Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ”val” till Premiepensionsfonden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om risktagande i Premiesparfonden.
Riksdagen begär hos regeringen att PPM får i uppgift att utvärdera och granska fonderna utifrån etiska, sociala och miljömässiga aspekter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige likt England skall kräva att alla pensionsfonder skall redovisa sociala, etiska och miljömässiga ställningstaganden och riktlinjer för sin verksamhet, såsom konsumentupplysning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett obligatoriskt krav om hänsyn till etik och miljö i placeringsverksamheten bör ställas på alla fonder som människor erbjuds välja mellan inom pensionssystemet.
1 Yrkande 4 hänvisat till LU.
Riksdagen har beslutat att en del av pensionssparandet ska ske genom att 2,5 % avsätts till eget val av fond eller fonder. Det finns ungefär 450 fonder, som är registrerade hos Premiepensionsmyndigheten PPM. Det finns en katalog, där blivande fondsparare själva kan jämföra fonder med varandra. Där kan val göras mellan aktiefond, blandfond, generationsfond eller räntefond. I katalogen redovisas även översiktligt i vilka marknader företagen placerar pengarna, vilken penningekonomisk risk placeringen bedöms vara och vilken utveckling fonden dittills haft – alltså endast utifrån penningekonomi.
Tanken med det nya pensionssystemet var att ge större valfrihet åt den enskilde, dvs det ska gå att göra ett eget aktivt val, när det gäller placering av dessa pengar. Miljöpartiet är inte emot valfrihet för den enskilde, men vi menar att valfriheten, när det gäller val av premiepensionsfond inte är tillräcklig, utan alltför begränsad. Fonderna i katalogen ska alltså klart redovisas även utifrån etiska, sociala och miljömässiga aspekter.
Det bästa vore om alla medborgare kunde förlita sig på att de fonder som erbjuds inom premiepensionssystemets ram etiskt håller ett visst grundläggande mått när det gäller placeringspolicy. Många människor anser det viktigt, men orkar inte själva jämföra alla fonder med varandra.
Denna fond förvaltas av sjunde AP-fonden. Den har en avsevärt mindre kostsam administration än andra fonder och avsåg ägna sig åt ett mindre risktagande, därmed också med mindre risk för icke-etiska placeringar. Man hamnar i den fonden om man bestämmer sig för att inte välja.
Tyvärr är det dock så att den som en gång gjort ett aktivt val för all framtid är hänvisad till att följa utvecklingen på finans- och aktiemarknaden. Man kan nämligen inte ändra sig och söka sig till premiesparfonden. Har man från början ”valt” att inte välja, kan man ändra sig och välja annan eller andra fonder, men sedan är dörren stängd till premiesparfonden.
Många människor vet inte att det är på detta sätt, och därför måste detta förhållande absolut rättas till.
Det måste också påpekas att förvaltarna av Premiesparfonden har ökat risktagandet genom att satsa på s.k. private equity (4 %) och hedgefonder (4 %).
Det bästa med sjunde AP-fonden är att man seriöst tittar på etiska aspekter hos de fondbolag man investerar i. I riksdagens proposition anges inriktningen för en etik och miljöpolicy för Sjunde AP-fonden: ”Hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning.” Detta har man inom sjunde AP-fonden tagit på fullt allvar. Detta har också lett till att andra investerare börjar följa efter, t.ex. SEB och Nordea och flera stiftelser. Vad som fortfarande saknas är en tydlig redogörelse för andra aspekter än den penningekonomiska, när man letar i fondkatalogen.
Miljöpartiet anser att människor skall kunna välja fonder som tar etiska och moraliska hänsyn samt miljöhänsyn. Många människor har efterfrågat detta hos Premiepensionsmyndigheten, men fått svaret att de får ta reda på det själva för varje fond. Många frågar också efter ideella fonder (se mp-motion om ideella fonder 2001/02).
Det har diskuterats en del runt fonder med ”etisk inriktning”, ”ideella fonder”, ”etiskt ideella fonder” och ”etiska fonder”. Det finns alltså en del begreppsförvirring. De fonder som deklarerar en etisk inriktning avser i allmänhet med det att de inte placerar i företag som bygger sin verksamhet på alkohol, tobak och vapenproduktion.
Bland de alternativ som tidigt fanns som fondsparande (utanför pensionssystemet) fanns åtminstone ett exempel på en fond som med skärpa deklarerade etiska ställningstaganden. I broschyren om Bancos etiska globalfond står att läsa att fonden är den första i sitt slag i Sverige. Utöver att den som de s.k. etiska fonderna brukar ange, alltså inte placerar pengar i företag som bygger sin verksamhet på alkohol-, tobak- och vapenproduktion, har denna fond ytterligare placeringskrav, som bygger på konventioner och överenskommelser som fastställts av FN. Fonden avstår således från att investera i företag som
tillåter barnarbete i arbetsstyrkan (§ 32 FN:s barnkonvention)
diskriminerar individer på grund av kön, ras eller religion (§ 2 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter)
diskriminerar anställda som vill ansluta sig till en officiellt känd fackförening (§ 23 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt §§ 2–4 i FN:s konvention om organisationsfrihet).
