skall mäta mäns uttag av föräldrapenningdagar. Enligt uppgift från Riksförsäkringsverket kan man konstatera att den genomsnittliga huvudsakliga perioden för föräldraledighet, som registreras i form av uttagna föräldrapenningdagar, totalt sett är längre än antalet faktiska föräldrapenningdagar. Det beror på att det finns möjlighet att vara föräldraledig utan att ta ut föräldrapenning. Dagens maktordning mellan könen kan mycket väl innebära att män i högre utsträckning än kvinnor täcker inkomstbortfall med föräldrapenning. Det går emellertid inte att utläsa ur dagens mått. Vänsterpartiet anser därför att det istället är mäns föräldraledighet som borde mätas och att detta mått skall görs till en resultatindikator. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Vänsterpartiet tycker att föräldrapenningen skall delas lika mellan könen. Idag är fördelningen av föräldrapenningen en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Det innebär att det är föräldrarna som sinsemellan gör upp om hur den ska fördelas. Individens valfrihet är i detta sammanhang en chimär. Fördelningen av föräldrapenning styrs av det normsystem vi har att förhålla oss till. Det leder till att kvinnorna tar ut största delen av föräldraförsäkringen. För att komma tillrätta med dagens situation behöver föräldraförsäkringen reformeras så att det stärker ett jämställt vårdnadsansvar. Vänsterpartiet anser att en utredning bör se över hur detta bäst görs. En sådan utredning måste ta hänsyn till vilka konsekvenser en delad föräldraledighet får för låg- respektive höginkomsttagare. Utredningen bör även förutsättningslöst se på konsekvenserna utifrån barns utveckling och behov. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att det finns åtgärder som kan göras inom nuvarande föräldraförsäkring och som skulle verka för ökad jämställdhet. Vi tror till exempel att det vore bra om båda vårdnadshavarna kunde vara mer närvarande direkt efter barnets födelse. Det skulle framför allt innebära att mäns tid med nyfödda barn skulle öka. Möjligheten till en tidig och djup relation till barnet blir större och frågor om vilka förändringar av livet som är nödvändiga aktualiseras. Därtill är barnets omsorgsbehov stort. Vänsterpartiet anser därför att fram till dess att en mer genomgripande förändring av föräldraförsäkringen genomförs skall man utöka möjligheten för vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under barnets första tid. Utöver detta skall framtida förlängningar av nuvarande föräldraförsäkring utgöras av ytterligare ”pappamånader”. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Reglerna för inträde till sjukpenninggrundad föräldraförsäkring diskriminerar idag kvinnor. Det finns en regel om 240-dagars kvalifikationstid för att erhålla sjukpenninggrundad föräldrapenning under föräldraförsäkringens första 180 dagar. Enligt uppgift från Riksförsäkringsverket är kvinnornas uttag högt fram till dess att barnen är ungefär 12 månader gamla. Männen tar ut flest dagar när barnen är mellan 11 och 15 månader. Det innebär att regeln slår särskilt mot kvinnor. Att regeln finns kvar är förvånande med tanke på att kvalifikationsnivån generellt sätt sänkts för inkomstbaserade försäkringar inom Sveriges socialförsäkringssystem. I departementsskrivelse 2001:57, Barnafödandet i fokus, står att läsa att det finns ett samband mellan födelsetals- och sysselsättningsutvecklingen. Vikten av en fast förankring på arbetsmarknaden och därmed en tryggad inkomst som förutsättning för att skaffa barn har fått ett starkt genomslag bland dagens unga. Vidare slås det fast att det är särskilt viktigt bland unga kvinnor att ha ett fast arbete. Förutom att ”240-dagars regeln” bör tas bort eftersom den diskriminerar kvinnor så är det också troligt att regeln leder till onödigt uppskjutande av barnafödandet. Det är viktigt att detta beaktas i beredningen av kommande proposition angående föräldraledighet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
När föräldrar har gemensam vårdnad utbetalas barnbidraget automatiskt till modern, om inte föräldrarna gemensamt anmäler till försäkringskassan att fadern skall erhålla barnbidraget istället. Om barnet endast är folkbokfört på samma adress som en av vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad, så utbetalas barnbidraget dit barnet är folkbokfört. Vid enskild vårdnad utgår bidraget till vårdnadshavaren.
