Motion till riksdagen
2002/03:Sf287
av Sonja Fransson (s)

Studier vid högskola med aktivitetsersättning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ungdomar som uppbär aktivitetsersättning också skall ha möjlighet att studera vid folkhögskola, högskola och universitet.

Motivering

För personer mellan 19 och 29 år som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga kommer aktivitetsersättning att vara den nya socialförsäkringsförmån som man kan ansöka om efter den 1 januari 2003.

Det nya systemet har en viktig fördel i jämförelse med de gamla systemen då den enskilde uppmuntras och får hjälp att leva ett aktivt liv.

Den nya lagstiftningen innehåller dock några regler som kan leda till att enskilda personer hamnar utanför systemet.

I propositionen 2000/01:96 framgår att personer som på grund av funktionshinder behöver längre tid för utbildning, utan prövning av arbetsförmågan, bör ha rätt till hel aktivitetsersättning under den avslutande delen av den grundläggande utbildningen. Med grundläggande utbildning avses grundskola, gymnasieskola, särskola, specialskola, riksgymnasierna för döva, hörselskadade respektive svårt rörelsehindrade, grundläggande vuxenutbildning samt gymnasial vuxenutbildning. Detta är alldeles utmärkt.

Det innebär också att unga människor med nedsatt arbetsförmåga inte kommer att kunna bedriva några studier vid högskola eller universitet under den tid man uppbär aktivitetsersättning. Motsvarande gäller för folkhögskolekurser som inte syftar till att ge den studerande gymnasiekompetens. Detta är dock djupt olyckligt.

För unga med svåra funktionshinder som fortsätter med eftergymnasiala studier innebär funktionshindret ofta att studier inte kan bedrivas på full tid. Möjligheterna att finansiera sina studier med hjälp av studiemedel är begränsad då man inte kan studera på heltid. Studiemedel beviljas normalt inte för studietakt som understiger halvtid.

För personer som kan studera i sådan takt och med sådan kontinuitet att studiemedel beviljas, innebär den förlängda studietiden i sig större studielån. Studenter med funktionshinder har inte heller möjlighet att som många andra utan funktionshinder förstärka sin ekonomi genom att arbeta extra. Efter avslutad utbildning innebär funktionshindret ofta att man inte kan arbeta heltid, vilket försvårar möjligheten att kunna amortera på studielånet.

Att studera, även om det sker på halvtid eller mindre, ökar förutsättningarna för förbättrad arbetsförmåga och underlättar för den enskilde att hitta ett arbete som kan utföras med hänsyn till funktionshindret.

Det vore därför rimligt att ungdomar som uppbär aktivitetsersättning också skall ha möjlighet att studera vid folkhögskola, högskola och universitet.

Stockholm den 18 oktober 2002

Sonja Fransson (s)