2002/03:Sf291 2002/03:Sf291 16 17 2002/03 mnr: Sf291 pnr: m001

Motion till riksdagen2002/03:Sf291

av Bo Lundgren m.fl. (m)

Det sjuka Sverige

Motionen delad mellan flera utskott 15

1 Sammanfattning

Sjukfrånvaron är ett av de allvarligaste problem som Sverige har.

Välfärdsstaten sviker på många områden, trots världens högsta skatter. Bidragsberoende, ekonomiska fastlåsningseffekter, öppen och dold arbetslöshet, förtidspensioneringar av arbetsmarknadsskäl och icke medicinskt grundade långtidssjukskrivningar är exempel på utanförskap som präglar Socialdemokraternas Sverige.

Vad som uppfattas som ohälsa är högst individuellt och därmed varierande från fall till fall. Det finns inte någon enhetlig definition för vad som är ohälsa. Men vi anser att sjukpenningberättigad sjukfrånvaro måste kopplas till arbetsförmågan.

Vi noterar att regeringen övertagit en lång rad moderata förslag för att stoppa de kraftigt ökade sjukskrivningstalen. Vi anser dock att de förslag regeringen presenterat inte räcker, och därför lägger vi ytterligare förslag för att förbättra vård och rehabilitering, söka minska benägenheten till sjukskrivning och sänka statens kostnader för sjukskrivningarna.

Lika konstruktiv och nödvändig som sjukskrivning kan vara i samband med behandling och nedsatt arbetsförmåga, lika fel och kontraproduktiv kan sjukskrivning vara om det ses som en generell lösning på livets övriga problem. Vi har därför flera förslag för sjukskrivningsprocessen så att den blir del av en behandling och grundas på nedsatt arbetsförmåga.

Vi vill införa en obligatorisk och gemensamt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd.

Vi vill införa en nationell vårdgaranti från och med den 1 januari 2003 som innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter fastställd diagnos.

Många sjukskrivs på grund av dubbelarbete genom betalt arbete och obetalt egenarbete i hemmet. Vi föreslår därför att en skattereduktion införs för hemnära tjänster så att fler arbetstagare kan öka sin fritid.

För dem som är sjukskrivna och som behöver vård för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet ger vi försäkringskassorna 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av sjukvård.

Vi vill ge försäkringskassorna 520 miljoner kronor per år för att öka rehabiliteringsinsatserna.

En större mångfald av arbetsgivare inom vård, skola och omsorg skulle med all sannolikhet minska missnöje och frustration som i sin tur lätt leder till sjukskrivningar. Vi har på en rad områden lagt förslag som skapar möjlighet för alternativa arbetsgivare att växa fram inom välfärdsområdet.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 15

2 Innehållsförteckning 17

3 Förslag till riksdagsbeslut 18

4 Ett växande utanförskap 20

4.1 Ett mänskligt resursslöseri 20

4.2 När skall sjukskrivning användas? 21

4.3 Flera orsaker till sjukfrånvaro 22

4.4 Utanförskap och ohälsa 23

4.5 Vilja, men inte kunna återvända till arbetslivet 24

5 Det sjukskrivna Sverige 25

5.1 Fler är sjukskrivna och färre arbetar 25

5.2 Sverige har högst sjukfrånvaro i EU 25

5.3 Sjukskrivningarna delar Sverige 26

5.3.1 Den offentliga sektorn som arbetsgivare 26

5.3.2 Regionala skillnader 26

5.3.3 Sjukfrånvaro och sysselsättning 28

5.4 Sjukskrivningarnas längd 29

5.5 Kraftig ökning av antalet förtidspensionerade 29

5.6 Stockholms läns landsting – har vänt trenden 30

5.7 Ekonomiska incitament 31

6 Ett Sverige där alla är delaktiga 32

7 En nationell handlingsplan mot ohälsan 32

7.1 Förebyggande och medicinskt betingade åtgärder 33

7.1.1 Inför en obligatorisk och offentligt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla 33

7.1.2 Inför en nationell vårdgaranti 33

7.1.3 Försäkringskassans resurser för köp av vård 33

7.1.4 Tidigarelagd rehabilitering 33

7.1.5 Sjukskrivningens längd och omfattning 34

7.1.6 Utbilda läkarna i försäkringsmedicin 34

7.2 Ta bort inneboende systemfel 35

7.2.1 Stoppa den orimliga förtidspensioneringen av arbetshandikappade 35

7.2.2 Uppmuntra förtidspensionärers återgång till arbetslivet 35

7.2.3 Underlätta möjligheten att byta arbetsgivare 35

7.2.4 Sänk skatten på hushållsnära tjänster 36

7.2.5 Strama upp läkarnas befogenheter att sjukskriva 36

7.3 Ökad samordning och effektivitet 37

7.3.1 Förbättra försäkringskassornas effektivitet 37

7.3.2 Stärk företagsläkarorganisationen 37

7.3.3 Inför tydliga riktlinjer för försäkringsläkarna 37

7.3.4 Inför en extra karensdag den åttonde sjukdagen 37

3 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målsättningen för att minska sjukfrånvaron.

Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder sjukvårdens framtida finansiering och kompetensförsörjning särskilt utifrån en obligatorisk hälsoförsäkring, som omfattar alla, i enlighet med vad som anförs i motionen.1

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell vårdgaranti införs.1

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en rehabiliteringsutredning skall starta senast den 29:e sjukfrånvarodagen.

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om åtgärder för att fler förtidspensionärer skall återgå till arbetslivet.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur försäkringskassornas effektivitet kan förbättras.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en karensdag införs den åttonde sjukfrånvarodagen.

Riksdagen begär att regeringen utreder ett högkostnadsskydd för karensdagar för särskilt behövande personer, i enlighet med vad som i motionen anförs.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på de två föregående årens inkomst.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i sjukförsäkringen inte skall höjas.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjukpenningperioden skall vara ett år om inte särskilda skäl föreligger.

Riksdagen anvisar till Allmänna försäkringskassor (utgiftsområde 10) för budgetåret 2003 520 miljoner kronor för köp av rehabiliteringstjänster utöver vad regeringen föreslagit.

Riksdagen anvisar till Allmänna försäkringskassor (utgiftsområde 10) för budgetåret 2003 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av vård utöver vad regeringen föreslagit.

Riksdagen anvisar till Allmänna försäkringskassor (utgiftsområde 10) för budgetåret 2003 30 miljoner kronor mer än vad regeringen anslagit för detta ändamål.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att företagshälsovården får ökade möjligheter att förebygga ohälsa i arbetslivet.2

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för försäkringsläkare.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om läkarnas sjukskrivningsrutiner.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regler för arbetsmiljöarbetet.2

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av skatten på hushållsnära tjänster.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsrättens inverkan på möjligheten att byta arbetsgivare.2

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den offentliga sektorns brister som arbetsgivare.2

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SoU.

