Riksdagen begär en redovisning av regeringens arbete för att tillgodose medborgarnas rättigheter i Norden vid arbetslöshet, vid utbildning, vid beskattning och i samband med sociala rättigheter så att inte enskilda människors rättigheter inskränks på grund av flyttning över nationsgränser i Norden.
Den utredning som utförts av ambassadör Ole Norrback angående nordbornas rättigheter har visat att det alltjämt finns åtskilliga hinder för rörlighet i Norden. Trots avtalen om passfrihet, gemensam arbetsmarknad och social trygghet i Norden kvarstår många problem som begränsar den rörlighet som är önskvärd såväl med tanke på individernas valfrihet som samhällsekonomins funktionsförmåga.
Somliga av dessa problem kan undanröjas genom ensidiga beslut i Sverige. Det gäller exempelvis reglerna i föräldraförsäkringen. Enligt nu gällande regler kan inte en förälder med försäkringsgrundande inkomst i Sverige utnyttja föräldraförsäkringen för att ta vårdnaden om ett barn i ett nordiskt grannland som Norge, där den andra föräldern är bosatt tillsammans med barnet. Regeringen bör ta initiativ till att reglerna i föräldraförsäkringen ändras så att inte föräldraförsäkringen hindrar förälder från att utnyttja sin rätt till försäkring.
En annan brist i svensk lagstiftning är att barn med en isländsk förälder och en förälder med svenskt medborgarskap inte kan döpas enligt isländskt namnskick trots att de båda föräldrarna önskar detta. Att låta en dotter i en sådan familj döpas till exempelvis Stefansdotter och en son till Stefansson kan inte anses stå i sådan strid med namnskicket i Sverige att föräldrar ska förvägras rätten att namnge sina barn enligt egna önskemål och i enlighet med tradition i annat nordiskt land. En ändring i lagstiftningen bör ske på denna punkt. En förebild kan sökas i den finländska lagstiftningen som följt upp överenskommelser inom Norden när det gäller namnskicket på ett mera föredömligt sätt än Sverige.
Åtskilliga andra problem kan åtgärdas främst genom nordiska överenskommelser. Det gäller exempelvis rätten till arbetslöshetsförsäkring för personer som arbetat i ett nordiskt grannland och har familj i ett annat land. I sådana fall kan den arbetslösa bli utan ersättning om denna bosätter sig och söker arbete i det land familjen bor. Det gäller exempelvis också pensionärer som bosatt sig i ett annat land än där de haft pensionsgrundande inkomst. Dessa upplever sig idag ofta dubbelbeskattade såväl i relationen Sverige–Finland som relationen Norge–Sverige. Problem finns också när det gäller tillämpningarna av arbetsskadeförsäkring och förtidspension där enskilda kan råka mycket illa ut när ansvariga myndigheter fattar skilda beslut i två länder vari den försäkrade har rättigheter att utkräva.
Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att den önskar att regeringen redovisar för riksdagen hur den arbetar för att tillgodose medborgarnas rättigheter i Norden vid arbetslöshet, utbildning, beskattning och i samband med sociala rättigheter så att inte enskilda människors rättigheter inskränks på grund av flyttning över nationsgränser i Norden.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Johan Linander (c) |