RFV har i skriften ”RFV analyserar 2000:3” argumenterat för att ett delat barnbidrag som huvudregel är att föredra ur ett genderperspektiv. RFV hävdar att detta skulle ge en tydlig signal från samhället att mödrar och fäder har lika stort ansvar för barnen, både vad gäller omsorg och försörjning. Vidare framhåller man att dagens system sänder ut signaler om att barnet är moderns angelägenhet. Man återger samtidigt historien bakom dagens ordning, som handlar om att det ansågs vara större sannolikhet att bidraget verkligen kom barnet tillgodo om modern fick det utbetalt till sig.
I detta sammanhang är det dock mycket viktigt att åter lyfta fram det faktum att dagens ojämlikhet mellan kvinnor och män leder till att kvinnor som kollektiv tar huvudansvaret för hem och barn. Därtill har kvinnor som grupp lägre lön och mindre makt än män som grupp. Inom systemet för föräldrapenning har män möjlighet att ”frivilligt” vara hemma med sina barn, men många väljer bort detta erbjudande. Att i detta läge föreslå delat barnbidrag som huvudregel skulle innebära att vi utgår från en önskad situation, medan verkligheten blir den att kvinnor som grupp ytterligare förlorar ekonomiskt. Att kvinnors underordning ytterligare stärks kan knappast vara i barnens intresse. Istället anser vi i Vänsterpartiet att en faktisk jämställd fördelning av föräldraansvaret måste till innan ett delat barnbidrag kan bli huvudregeln.
Det finns dock ett undantag där det kan finnas skäl att redan idag dela barnbidraget och det är vid växelvis boende. Vid en sådan situation tar vårdnadshavare ett aktivt delat ansvar för omsorgen om barnen. I detta sammanhang kan det vara befogat att dela barnbidraget, men det förutsätter givetvis att även försörjningsansvaret delas rättvist mellan vårdnadshavarna. Vänsterpartiet anser att föräldrar gemensamt skall kunna begära att få barnbidraget delat vid växelvis boende. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Underhållsstödet fyller en mycket viktig funktion vad gäller att se till att vårdnadshavare uppfyller sitt försörjningsansvar för sina barn även efter separation mellan vårdnadshavarna. För att i möjligaste mån motverka konflikter efter separation är det viktigt att detta system uppfattas som rättvist. Vi måste också motverka att systemet sänder ut signaler om att ”umgängesföräldern” (ofta mannen) förväntas ta ett ekonomiskt ansvar men vara frånvarande i relationen till barnet. Dagens system tenderar att sända ut sådana signaler, då systemets regler vid umgänge är bristfälliga. Utifrån dessa aspekter är det viktigt att åstadkomma förändringar gällande inkomstunderlaget vid fastställande av återbetalningsskyldighet, umgängesavdraget och umgängesresor.
I dag fastställs återbetalningsskyldigheten på inkomst två år bakåt i tiden. Det innebär problem för ”umgängesföräldrar” som får stora förändringar i inkomstunderlaget. Vänsterpartiet anser därför att det finns behov av en ”CSN-metod”, vilket innebär att återbetalningsskyldigheten bestäms utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer än 15 procent. Redan 1997 gav riksdagen regeringen i uppdrag att återkomma med en lösning på problemet att underhållsstödets storlek fastställs efter senast taxerad inkomst (1997/98:SfU1). Regeringen har ännu inte återkommit till riksdagen. Det finns därför behov av att riksdagen återigen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om möjligheten att bestämma återbetalningsskyldighet utifrån dagsaktuell inkomst.
Vidare måste frågan om finansiering av umgängesresor lösas när det gäller vårdnadshavare som inte har ekonomisk möjlighet att resa och träffa sina barn. Här bör man undersöka om ett ekonomiskt stöd kan regleras inom ramen för underhållsstödet och återbetalningsskyldighet. Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en utredning som ser över frågan.
Slutligen måste det komma till stånd en ändring som innebär att umgängesavdrag utgår ifrån faktisk umgängestid och inte efter klockans dygn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Marie Engström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Berit Jóhannesson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Rossana Valeria D (v) |
Alice Åström (v) |
|
Ulla Hoffmann (v) |