2 Yrkandena 15, 18, 20 och 21 hänvisade till AU.

3Yrkande 19 hänvisat till SkU.

4 Ett växande utanförskap

4.1 Ett mänskligt resursslöseri

År 2001 motsvarade sjukfrånvaron 700 000 helårstjänster.

Uppgifter hämtade från Riksförsäkringsverket. Till sjukpenningen har sjuklöneperioden adderats.

Sjukfrånvaron är ett av de allvarligaste problem som Sverige har.

Dagens nivå på sjukskrivningar utgör ett enormt mänskligt resursslöseri, som ger enskilda människor och samhället betydande välfärdsförluster.

Den omfattande sjukfrånvaron är inte enbart en arbetsmiljöfråga som Socialdemokraterna tycks anse. Det räcker inte att lägga vare sig ökade krav eller ekonomiskt ansvar på arbetsgivarna när problemen inte enbart skapas av situationen på arbetet. Regeringens tämligen ensidiga betonande av arbetsgivarnas ansvar är ett försök att lägga ansvaret någon annanstans, när regeringen själv inte förmått agera.

Sjukskrivning skall vara en del av en behandling och grundas på att arbetsförmågan är nedsatt.

Vi vill hävda att dagens nivå på sjukfrånvaro måste ses som en mycket bred samhällsfråga. Sjukskrivningarna är både ett uttryck för människors faktiska sjukdom, men också ett symptom på problem i samhället i övrigt. Problem som gör att vardagslivet blir svårt att orka med, som ger uppgivenhet och resignation.

För att minska sjuktalen krävs fundamentala förändringar vad gäller människors makt över sin egen livssituation, inflytande på – särskilt offentliga – arbetsplatser, rörlighet på arbetsmarknaden, attityder, sjukförsäkringsregler och skatter.

De växande sjukskrivningstalen är en illustration av den socialdemokratiska modellens brister. Människor ramlar alltför lätt mellan stolarna i välfärdsstatens stela system, när myndigheter en efter en konstaterar att just det problem eller den kombination av problem som en människa lider av inte tillhör det egna området och börjar ducka för sitt ansvar. Till slut är ingen ansvarig. Till slut vill ingen hjälpa. Till slut är problemet för stort att lösa på egen hand. Till slut blir sjukskrivningen i sig till ett problem och människor riskerar att tappa fotfästet. En kort sjukskrivning blir lång, en lång sjukskrivning växlas över i förtidspension. Ett liv riskerar förvandlas till utanförskap. Självkänsla och självförtroende försvinner. Det blir svårt att komma igen på egen hand.

Som hälsopedagogen Maria Piscator säger: ”Det blir en härva av problem. Till slut är den så stor att man inte vet var man ska börja. Då behöver man hjälp, någon som sätter sig ner och reder ut: Var började det? Det kan handla om ekonomiska problem, värk, tablettmissbruk och relationsproblem.” (Nerikes Allehanda 2002-10-02)

Att systemen är felkonstruerade visas av att människor kan gå sjukskrivna i åratal i väntan på rehabilitering som aldrig verkar komma. Samtidigt som försäkringskassan inte förmår använda sina anslag för rehabilitering fullt ut. Pengarna för behandlingen kan finnas – men ingen som kan fatta beslut om vem som skall få del av dem, eller betala ut dem.

I år fick försäkringskassorna 934 miljoner kronor att köpa rehabiliteringstjänster för. Med tanke på de enorma behov som finns av rehabilitering borde de pengarna användas till sista öre. Men så är det inte. Enligt kassornas senaste prognos kommer 136 miljoner kronor av rehabiliteringspengarna inte att gå åt i år. De som ändå får rehabilitering får vänta i genomsnitt åtta månader på den (Nerikes Allehanda 2002-10-07).

Ett annat exempel på samma sak ger de ofta långa väntetiderna för operation. När landstingen misslyckas med att ge människor vård i tid tvingas folk först gå sjukskrivna långa perioder i väntan på operation, sedan opereras och sedan sjukskrivas igen. En snabb operation sparar lidande och pengar.

En operation kostar rimligen lika mycket om den utförs i dag, eller om ett år. Väntetiden finansieras dock inte av landstingen, utan av sjukförsäkringssystemet. Landstingen slipper därmed bära kostnaderna för egna misslyckanden. Operationsköer lönar sig för landstingen.

Resultatet blir lidande för den enskilde och ökade kostnader för staten.

Vi har tre huvudslutsatser för att komma till rätta med ökningen av sjuktalen:

Sjukskrivning skall vara en del av en behandling och grundas på att arbetsförmågan är nedsatt.

Samordning och effektivitet i behandling och rehabilitering av sjukskrivna måste öka.

De ökande sjukskrivningarna måste ses som en effekt av de samlade livsvillkoren i Socialdemokraternas Sverige.

4.2 När skall sjukskrivning användas?

I debatten om sjukfrånvaron beskrivs att sjukskrivning används både som en del av behandling när arbetsförmågan är nedsatt och för annan frånvaro på grund av ett nedsatt allmäntillstånd. Vad som uppfattas som ohälsa är högst individuellt och därmed varierande från fall till fall. Det finns inte någon enhetligt definition för vad som är ohälsa. I ett samhälle som baseras på individualitet och mångfald är detta något positivt. Men hur skall vi då kunna uppnå en gemensam referensram för vilka ohälsotillstånd som skall vara sjukskrivningsberättigande?

Vi vill mena att debatten om vad som är ohälsa eller ej egentligen är en sak för sig. Sjukpenning och aktivitets- och sjukersättning skall däremot endast ersätta inkomstbortfall på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukskrivning skall vara en del av en behandling och grundas på att arbetsförmågan är nedsatt.

I en del situationer kan det räcka med en deltidssjukskrivning, i andra krävs full sjukskrivning från arbetet.

Många människor mår dåligt och har en jobbig situation, både fysiskt och psykiskt, men det är en fråga som inte löses inom ramen för sjukförsäkringen. Ytterst handlar ohälsan inte enbart om regelförändringar eller åtgärder i socialförsäkringslagstiftningen, utan också om hur vi skall klara av vardagens alla krav och sysslor, utan att gå under av stress och prestationsångest. Många upplever att tiden inte räcker till. Delvis är detta en effekt av politiska beslut.

4.3 Flera orsaker till sjukfrånvaro

Det går inte att peka ut en orsak till sjukfrånvaron, utan troligtvis finns flera orsaker som ofta sammanfaller.

