Motion till riksdagen
2002/03:Sf245
av Marie Engström m.fl. (v)

Sjuklönekostnader i små företag


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn för att minska sjuklönekostnaderna i mindre företag.

Bakgrund

Den 1 januari 1992 infördes 14 dagars sjuklöneperiod. Arbetsgivaren fick därmed betala sjuklön till de anställda de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. I samband med att sjuklönen infördes ökades också arbetsgivarnas ansvar för arbetsmiljöarbetet och för att arbeta med aktiva rehabiliteringsinsatser.

Vid omläggningen kompenserades arbetsgivarna fullt ut för de ökade kostnader som ansvaret att betala sjuklön innebar.

Den 1 januari 1997 förlängdes sjuklöneperioden till 28 dagar, men återställdes redan den 1 april 1998 till 14 dagar.

Lagen om sjuklön utgör grunden för sjukersättning vid korta sjukdomsfall. Företag kan idag försäkra sig hos försäkringskassan mot höga sjuklönekostnader. Dessutom kan anställda med återkommande sjukdomsperioder omfattas av ett s.k. särskilt högriskskydd.

Trots företagens möjligheter att försäkra sig och det särskilda högriskskyddet, bidrar sjuklöneperioden till att människor med återkommande sjukperioder stängs ute från arbetsmarknaden. Det kan t.ex. handla om kroniskt sjuka och arbetshandikappade. Risken är uppenbar att vi får ett arbetsmarknadens A- och B-lag.

För närvarande pågår samtal med arbetsmarknadens parter kring ohälsan i arbetslivet. Olika tänkbara modeller för ekonomiska incitament för arbetsgivare inom rehabiliteringsområdet har utretts inom Regeringskansliet. Vi presenterar i motionen ”Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare i ohälsoarbetet” Vänsterpartiets syn på hur ekonomiska drivkrafter skall utformas. Vi vill pröva om ekonomiska drivkrafter kan öka arbetsgivares medvetenhet om att det är lönsamt att motverka sjukfrånvaro. Därtill ska de ekonomiska drivkrafterna verka för ökad motivation bland arbetsgivare att få tillbaka personer som är sjukskrivna och vars arbetsförmåga till följd av detta kanske är nedsatt.

Små företag

Arbetsgivarperioder inom sjukförsäkringen drabbar enskilda mindre företag särskilt hårt, även om anställda vid mindre företag totalt sett har en lägre sjukfrånvaro än genomsnittet. Regeringen har i budgetpropositionen 2003 slagit fast att de tänker utforma nya system med särskilt beaktande av de mindre företagens situation när de överväger nya ekonomiska incitament i arbetet mot ohälsan. För Vänsterpartiet är det självklart att man måste ta särskild hänsyn till de mindre företagens situation. Att problematiken kring små företag och sjuklönekostnader diskuteras alltmer vittnar om frågans betydelse. Vi vill aktivt medverka till en lösning för att öka möjligheten till nyanställningar och få fler människor i arbete.

Vi är beredda att diskutera olika lösningar. Vänsterpartiet har sagt nej till förlängd sjuklöneperiod och har föreslagit att företag med högst 10 anställda ska befrias från sjuklönekostnader. Detta skulle kunna kombineras med det i ”Handlingsplan för ökad ohälsa i arbetslivet” (SOU 2002:5), föreslagna högkostnadsskyddet. Det finns också en diskussion om proportionella system där man bygger in ekonomiska incitament för att arbetsgivaren ska få ner sjukfrånvaron i företaget. Där finns också idéer som kan vara värda att ta vara på.

Situationen är så pass alarmerande att en översyn för att hitta en lösning för mindre företag bör komma till stånd snarast. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 19 oktober 2002

Marie Engström (v)

Lennart Beijer (v)

Siv Holma (v)

Johan Lönnroth (v)

Per Rosengren (v)

Gunilla Wahlén (v)