Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kostnadskompensation för asylsökandes barnomsorg och skolgång.
Det är viktigt att Sverige kan fortsätta att vara en fristad från förföljelse och förtryck. För att Sverige fortsatt skall kunna vidmakthålla en generös flyktingpolitik krävs att denna har förankring hos medborgarna. Ett värdigt mottagande av asylsökande är en självklar utgångspunkt. En väsentlig del för det värdiga mottagandet är hur vi behandlar barnen.
Kommunerna skall erbjuda asylsökande barn och unga barnomsorg och skolgång på samma villkor som barn boende i Sverige. Det är ett system som i grunden är positivt. Problemet uppstår när det kommer till fördelningen av kostnaden. Asylverksamheten är enligt vår mening ett statligt ansvar.
I nuläget ersätter staten kommunerna efter en marginal- eller snittkostnadsprincip. Särskilt i små kommuner kan denna princip slå snett, då marginalerna är små och det kan krävas nyinvesteringar i t ex lokaler för att klara den ökade volymen. Medvetna om att detta måste inrymmas i en redan kärv kommunal ekonomi kan detta innebära att kommunerna avstår att erbjuda plats till asylsökande. Detta kan få till följd att kommuner som skulle ha kunnat ge ett bra mottagande inte bidrar med detta, något som samhället och i synnerhet de barn som flytt från förföljelse och förtryck förlorar på.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att regeringen får i uppdrag att utreda hur kommunerna skall kunna ges full kostnadskompensation för asylsökandes skolgång och barnomsorg.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Jan Andersson (c) |
Åsa Torstensson (c) |