Regeringens förslag för att lösa ohälsoproblematiken riktar tydligt in sig mot arbetsgivarna och arbetsplatsernas miljö. Men hur kommer det sig att så många svenskar mår dåligt när vi satsar miljoner och åter miljoner kronor på att skydda oss från dåliga arbetsmiljöer? ”I det land som inte bara har flest ombudsmän och skyddsombud per capita, utan också tusentals tjänstemän som endast har till uppgift att skydda oss på arbetsplatsen – Yrkesinspektionen, Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet – är alltså förhållandena så usla att sjukskrivningstalen därför överstiger alla jämförbara länders.” (Dagens Nyheter 2002-05-07)

Andra undersökningar visar att majoriteten sjukskriver sig av andra orsaker än sådana som rör arbetsplatsen. ”För två tredjedelar är det inte jobbet som är den främsta stressfaktorn utan det som kan beskrivas som ”skarven” mellan arbetslivet och det privata livet. Det märks särskilt väl när det gäller den dagliga stressen, där morgnarna och kvällarna är en kritisk faktor. Även brist på pengar, liksom semestrar och helger är stressfaktorer för så många som var fjärde.”

Stress och tid – en undersökning där svenska folket får komma till tals. Internt material.

Enbart arbetsmiljö eller dåliga arbetsgivare förklarar inte varför så många människor känner att de inte kan arbeta. I stället måste en bredare samhällsanalys göras som inbegriper människors arbetsförhållanden och ekonomiska situation.

Tjänstebeskattningskommittén uppskattade att hushållen 1993 lade ner 5,9 miljarder timmar på marknadsarbete, 7,0 miljarder timmar på obetalt egenarbete och 0,5 miljarder timmar på svart arbete. Det innebär att merparten av vår arbetstid går åt till att sköta hemmet.

Henreksson, Magnus, Hur skatterna minskar kvinnors ekonomiska makt, Skatter & Välfärd, nr 4 2000.

”När vi summerar förvärvsarbete och egenarbete visar det sig att den genomsnittliga totala arbetstiden är drygt 60 timmar per vecka eller 3.100 timmar per år. Småbarnsföräldrar har en genomsnittlig total arbetstid på ungefär 70 timmar per vecka eller 3.600 timmar per år. Den tid det tar att sköta ett hushåll motsvarar således ett heltidsjobb eller mer.”

Henreksson, Magnus, Hur skatterna minskar kvinnors ekonomiska makt, Skatter & Välfärd, nr 4 2000.

Om människor måste utföra så många arbetstimmar minskar utrymmet för fritid och återhämtning i motsvarande grad.

När arbetsbelastningen i form av förvärvsarbete och egenarbete blir för betungande för medborgarna måste en reaktion komma.

Förr klarade många familjer av att leva på en lön – i dag är det för många svårt att klara sig på två heltidslöner. Få familjer har möjlighet att anpassa sin arbetstid efter livssituationen, eftersom skatterna är så höga. Den bästa vägen att anpassa arbetstiden är att sänka skatten så att familjerna själva kan välja och prioritera vad som är viktigast i livet.

I dag styr staten vem som skall vara hemma med barn, att barnen skall gå på kommunalt organiserad barnomsorg och att bägge föräldrarna i en familj måste arbeta heltid. I ett samhälle där inte minst yrkeslivet ställer allt större krav på flexibilitet blir statens styrning alltmera stelbent.

Hade det varit möjligt hade fler människor kunnat öka förvärvsarbete och fritid genom att helt enkelt leja bort delar av det obetalda hushållsarbetet. Men dagens skattesystem slår effektivt undan benen på en tjänstesektor som hade kunnat öka människors välbefinnande.

4.4 Utanförskap och ohälsa

Sverige har ett generellt problem som omfattar många av de långtidssjukskrivna, nämligen utanförskapet: invandrare som inte får arbeta utan blir klienter i socialbidragsberoende, arbetsförmögna som förtidspensioneras på grund av arbetsmarknadsskäl eller brist på rehabiliteringsåtgärder, småbarnsföräldrar som inte klarar av att leva på sin inkomst och tvingas söka socialbidrag.

Bidragsberoende, ekonomiska fastlåsningseffekter, öppen och dold arbetslöshet, förtidspensioneringar av arbetsmarknadsskäl och icke medicinskt grundade långtidssjukskrivningar är exempel på utanförskap som politiken kan påverka. Välfärdsstaten sviker på många områden, trots världens högsta skatter.

Utanförskapet innebär att människor som skulle kunna klara av att arbeta och leva på sin lön förnekas denna möjlighet. I stället motas människor in i förtidspensionering, socialbidragsberoende och långtidssjukskrivning. Det har helt enkelt blivit lättare för välfärdsstaten att ”skriva av” människor som en restpost i statsbudgeten i stället för att erbjuda åtgärder och investeringar i ett aktivt liv och samhällsdeltagande. Vi accepterar inte detta.

4.5 Vilja, men inte kunna återvända till arbetslivet

En beskrivning av försäkringskassornas, arbetsförmedlingarnas och hälso- och sjukvårdens beredskap för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetslivet blir lätt Kafkaartad. Tusentals svenskar går långtidssjukskrivna i väntan på rehabilitering. Problemet är inte bara att det saknas resurser, utan att försäkringskassorna inte hinner fördela dem och att rehabiliteringsbehov inte utreds. Kassorna går på knäna för att hinna med att administrera alla nyinkomna sjukskrivningar. Den genomsnittliga väntetiden för rehabiliteringsinsatser är åtta månader, och då bör framhållas att de första sex månaderna är kritiska för en positiv prognos.

Incitamenten för berörda verk och myndigheter att åtgärda långtidssjukskrivningarna är minimala eftersom ansvaret är uppdelat på flera huvudmän.

Försäkringskassan har finansiellt ansvar medan landsting och kommuner är ansvariga för vård och rehabiliteringstjänster. Det leder till den paradoxala situationen att det blir billigast och lättast att långtidssjukskriva människor. Kassorna åtar sig inte mer betungande ansvar än administrering av sjukpenning i stället för rehabiliteringsinsatser, hälso- och sjukvården slipper vårdkostnader och den enskilde hamnar på undantag. Det är inte underligt att så många människor tappar initiativförmågan eftersom de själva inte råder över sin situation.

Trafikläraren Catalin Hellgren, 44 år från Skokloster, har väntat på rehabilitering i sex år efter tre trafikolyckor som resulterat i en skadad nacke. Trots påstötningar vägrar försäkringskassan i Enköping att sätta in rehabilitering med hänvisning till bristande resurser och besökstid. Enligt kassan är Catalin för frisk för att få rehabilitering medan Arbetsmarknadsinstitutet anser att hon är för sjuk för att kunna rehabiliteras. (Nerikes allehanda 2002-10-02)

Detta är ett fall av sannolikt många som visar på hur människor far illa när den socialdemokratiska välfärdsstaten inte tar sitt självpåtagna ansvar.

