Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om segregerade bostadsområden.
Den storstadssatsning, som inleddes med de s.k. Blommanpengarna i mitten av nittiotalet och fortsatte med Storstadsdelegationen har givit värdefulla idéer till fortsatt integrationsarbete. Integrationssatsningarna har till en början i stort sett helt fokuserat på de stora bostadsområden i och i närheten av Stockholm, Göteborg och Malmö. Där, och särskilt i Malmö, är alltjämt andelen invandrare större än i andra städer och behoven av breda insatser störst.
Trots att den andel av befolkningen som har utländska rötter stadigt har ökat i många orter utanför storstäder har en systematisk uppbyggnad av ett kompetensnätverk kring integrationens villkor knappast kommit i gång. Det finns (emellertid) stora behov av utvecklingsinsatser för att öka integrationen mellan svenskar och invandrare också i de större städerna. Örebro hade fram till den flyktinginvandring av assyrier/syrianer, som började på sjuttio- och åttiotalen en låg andel invandrare/befolkning med utländsk bakgrund. Orsaken var att kommunen inte var någon större industristad under efterkrigstiden. I dag är mångfaldssituationen väsentligt annorlunda.
Örebro är en av de kommuner i landet som tagit emot flest flyktingar i förhållande till sin folkmängd. Anhöriginvandring och annan följdinvandring till kommunen har varit betydande. I bostadsområden som Vivalla, Markbacken och Baronbackarna har en mycket hög andel av befolkningen utländsk bakgrund. Trots att Örebro kommun ligger i ett tillväxtområde i Mälardalsområdet är arbetslösheten i kommunen fortfarande över genomsnittet i riket. Ett viktigt skäl är hög arbetslöshet bland de flyktinggrupper som anlänt under de senaste decennierna. Bostadssegregationen påverkar också flera skolors resultat.
Skillnaderna i livsvillkor är stora mellan olika grupper i en kommun som Örebro. I bostadsområden som Vivalla och Markbacken är arbetslösheten och socialbidragsberoendet extremt högt. Avsaknaden av ekonomiska resurser leder till marginalisering från andra aktiviteter i samhället. Många barn växer upp i Sverige utan ett fungerande svenskt språk. Utanförskap leder alltför ofta till otrygghet bland de unga. Här finns samma behov som i storstädernas bostadsområden av språkförskolor, riktade arbetsmarknadsprogram och ekonomiskt utrymme för mobiliseringsinsatser inom olika samhällsområden.
Samtidigt finns i Örebro goda exempel på framgångsrikt integrationsarbete. Bostadsområdena Brickebacken och Varberga är båda exempel på områden som tidigare präglades av stor omflyttning och omfattande sociala problem. Andelen invånare med utländsk bakgrund är fortfarande betydligt högre än i kommunen som helhet, men de båda områdena har på senare år blivit alltmer attraktiva. Här har den assyrisk/syrianska gruppen, som nu är relativt etablerad i Örebro, spelat en viktig roll. Vidare har kommundelsorganisationen bidragit till att utveckla det förebyggande sociala arbetet i de båda bostadsområdena. Insatser som att etablera studentbostäder i områdena har tillsammans med fysiska åtgärder (bl.a. bredbandsnätet) också påverkat utvecklingen. Oavsett en positiv utveckling, där bland annat den syrianska församlingens arbete bidragit till att öka det sociala kapitalet i ett område som Varberga, finns dock fortsatt behov av riktade åtgärder även i dessa liksom i många andra alltmer etniskt segregerade bostadsområden.
I budgetpropositionen förutskickar regeringen en uppföljning av storstadspolitiken. Det är angeläget att denna uppföljning också omfattar situationen i motsvarande bostadsområden i andra kommuner.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |
Matilda Ernkrans (s) |