Dessutom avstår fonden från att investera i företag som inte följer internationella miljööverenskommelser och slutligen avstår de också från att investera i företag inom pornografisk industri.
Det visar sig att sjunde AP-fonden med samma seriositet utvecklat ett sätt att tolka sin etiska inriktning. De granskar och bedömer företag som fonderna investerar i utifrån domstolsutslag, officiella granskningar eller direkta erkännanden från företagsledningar. Företagen granskas bl a utifrån brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket man gör genom en omfattande genomgång av officiell dokumentation relaterad till FN. Granskningen har lett till att man uteslutit ett antal företag från aktieportföljen. Skälen har varit diskriminering av kvinnor, ingripanden mot demonstranter – operationer som orsakat både dödsfall och att samhällen bränts ner, övergrepp mot kvinnor, oljeutsläpp m.m. Det kanske inte är någon slump att Peter Norman, vd för sjunde AP-fonden, tidigare kom från Banco. Tyvärr är det alltså få fondföretag som tagit etiken på lika stort allvar.
Många människor ser det som en långsiktig investering att kunna spara i fonder med etiska regler för att på så vis påverka inriktning på företags verksamhet och indirekt den värld vi lever i. Ett sådant hänsynstagande kan vara lika viktigt och till och med viktigare än att fonden ger maximal utdelning. Det har visat sig att fonder med etiska regler inte haft sämre utdelning än andra fonder.
Politiskt har det bestämts att en del av skattemedlen som är avsedda till pension, av medborgarna själva skall placeras i fonder som i sin tur investerar i företag. I och med detta byggs näringslivet in i det statliga trygghetssystemet.
Det ”etiska” i de fonder som kallar sig så, innebär som sagt normalt inte mera än att de inte placerar pengar i företag som bygger verksamhet på alkohol, tobak och vapenproduktion. Andra, såsom Bancofonden och sjunde AP-fonden, är tydligen unika, då de följer konventioner och överenskommelser som fastställts av FN, såsom barnarbete, ras- och könsdiskriminering eller annan diskriminering, internationella miljööverenskommelser m.m. vilka samtliga har ratificerats i Sverige.
Miljöpartiet ifrågasätter det rimliga i att det i ett allmänt pensionssystem byggs in placering av skattepengar i fonder som investerar i företag utan minsta kontroll av hur dessa företag förhåller sig till etiska aspekter, något som vi i andra sammanhang hävdar som grundläggande och som vi internationellt verkar för att ge större genomslagskraft. Vi gröna tycker inte det.
Miljöpartiet anser att politiken kan och får sätta upp vissa riktlinjer såsom t.ex. efterföljelse av diskrimineringslagen. I detta sammanhang menar vi att det är viktigt och fullt möjligt att besluta att fonder som passerat PPM:s övriga kriterier som miniminivå måste hålla de kriterier som vi i övrigt ställt oss bakom när vi ratificerat FN:s konventioner, ingått internationella miljööverenskommelser etc.
Det är en inte obetydlig summa som på detta sätt kan satsas i företag som har en policy som Sverige i andra sammanhang propagerar för. Att ge människor ett instrument, en möjlighet att välja just fonder med långtgående etiska aspekter för sitt pensionssparande är ett sätt att utöva sin konsumentmakt. En sådan konsumentmakt kan på sikt påverka policyn hos andra företag.
Flera länder brottas med samma problem som beskrivits ovan. I England till exempel kräver regeringen från och med juli 2000 att alla engelska pensionsfonder skall deklarera ”social, ethical and environmental policies”. Det skulle vara ett steg i rätt riktning att åtminstone göra på samma sätt i Sverige och på så sätt ge människor ett lite bättre underlag inför deras val. Att människor är intresserade av dessa aspekter och vill göra etiska ställningstaganden har visat sig både i Sverige och i England. Det är oerhört viktigt att ta detta intresse på allvar.
Införandet av det nya pensionssystemet har blivit mycket dyrt. Det är ett resurskrävande och komplicerat system. Det gäller inte minst den nya myndighet som tillkommit, PPM, som bara första året hade utgifter på ca en miljard kronor. Privata personer får betala en avgift till den fondförvaltare de väljer, men gemensamt för alla är också en avgift till PPM på 0,3 procent av det samlade fondkapitalet för att myndigheten skall täcka sina kostnader.
Det är mycket rimligt att PPM med sina befintliga resurser skall kunna utvärdera och granska sina fonder utifrån etiska, sociala och miljömässiga aspekter.
Det är också rimligt att ett obligatoriskt krav om hänsyn till etik och miljö i placeringsverksamheten ställs på alla fonder som människor erbjuds välja mellan inom pensionssystemet.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Mona Jönsson (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Mikaela Valtersson (mp) |