”Det verkar inte som om det finns något för den här gruppen, om de inte har en arbetsgivare, som är beredd att betala.” Det säger hälsopedagog Christina Edberg om situationen för långtidssjukskrivna. ”Men hos försäkringskassan finns inte mycket. När de sjukskrivna ringer och frågar och vill ta tag i sin situation får de svaret: ’Vi har inga aktiviteter.’.” (Nerikes Allehanda 2002-10-02)

Edberg igen, som trots detta menar att det offentliga är ovilligt att ta hjälp av enskilda företag för att rehabilitera långtidssjukskrivna.

Fler skulle kunna hjälpas om enskilda terapeuter och företag tilläts hjälpa långtidssjukskrivna.

5 Det sjukskrivna Sverige

5.1 Fler är sjukskrivna och färre arbetar

En vanlig vardag är det sammantaget uppemot 1,5 miljoner svenskar i arbetsför ålder som inte arbetar eller arbetar mindre än de önskar. De är i stället antingen arbetslösa, i arbetsmarknadsåtgärder, latent arbetssökande, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller undersysselsatta. Det innebär att var fjärde vuxen människa i arbetsför ålder inte arbetar.

Om nuvarande utveckling fortsätter kommer snart fler att vara sjukskrivna mer än ett år än vad det finns personer i öppen arbetslöshet. Uppemot 70 procent av den påstådda sysselsättningsökningen mellan 1997 och 2001 äts upp av ökade antal sjukskrivna och förtidspensionerade. Det är dock ett faktum att ökningstakten av antalet nya sjukskrivna för närvarande mildras. Ökningen är 5 procent jämfört med för ett år sedan. Under perioden 1997–2001 ökade emellertid de långa sjukskrivningarna med över 100 (!) procent.

Regeringen gör ett antagande om att sjukfrånvaron kommer att minska. Men ökningen av sjukfrånvaron innebär att utgifterna för sjukpenningen i år är 16,4 miljoner kronor högre per dag än förra året.

Utgifterna för sjukpenning respektive förtidspension fortsatte att öka under perioden januari–augusti 2002. Utgifterna för förtidspension/sjukbidrag uppgick till 29,4 miljarder kronor och för sjukpenning 27,4 miljarder kronor. Jämfört med motsvarande period förra året ökade utgifterna för sjukpenning med 14 procent och för förtidspension/sjukbidrag med 8,4 procent.

Var sjunde skattekrona används i statsbudgeten för att betala långa sjukskrivningar och förtidspensioner. Regeringen har avsatt 48,9 miljarder kronor till sjukskrivningar och 50,1 miljarder kronor till förtidspensioneringar i statsbudgeten för år 2002. Det innebär att drygt en dag i veckan går alla skatter som används över statsbudgeten till att betala långtidssjukskrivningar och förtidspensioner.

Det motsvarar kostnaden för att driva alla grundskolor och alla gymnasieskolor samt alla fritidshem i Sverige. Därtill kommer alla kostnader för alla dem som är sjukskrivna kortare tid än 15 dagar. Dessa kostnader betalar företagen, de anställda och ytterst deras kunder.

5.2 Sverige har högst sjukfrånvaro i EU

En ny studie från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) visar att sjukfrånvaron i Sverige är högst bland länderna inom EU. Till skillnad från andra länder som också har hög sjukfrånvaro så fortsätter sjukskrivningarna att öka i Sverige. Sjukfrånvaron de fem senaste åren har ökat mest i Sverige.

ESO har jämfört utvecklingen av sjukfrånvaron i åtta europeiska länder. Förutom Sverige ingår Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Storbritannien i undersökningen. Sjukfrånvaron är mer än dubbelt så hög i Sverige som genomsnittet i EU.

Rapporten visar dessutom att det finns ett starkt samband mellan sjukfrånvaro och konjunkturutveckling i Sverige. Detta samband finns inte i Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Studien visar att endast en liten del, 5 procent av ökningen, kan förklaras av befolkningens struktur och sammansättning.

ESO-rapporten visar vidare att Norge och Nederländerna är de länder som haft en liknande utveckling som Sverige vad gäller ökningstakt av sjukskrivningar. Studien visar emellertid att ökningen av sjukfrånvaron från mitten av 1990-talet varit snabbare i Sverige än i Nederländerna och Norge.

5.3 Sjukskrivningarna delar Sverige

Problemen med skenande sjukskrivningar och förtidspensioner är som mest omfattande inom den offentliga sektorn och i regioner där arbetsmarknaden präglas av bristande mångfald och alternativ.

5.3.1 Den offentliga sektorn som arbetsgivare

Den koncentration till ett fåtal arbetsgivare som framförallt finns inom vård, omsorg och skola skapar totalt sett sämre arbetsförhållanden än om olika former av företag och organisationer fick konkurrera om både arbetskraft och konsumenter.

Det blir lätt ironiskt när regeringen efter decennier av socialdemokratiskt motstånd mot nytänkande inom välfärdssektorn nu vill att den ”offentliga sektorn skall bli en mönsterarbetsplats”.

Det bekräftar ju bara att den politikerstyrda sektor regeringen svarar för inte klarar sitt arbetsgivaransvar och då sviker sina anställda, liksom de människor som är beroende av att välfärdens tjänster fungerar. Likväl fortsätter regeringen att motsätta sig enskilda alternativ – trots att både anställda och människor i allmänhet efterfrågar dem.

Bland medarbetare inom enskilda alternativ är det nästan 75 procent som upplever att kraven på dem är ”möjliga” att uppfylla, medan bara 56 procent av dem som är offentligt anställda håller med om detta. Det är klart att faktorer som dessa påverkar känslan av delaktighet, respektive stress och ytterst också benägenheten till sjukskrivning.

Kommunal har visat hur vårdanställda föredrar enskilda arbetsgivare vad gäller möjligheten att påverka sin lön, arbetssituation och trivseln på jobbet. Enskilda arbetsgivare ger medarbetarna bättre möjligheter att ägna tillräcklig tid åt patienterna och att hinna med sina arbetsuppgifter. Medarbetarna i enskilda alternativ litar mer på chefernas vilja att lyssna. Alternativen har större öppenhet för nya vård- och omsorgsmetoder, och man har större möjligheter att förbättra vårdkvaliteten.

5.3.2 Regionala skillnader

Mönstret är tydligt. Så tydligt att LO funnit det nödvändigt att påpeka betydelsen av en väl fungerande arbetsmarknad.

LO skriver i sin rapport Alla behövs – blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb att ”det knappast är så att människorna är sjukare i Haparanda än i Danderyd. Höga förtidspensionstal är snarare en fråga om arbetsmarknadens funktionssätt.” Och problemen är, enligt LO-rapporten, betydligt mer omfattande i regioner där arbetsmarknadsläget rent allmänt är sämre; ju högre arbetslöshet och ju fler personer som är satta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, desto högre är också ohälsotalen och desto fler förtidspensioneringarna.

