Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ger egenföretagare en inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för löntagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetstiden skall beräknas på samma sätt för egenföretagare som löntagare vid beräkning av dagsersättningen i den tillfälliga föräldrapenningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att egenföretagare eller visstidsanställda inte riskerar att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom eller föräldraskap.
Reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för anställda och egenföretagare är inkonsekventa.
Den anställde uppbär en avtalad lön oavsett arbetsgivarens ekonomiska ställning. En egenföretagare å andra sidan måste täcka företagets kostnader för driften utöver sin lön. Blir egenföretagaren sjuk, särskilt under en längre tid, består inkomstbortfallet av intäkter som skall betala både driften av företaget och inkomst av tjänst.
Sjukförsäkringen ersätter enbart inkomst av tjänst och inte utgifter för driften av företaget. Vid längre tids sjukfrånvaro kan därför konkurs vara den enda utvägen, icke minst mot bakgrund av att egenföretagaren inte kan söka socialbidrag utan att först avveckla verksamheten.
Ett sätt för egenföretagaren att öka inkomsttryggheten vid sjukdom hade kunnat vara att ta ut en högre inkomst (om möjligt) för att på så sätt få en högre SGI. Men rättstillämpningen av reglerna för SGI har skapat prejudikat som innebär att en egenföretagare som redovisat hög inkomst kan få sin SGI sänkt. Det finns nämligen en regel som säger att en egenföretagare inte får räkna med högre lön än vad som är skäligt för en anställd. Skulle däremot en egenföretagare ha taxerats för en lägre inkomst än som motsvarar jämförelseinkomsten (en skälig inkomst vid motsvarande anställning) skall SGI beräknas på det lägre beloppet de senaste tre åren.
Reglerna för att beräkna SGI för egenföretagare verkar vara konstruerade för att reducera statens utgifter.
Icke nog med att ersättningen är lägre för egenföretagare, av socialavgiftslagen framgår att sjukförsäkringsavgiften är högre för egenföretagare än arbetstagare. I regeringens förslag till ändring i socialavgiftslagen är denna skillnad 0,73 procent. Antingen anser regeringen att utgifterna för egenföretagare är högre än arbetstagare eller så får egenföretagare subventionera arbetstagargrupper med högre sjukfrånvaro. Eftersom sjukfrånvaron för egenföretagare är lägre än för arbetstagare kan inte detta vara försäkringsmässigt motiverat.
Eftersom såväl beräkningen av SGI som socialavgiftslagen är till egenföretagares nackdel kan misstänkas att regeringen medvetet missgynnar och försvårar egenföretagandet.
Beräkningen av SGI bör utgå från den taxerade inkomsten justerad för resultatreglerande poster. Därefter skall den framräknade inkomsten korrigeras för skäliga fasta kostnader i form av lokaler, räntor och liknande. De jämförelser som skett mellan egenföretagarnas inkomster och de inkomster som gäller för anställda (jämförelseinkomsten) bör avskaffas.
Ytterligare en diskriminerande regel av egenföretagare gäller hur arbetstiden som ligger till grund för ersättningen beräknas för den som uppbär tillfällig föräldrapenning. För föräldrar som uppbär tillfällig föräldrapenning baseras ersättningen på kalenderår i stället för årsarbetstid. Det vill säga vid beräkning av dagpenningen delas inkomsten med 260 dagar för löntagare och för egenföretagare med 365 dagar. Dagersättningen blir på sätt väsentligt lägre för egenföretagaren.
Regeringens motivering till detta är att egenföretagare i större utsträckning kan styra över arbetstidsuppgiften och därför skall dagersättningen vara lägre.
Vi anser att den tillfälliga föräldrapenningen skall beräknas på årsarbetstid för både löntagare och egenföretagare.
Av Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst framgår att ”vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst /.../ skall endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att tillsvidare åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd”.
Egenföretagare eller tillfälligt anställda kan således nekas sjukpenning på grund av att deras uppdrag inte är tillräckligt långa. Ofta sammanfaller egen näringsverksamhet med tillfälliga uppdrag för till exempel konsulter.
Vi anser att detta i väldigt hög grad försvårar för både egenföretagare och arbetstagare i tider när visstidsanställningar ökar.
Därför bör Riksförsäkringsverkets föreskrift ändras så att egenföretagare eller visstidsanställda inte riskerar att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom eller föräldraskap.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Anne Marie Brodén (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Jeppe Johnsson (m) |
Karin Enström (m) |