Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om organisationen av integrationsarbetet.
De stora folkvandringarna i slutet av nittonhundratalet och början av vårt sekel har lett till att andelen invandrare ökat kraftigt i Sverige. I dag finns många svenskar med utländsk bakgrund i nästan alla kommuner även om många av dem koncentrerats till de större städernas förorter.
SCB har tillsammans med Arbetslivsinstitutet gjort en omfattande studie av välfärdsutvecklingen bland de svenskar som har utländsk bakgrund. Den visar att den svenska välfärdsstaten var effektiv också när Sverige under efterkrigstiden blev ett immigrationsland, eftersom tillgången på arbete då var god. Men den visar också stora svårigheter för de människor som invandrade till vårt land på nittiotalet. Tjänstesamhället ställer större krav på utbildnings- och språkkompetens i arbetslivet. Strukturomvandlingarna gjorde det svårt för många att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.
Studien visar dramatiska skillnader i arbetskraftsdeltagande mellan infödda svenskar och invandrare från t.ex. Västeuropa och de människor som kommit till Sverige som flyktingar. Det påverkar i sin tur integreringen i det svenska samhället och barns och ungas möjligheter.
Integrationsfrågorna är en av de riktigt stora utmaningarna i dag och under det närmaste decenniet. Integration anspelar på en process där svenskar och invandrare tillsammans formar ett framtida integrerat samhälle. Ändå är yrvakenheten stor och kunskaperna om integrationens förutsättningar och möjligheter begränsade i stora delar av det svenska samhället. En medveten integrationspolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik kan bidra till att Sverige blir ett samhälle som tar vara på mångfalden i dess bästa mening. Det kan bidra till att stärka vårt land och dess näringsliv på en alltmer internationaliserad marknad. Blir däremot en hög arbetslöshet, utanförskap och fattigdom i stora grupper bestående kan vi gå mot ett Sverige, som alltmer präglas av motsättningar och djupa klyftor mellan sociala och etniska grupper.
Därför finns det goda skäl att nu se över organisationen av integrationsarbetet i Sverige. En strävan att de som invandrat till vårt land eller har föräldrar med utländsk bakgrund skall etableras på arbetsmarknaden och få samma chanser i det svenska välfärdssamhället som andra måste genomsyra all offentlig verksamhet. Ett gott exempel på hur frågorna ges ökad tyngd är det initiativ utbildningsministern tagit i vårens utvecklingsplan för skolan. Där föreslås att den nya Skolutvecklingsmyndigheten ges som prioriterad uppgift att stärka skolorna i segregerade områden. I budgetpropositionen återkommer flera förslag, som syftar till att ge invandrarbarn likvärdiga möjligheter i skolan.
Utanförskapets processer kan ha globala, regional, nationella och lokala orsaker. Olika processer kan ske på olika plan samtidigt och på olika arenor. Sverige behöver en central Integrationsutvecklingsmyndighet, som fungerar som en kunskapskälla och inspiratör för andra och som i nära samspel med forskarsamhället tar vara på kunskap i och utanför Sverige. Integrationsverket bör ha denna roll. Men det behövs också regional kompetens, som bidrar till att öka kompetensen om integrationsarbetet inom alla samhällsområden: inom demokrati och förvaltning (civil integration), inom arbetsmarknad (ekonomisk integration), inom välfärdssystem (social integration) samt inom familje- och grannskapssystem (interpersonell integration). En modell kan vara de jämställdhetshandläggare som på länsstyrelserna har ett särskilt ansvar för att bevaka jämställdhetsfrågorna. En särskild regional resurs har betydelse för alla kommuner, men kan komma att ha särskild betydelse för de många mindre och medelstora kommuner, som har en betydande andel medborgare med utländsk bakgrund, men inte tillräcklig volym för att som t.ex. storstadskommunerna ha arbetat upp egen kvalificerad kompetens.
Vi föreslår därför en översyn av organisationen av integrationsarbetet med syfte att stärka Integrationsverkets ställning som central kunskapsmyndighet samtidigt som det i varje län finns en funktion som i samspel med övrig offentlig verksamhet följer upp utvecklingen i det egna länet, bidrar till kunskapsutveckling och ökat fokus på integrationsfrågorna. Lämpligen bör det riksomfattande arbete som nu inleds i kampen mot rasismen kunna integreras i ett sådant arbete. En organisationsförändring förutsätts kunna ske inom oförändrade ramar.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |
Matilda Ernkrans (s) |