En sammanställning över de olika länen i Sverige visar att i Kronoberg, Stockholm, Halland, Jönköping och Skåne är läget som minst bekymmersamt gällande faktiska och förväntade ohälsotal, sjukskrivningar samt förtidspensioner, enligt AHA

AHA skall uttydas som analys av hälsa och arbete.

-utredningen. Dessa fem län har det gemensamt att de av tradition värnar om småföretagsamheten. Valfrihet och mångfald ses i de tre moderatstyrda regionerna som någonting positivt för såväl patienter, elever som personal.

I länen Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är läget som allra sämst avseende faktiska som förväntade ohälsotal, sjukskrivningar samt förtidspensioner. Dessa fem län har det gemensamt att arbetsmarknaden präglas av bristande mångfald och valfrihet och att de alla sedan länge eller alltid styrts av Socialdemokraterna och dess stödpartier. I dessa regioner har ofta såväl patienter som personal bara offentliga arbetsgivare att vända sig till.

Denna tabell visar en sammanställning av ohälsotalen i Sverige. Ohälsotal beräknas som antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, förtidspension och sjukbidrag från socialförsäkringen per inskriven försäkrad i befolkningen 16–64 år. De faktiska ohälsotalen jämförs sedan med förväntade ohälsotal, som beräknats med respektive läns ålderssammansättning och struktur av befolkning.

Det finns stora regionala skillnader som inte kan förklaras av skillnader i befolkningens struktur, vilket också AHA-utredningen slog fast.

Placering

Län

Faktiska ohälsotal, totalt, per tusen invånare

Faktiska ohälsotal, kvinnor, per tusen invånare

Skillnaden mellan faktiska och förväntade ohälsotal, per tusen invånare

Kronoberg

27,0

33,8

-7,5

Halland

29,5

35,5

-5,3

Jönköping

29,0

35,8

-5,0

Stockholm

29,5

35,2

-3,3

Skåne

31,8

38,5

-2,5

Dalarna

38,4

46,9

2,5

Gävleborg

39,0

48,2

3,1

Jämtland

40,2

51,3

5,3

Västerbotten

40,6

52,6

7,2

Norrbotten

44,8

53,9

9,6

Källa: RFV, SCB och SOU 2002:62

Förklaringar till de tydliga skillnader som finns måste sökas på andra håll än i befolkningens struktur. Regeringen har inte visat tillräckligt intresse för det faktum att det förefaller kunna finnas ett tydligt samband mellan hur arbetsmarknaden fungerar i olika regioner och utvecklingen av sjukskrivningar och förtidspensioner.

5.3.3 Sjukfrånvaro och sysselsättning

Det finns också samband mellan konjunktur och sjukfrånvaro. När arbetslösheten minskar tenderar sjuktalen att öka, vilket framgår av nedanstående diagram

Diagrammet är hämtat från SCB:s nätpublikation Välfärdsbulletinen nr 2/2001, www.scb.se/publkat/allman/valfard/201Sjukpeng.pdf

5.4 Sjukskrivningarnas längd

Benägenheten och viljan till sjukskrivningar hänger samman med förväntningar, attityder och ekonomiska villkor i form av ersättningsnivån i sjukförsäkringen, alltså inte bara med människors arbetsförmåga. Samtidigt vet vi att sjukskrivning, och då särskilt passiv sjukskrivning, kan skada den enskildes möjligheter att komma tillbaka till jobbet.

Undersökningar visar att det ofta är patientens önskan som avgör om sjukskrivning kommer till stånd.

Erfarenheten visar att ju längre tid en sjukskrivning varar, desto mindre blir chansen att komma tillbaka till arbetslivet. Det framgår tydligt av nedanstående tabell:

Återgång till arbete vid sjukskrivning

Sjukskrivningsdag

Andel som helt återgår i arbete

15-29

36%

30-59

31%

60-89

21%

90-119

13%

120-149

14%

150-179

180-209

210-239

240-269

270-299

300-329

330-359

Källa: Riksförsäkringsverket

5.5 Kraftig ökning av antalet förtidspensionerade

Ett av de snabbast växande problemen på den svenska arbetsmarknaden är de skenande förtidspensioneringarna. I september 2002 hade 475 000 människor beviljats förtidspension/sjukbidrag. Av dessa var 58 procent kvinnor och 42 procent män. Jämfört med motsvarande tidsperiod förra året hade antalet nybeviljade förtidspensionärer ökat med 23 procent.

Landsorganisationen (LO) visar i sin rapport Alla behövs att ju fler inom ett begränsat geografiskt område som är arbetslösa, desto fler är också förtidspensionerade. LO:s slutsats är att förtidspensionering till betydande del kan betecknas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, särskilt bland människor i hög ålder.

Den allvarligaste signalen är att alltfler unga människor går i pension. Var sjunde person som är långtidssjukskriven och under 35 år slås ut från arbetsmarknaden och blir förtidspensionär. Det finns anledning att noggrant analysera utvecklingen vad gäller sjukskrivning och förtidspension.

Tabellen nedan visar utvecklingen och den förväntade utvecklingen av antalet förtidspensionerade.

År

Antal förtidspensionerade

1989

350.000

1996

419.000

2001

441.000

2002

475.000 (augusti)

2003

482.000 (prognos)

Källa: Riksförsäkringsverket

5.6 Stockholms läns landsting – har vänt trenden

Stockholms läns landsting har lyckats vända den negativa utvecklingen av långa sjukskrivningar sedan valet 1998. Där trenden som helhet är negativ för landstingen är den positiv för Stockholm. Stockholms läns landsting har lägst andel långa sjukfall per 1 000 anställda år 2001.

I Jämtlands, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens läns landsting är sjukfrånvaron mer än dubbelt så stor som den i Stockholm. Det är samma regioner som har den sämsta utvecklingen totalt sett gällande ohälsotal och sjukskrivningar. Den allra sämsta utvecklingen återfinns i (s)-styrda Jämtlands läns landsting.

Diagrammet visar att trenden bland landstingen vad gäller långa sjukskrivningar är fortsatt negativ. Men det har skett ett tydligt trendbrott i Stockholms läns landsting. År 1998 var fler sjukskrivna i Stockholms läns landsting än genomsnittet i hela riket. År 2001 var situationen den motsatta. Stockholms läns landsting har lägst antal sjukfall av alla landsting samtidigt som trenden fortsätter i negativ riktning i riket totalt sett. Fakta är hämtade ur rapporten, Sjukfrånvaron i landstingen och regionerna 2001.

5.7 Ekonomiska incitament

Det har historiskt funnits ett tydligt samband mellan villkoren i sjukförsäkringens förändring och sjukskrivningarnas storlek. Nedanstående diagram visar sambandet mellan regler i sjukförsäkringen och sjukskrivningarna.

