Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om asylsökandes boendesituation.
Migrationsverket har ansvaret för att bistånd och ett visst bidrag till boendekostnaden lämnas till dem som själva ordnat sitt boende. Bostadsersättning lämnas med 500 kr per månad till ensamstående och med 1 000 kr per månad för en familj. Ersättningen skall ses som en stimulans och är inte avsedd att täcka den faktiska kostnaden. Livet i eget boende ter sig olika för olika människor. Det påverkas av om man är ensam eller tillsammans med familj, vilken typ av samhälle man bor i, hur länge det dröjer innan man får beslut angående sin ansökan om asyl, vilken sysselsättningsgrad man har, hur det står till med hälsan m.m. Det kan vara mycket bra att bo hos anhöriga, men det finns också en rad problem att ta itu med. Det är t.ex. inte lätt för mottagningshandläggaren att ha en levande kontakt med alla som har eget boende, särskilt på de större orterna. Kontakten blir ofta anonym. På många platser vet handläggarna t.ex. inte hur de asylsökande bor, om de asylsökande faktiskt bor på den adress de uppgivit, om de är välkomna hos värdfamiljen, om de måste betala extra hyra. Ytterligare ett problem som många handläggare upplever är att eftersom barnomsorg inte erbjuds dem som bor i eget boende så blir det svårt för den vuxne som tar hand om barnen att delta i undervisningen i svenska.
Många kommuner pekar på att trångboddhet är en vanlig konsekvens av detta. Även om bostadsstandarden i sig är god, leder det till sociala och psykologiska bekymmer när människor tränger ihop sig i små lägenheter, något som blir särskilt påfrestande för barnen. Många asylsökande flyttar runt och bor på en madrass hos olika bekanta och släktingar. När en asylsökande får uppehållstillstånd görs skillnad mellan dem som bor i anläggning och dem som bor i eget boende. De som bor i anläggning får i regel stanna tills kommunplacering är ordnad medan de som bor i eget boende skrivs ut efter 30 dagar oavsett om bostadsfrågan är löst eller inte, vilket den för det mesta inte är. Detta skapar stora problem. Dels är det svårt att motverka alltför stor inflyttning till vissa kommuner, dels fortsätter trångboddhet och därmed sammanhängande problem för såväl värdfamiljen som för dem som just fått uppehållstillstånd. Med anledning av detta bör man se över reglerna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Yilmaz Kerimo (s) |
|
|
Luciano Astudillo (s) |
Lars Johansson (s) |
|
Marie Granlund (s) |
Tommy Waidelich (s) |