Källa: Finans- och Socialdepartementen. Sjukdagar som ingår i sjuklöneperioden har inte medräknats. Sjuklöneperioden – som infördes år 1992 – omfattar de första fjorton dagarna i varje sjukfall. (Under tiden januari 1997–mars 1998 de 28 första dagarna.) År 2002 beräknar RFV antalet ersatta sjukpenningdagar netto till 98 955 248.

Antal sjukpenningdagar, miljoner dagar

Antalet sjukpenningdagar ökade trendmässigt från slutet av 1950-talet fram till början av 1990-talet. Det progressiva skattetrycket under 1960- och första hälften av 1970-talet gjorde den obeskattade försäkringsersättningen ”privatekonomiskt lönsam”. Den var förmånligare än lön. När sjukpenningen från och med 1974 omvandlades till beskattad inkomst sjönk utgifterna för sjukpenningen inledningsvis. Strukturkrisen under senare hälften av 1970-talet minskade antalet sjukpenningdagar. Under 1980-talet började antalet sjukpenningdagar att öka igen. I början av 1990-talet kunde en dramatisk nedgång noteras, vilket var en följd av lägre ersättningsregler, införandet av en karensdag samt en hög arbetslöshetsnivå. Till detta kom införandet av sjuklöneperiod, där arbetsgivaren står för lönen vid sjukdom under de första 14 dagarna (under förhållandevis kort tid gällde i stället de första 4 veckorna). Ur ett statistiskt perspektiv ledde sjuklöneperioden till att antalet sjukdagar inom försäkringen minskade men den påverkade också antagligen tendensen att viss korttidssjukskrivning reellt minskat genom ett större intresse från arbetsgivarna att hålla frånvaron nere.

Såväl ersättningsnivån, takets nivå, antalet karensdagar och sättet att beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten spelar roll. Dock kan man förmoda att ju tydligare reglerna och deras ekonomiska effekter är för den enskilde, desto större inverkan på sjukskrivningarna har en förändring.

6 Ett Sverige där alla är delaktiga

Sverige måste skapa en arbetsmarknad som är mer rörlig och öppen – en arbetsmarknad som alltid är tillgänglig för alla. Den geografiska rörligheten behöver öka, men framförallt den sociala. Den stora arbetskraftsreserv av sjukskrivna och arbetslösa människor som finns i Sverige måste mobiliseras och tas tillvara, både för den enskildes och för samhällets skull.

Detta handlar först och främst om att skapa ett samhällsklimat som uppmuntrar arbete och kunskap. Det skall alltid löna sig att arbeta och driva företag. Skatten på arbete och kunskap behöver sänkas för alla. Utbildning måste prioriteras i alla led från grundskolan till kontinuerlig vidareutbildning.

Det handlar också om att alla människor, oavsett bakgrund, har kunskap och kompetens som kan tas tillvara om bara samhället erbjuder rimliga förutsättningar och möjligheter. I vårt samhälle skall alla få plats och kunna känna genuin delaktighet. I vårt Sverige blir inte hundratusentals arbetslösa invandrare ett alibi att använda som argument för att inte behöva öppna vårt samhälle för den nödvändiga arbetskraftsinvandring som krävs, inom exempelvis sjukvården.

Alla som kan och vill arbeta behövs på arbetsmarknaden. Alla skall ges rimliga möjligheter att kunna försörja sig själva, i stället för att fastna i bidragsbereoende. Alla människor kan ta ansvar och vill känna delaktighet. Det är nuvarande system som hindrar dem att ta detta ansvar. Det är bra för alla om rörligheten på arbetsmarknaden ökar.

Dagens lagstiftning motverkar att man byter arbetsgivare. I stället premieras de som stannar på sitt gamla jobb år efter år. Vi vill avskaffa stelbenta turordningsregler så att fler företag vågar anställa fler och så att fler personer vågar byta arbete oftare. Nuvarande system medför att många sjukskrivna människor som återgår till sitt gamla jobb snabbt riskerar att bli sjukskrivna igen.

Så får det inte fortsätta att vara. Regering och riksdag måste skicka tydliga signaler om att arbetsmarknaden måste öppnas. Den sociala och geografiska rörligheten måste öka. Det är ingen slump att fler är sjukskrivna där arbetsmarknaden fungerar som allra sämst. Detta är oacceptabelt.

7 En nationell handlingsplan mot ohälsan

Vi noterar att regeringen sent om sider övertagit en lång rad moderata förslag för att stoppa de kraftigt ökade sjukskrivningstalen. Vi menar dock att de förslag regeringen lagt långtifrån är tillräckliga och knappast kommer att ge tillräckliga effekter på sjukskrivningarna.

Regeringens politik består av en mängd olika målformuleringar. Sjukfrånvaron är inte något undantag. Regeringen föreslår att målet för att minska ohälsan skall vara att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivningar halveras fram till 2008 i förhållande till 2002. Parallellt skall antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (f.d. förtidspensioner) minska.

Vi tror inte att regeringens förslag räcker för att nå målet om att halvera sjukfrånvaron till 2008. För att minska sjukfrånvaron krävs krafttag.

Nedan presenterar vi därför ytterligare förslag för att förbättra vård och rehabilitering, söka minska benägenheten till sjukskrivning och sänka statens kostnader för sjukskrivningarna.

7.1 Förebyggande och medicinskt betingade åtgärder

7.1.1 Inför en obligatorisk och offentligt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla

Vi vill införa en obligatorisk och gemensamt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Den finansieras gemensamt. Med en sådan följer pengarna patienten som alltså styr resurserna genom ett eget val av vårdgivare. Patienten kan på så sätt aktivt välja god vård och välja bort dålig vård.

7.1.2 Inför en nationell vårdgaranti

Vi vill införa en nationell vårdgaranti från och med den 1 januari 2003.

Den nationella vårdgarantin innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter fastställd diagnos. Den nationella vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar och vara fullt genomförd inom två år.

7.1.3 Försäkringskassans resurser för köp av vård

För dem som är sjukskrivna och som behöver vård för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet ger vi försäkringskassorna 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av sjukvård. Medlen skall kunna användas av den enskilda patienten för att tillförsäkra att hon får den vård hon behöver.

På detta sätt kommer såväl behandling som rehabilitering att ske snabbare än i dag, vilket har stor betydelse för möjligheten att återgå till arbetet.

7.1.4 Tidigarelagd rehabilitering

Många människor som är långtidssjukskrivna skulle inte behöva vara det om rehabiliteringsåtgärder vidtagits i ett tidigare skede. Vår utgångspunkt för en satsning på rehabilitering är att onödigt långvariga sjukskrivningar är passiviserande och skadliga för den enskilde. Arbetstagare som med rehabilitering kan komma tillbaka till arbetslivet skall få hjälp av försäkringskassorna och hälso- och sjukvården. Ökningen av ärenden för försäkringskassan har till och med lett till att den egna personalen också sjukskriver sig i hög utsträckning.

Det är därför bra att regeringen, om än sent, accepterat vårt krav på större resurser till försäkringskassan.

Försäkringskassans arbetsbelastning och minskade personalstyrka har lett till att rehabilitering har kommit i andra hand när man försöker komma i kapp alla nytillkomna ärenden. Det är orimligt och därför måste försäkringskassorna skyndsamt få 520 miljoner kronor per år för ökade rehabiliteringsinsatser och anlitande av enskilda vårdgivare.

7.1.5 Sjukskrivningens längd och omfattning

Regeringen föreslår att i vissa fall skall läkarintyg med fördjupad bedömning från annan läkare inhämtas efter 8 veckors sjukfrånvaro. Vi har sedan länge förespråkat att ett snabbt andra expertutlåtande (så kallad second opinion) införs i sjukskrivningsprocessen efter den 28 sjukdagen.

Enligt nuvarande lagstiftning skall arbetsgivaren påbörja en rehabiliteringsplan efter 4 veckors sjukfrånvaro, och presentera en rehabiliteringsplan inom 8 veckor om det inte kan anses vara obehövligt. Regeringen avser skärpa arbetsgivarens ansvar för att rehabiliteringsutredningar tas fram i ett tidigare skede. För att understryka vikten av att rehabiliteringsåtgärder sätts in i ett tidigt skede anser vi att en rehabiliteringsutredning skall inledas redan den 29:e sjukdagen.

Sjukpenning skall utges för sjukdom som inte medför bestående nedsättning av arbetsförmågan. Efter ett år är det rimligt att försäkringskassan har fattat beslut om att det antingen finns möjlighet till återgång till arbetslivet genom rehabilitering, eller att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt. Om behov av rehabilitering föreligger har den sjukskrivne rätt till rehabiliteringspenning. Om arbetsförmågan är varaktigt nedsatt har den sjukskrivne rätt till aktivitets- och sjukersättning. Vi anser därför att utbetalningen av sjukpenning bör begränsas till ett år.

Det är bra att regeringen föreslagit att sjukskrivning skall kunna vara partiell för att på så sätt ta till vara återstående arbetsförmåga. Det minskar risken för att en arbetstagare fastnar i passiviserande sjukfrånvaro. Det är viktigt att understryka att arbetstagare borde få möjlighet att gå upp i arbetstid genom att successivt minska sjukskrivningen under en konvalescensperiod.

7.1.6 Utbilda läkarna i försäkringsmedicin

Läkarna som utfärdar sjukskrivningsintyg bör genomgå en praktisk utbildning i försäkringsmedicin. Framgångsrika utbildningsmodeller har redan prövats i Södermanlands och Västmanlands läns försäkringskasseområden. Sjukskrivningstalen minskade avsevärt. Utbildningen syftar bland annat till att förbättra sjukintygens medicinska information. Vidare är syftet att stimulera samverkan mellan läkaren, handläggaren vid försäkringskassan, försäkrings- och företagsläkare samt övrig vårdpersonal.

Om behovet och nyttan av utbildning i försäkringsmedicin var representanter för Arbetsmiljöverket, Svenskt näringsliv, Läkarförbundet med flera eniga om vid socialförsäkringsutskottets hearing den 23 maj i år.

Den snabbaste åtgärden för att minska inflödet till försäkringen är utbildningsverksamhet för läkarna. Kostnaderna för en sådan verksamhet med rikstäckande omfattning bör inte överstiga 50 miljoner kronor per år, vilket är 30 miljoner kronor mer än vad regeringen anslagit för detta ändamål. Samtidigt som effekterna minskar inflödet i försäkringen, minskar försäkringstiden och belastningen på kassorna. Detta leder i sin tur till att trycket på kassorna bör minska och då ökar möjligheterna att reducera behandlingstiderna för de fall som fordrar kvalificerade åtgärder från kassornas sida. Vi beklagar regeringens senfärdighet i denna fråga. Vi har länge föreslagit att Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna får uppgiften att organisera utbildningen i försäkringsmedicin.

7.2 Ta bort inneboende systemfel

7.2.1 Stoppa den orimliga förtidspensioneringen av arbetshandikappade

Det är många unga människor med arbetshandikapp som blir förtidspensionerade fastän de egentligen både vill och kan arbeta deltid. Detta är inte acceptabelt. Alla som kan och vill arbeta skall få möjlighet att göra detta utifrån sina förutsättningar.

Alla människor skall få möjlighet att uppleva arbetsgemenskap och tillhörighet. Arbetshandikappade människor måste få möjligheter till valfrihet.

Många människor har speciella behov och önskemål. Vi föreslår att regelverk och föreskrifter måste tydliggöra vem som anses vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. De som är arbetshandikappade skall ges ett fullgott stöd. De som inte är arbetshandikappade skall inte kunna komma ifråga för anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall.

7.2.2 Uppmuntra förtidspensionärers återgång till arbetslivet

En viktig fråga är om och på vilka villkor en beviljad förtidspension skall kunna omprövas. Möjligheten till vilande förtidspension, dvs. att förtidspensionerade på goda villkor skall kunna pröva att återgå till arbetslivet, har hittills inte slagit så väl ut. Med hänsyn härtill anser vi att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för hur förtidspensionärer skall kunna förmås att återgå i arbete, helt eller delvis.

Vi delar synen på att en omprövning av nya förtidspensioner skall ske vart tredje år och på möjligheten att låta förtidspension vila i två år för arbete eller studier.

7.2.3 Underlätta möjligheten att byta arbetsgivare

Exempel på en sådan utveckling kan man också finna på förskole- och skolområdet. Förskolor och skolor med olika pedagogisk inriktning och personalpolitik ökar chanserna för harmoniska arbetsförhållanden eftersom lärare och andra personalkategorier lättare finner för dem stimulerande arbetsförhållanden. Likriktning skapar missnöje med arbetsmiljön. Det är dyrt att vara bakåtsträvande i detta hänseende, eftersom inte obetydliga kostnader uppkommer genom att missnöje med arbetsmiljö t.o.m. kan utvecklas till psykiska problem och sjukskrivning.

Arbetsförmedlingarna bör inta en positiv inställning till att hjälpa anställda sjukskrivna som önskar byta arbetsplats. I dag anser de sig endast vara skyldiga att arbeta med arbetslösa. Detta skulle minska de s.k. inlåsningseffekterna på arbetsmarknaden. De försök som i dag bedrivs, via exempelvis arbetslivstjänster, med s.k. arbetsgivarringar där man ”byter personal” bör uppmuntras. Allt för att öka den frivilliga rörligheten på arbetsmarknaden och minska risken för att anställda väljer sjukskrivning när de inte trivs på jobbet.

Arbetsrätten missgynnar i dag den som byter arbete. Turordningsreglerna, principen sist-in-först-ut, ökar risken för den som byter till ett arbete som passar bättre och ökar trivseln.

Vi vill införa individuella kompetenskonton som syftar till att underlätta eget sparande för kompetensutveckling. Systemet skulle bland annat göra det lättare att byta jobb och därmed leda till större arbetsmotivation och trivsel och i förlängningen även till lägre sjukskrivningstal.

7.2.4 Sänk skatten på hushållsnära tjänster

Vi har under lång tid föreslagit att skatten skall sänkas på hushållsnära tjänster. Den privata tjänstesektorn skall öppnas för nya jobb genom en skattereduktion för hushållsnära tjänster med 50 procent av betald arbetskostnad, upp till ett tak om 50 000 kronor per år.

Att ett hushåll har stora svårigheter att kunna engagera hemservice på den ”vita marknaden” är ett tecken på en skattelagstiftning som inte följt med sin tid. Serviceyrken är viktiga och hit hör helt naturligt privat hemservice. Att ha en olämplig beskattning när det gäller hemservice innebär att vi inte tillvaratar möjligheter till arbetsfördelning som vi vet ökar den totala välfärden i samhället. En förändring av beskattningen på detta område skulle sannolikt bidra till att bryta trenden med alltfler unga, välutbildade, sjukskrivna kvinnor.

7.2.5 Strama upp läkarnas befogenheter att sjukskriva

Sjukskrivningsberättigad personal har rätt att avgöra vilka hälsotillstånd som berättigar till sjukskrivning.

Nuvarande hantering för utfärdande av sjukintyg kan ifrågasättas. Under sommaren framkom att flera landsting upplyste om möjligheten att sjukskriva sig per telefon på sina hemsidor. Det borde vara självklart att förlängning av sjukskrivning per telefon, utan att patienten träffar läkare, normalt inte skall få förekomma.

Utgångspunkten bör vara att vid sjukfall som överstiger 28 dagar skall som regel en annan läkare än den som först sjukskrev ta ställning till frågan om längre sjukskrivning och lämplig behandling och rehabilitering. Genom två ställda diagnoser minskar risken för medicinska felbedömningar och en mer enhetlig praxis kan utbildas.

7.3 Ökad samordning och effektivitet

7.3.1 Förbättra försäkringskassornas effektivitet

Vi föreslår att arbetsgivare och försäkringsbolag övertar den ekonomiska ersättningen för sjukfrånvaro som beror på arbets- eller trafikolyckor. Det är rimligt att arbetsgivarna står för inkomstförsäkringsskydd när de är ansvariga för arbetsmiljön och eventuella skaderisker.

Att effektiviseringen av försäkringskassornas administration skulle skapa en avsevärt förbättrad handläggning av sjukfallen finns det klara indikationer på från RFV:s tillsynsverksamhet. Försäkringskassans resursbrist har gett allvarliga effekter på rehabilitering och långstidssjukskrivningar. Detta utvecklas på annan plats i motionen.

7.3.2 Stärk företagsläkarorganisationen

Vi föreslår att företagshälsovården får tillbaka en del av sina tidigare uppgifter. Detta skulle kunna innebära en effektivisering av arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete. Med en utbyggd företagshälsovård skulle en rad positiva effekter uppkomma. Vårdcentralerna skulle till exempel avlastas.

Den omorganisation av företagshälsovården som genomfördes för ett decennium sedan har inte varit lyckad. Företagsläkarna och företagen samarbetar inte tillräckligt nära.

Tidigare hade företagsläkarna möjlighet att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. Företagsläkaren såg tidigt eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget/förvaltningen. Beslutsvägarna var ofta kortare och på så sätt kunde dålig arbetsmiljö rättas till. Den socialdemokratiska regeringen begränsade sedermera företagshälsovårdens möjligheter att bedriva hälso- och sjukvård, vilket försvårade verksamheten.

7.3.3 Inför tydliga riktlinjer för försäkringsläkarna

Försäkringsläkarnas roll bör tydliggöras, något som också var riksdagens syfte med det beslut som 1994 fattades om försäkringsläkarna. Försäkringsläkarna bör ha mer likvärdiga arbetsförhållanden inom de olika försäkringskassorna, och det bör senast inom ett par år finnas klara riktlinjer om vilka krav på utbildning m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare. En utökning av denna resurs och en stärkt ställning för försäkringsläkarna i prövningen av längre sjukfall bör övervägas i samband med utformningen av en rehabiliteringsgaranti.

7.3.4 Inför en extra karensdag den åttonde sjukdagen

Regeringens föreslagna höjning av taket i sjukförsäkringen kommer öka kostnaderna och förmodligen också påverka benägenheten till sjukskrivning. Detta i tider av ekonomisk osäkerhet. I och med att taket i sjuk- och föräldraförsäkring höjs minskar det ekonomiska incitamentet att inte överutnyttja sjukskrivningsmöjligheten.

Sjukförsäkringen har för breda löntagargrupper framgångsrikt kompletterats med arbetsmarknadsavtal för de lönedelar som ej ersätts av den offentliga sjukförsäkringen.

Vi föreslår också att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst i stället för på en antagen kommande inkomst, som i dag.

Vi vill införa en andra karensdag i sjukförsäkringen som skall infalla den åttonde sjukdagen. En sådan placering av karensdagen innebär att den privatekonomiska förlusten av riktigt korta sjukfall inte ökar men att man inte stannar hemma några dagar extra vid enklare sjukdomstillstånd. Långa sjukskrivningar börjar ofta med kortare sjukskrivningar som sedan förlängs. En extra karensdag skulle i första hand leda till en minskning av korttidssjukskrivningen men i förlängningen även av långtidssjukskrivningen.

Det är rimligt att människor bär en självrisk i sjukförsäkringen för att hindra överutnyttjande och bevara systemets stabilitet. Ett ökat inslag av försäkringsmässighet i sjukförsäkringen kan finansieras av den enskilde genom våra föreslagna skattesänkningar som gör det möjligt att bygga upp upp en ekonomisk buffert.

Samtidigt ser vi att för ett mindre antal människor innebär nuvarande karensdagsbestämmelse problem. Det gäller särskilt människor med kroniska och återkommande sjukdomsbesvär. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda ett högkostnadsskydd för dessa som är tydligare än gällande bestämmelser i lag om allmän försäkring.

Stockholm den 21 oktober 2002 Bo Lundgren (m) Fredrik Reinfeldt (m) Beatrice Ask (m) Per Westerberg (m) Anders Björck (m) Gunilla Carlsson (m) Catharina Elmsäter-Svärd (m) Chris Heister (m) Cristina Husmark Pehrsson (m) Gunnar Hökmark (m) Göran Lennmarker (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Sten Tolgfors (m)