Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om viseringsavgifter.
Det är viktigt att ideella organisationer i vårt land knyter nära band med motsvarande grupper i andra länder. Särskilt viktigt är detta när det gäller utbyte med biståndsländer. Det är angeläget att det offentliga Sverige på olika sätt stödjer dessa initiativ. Det kan ske genom en rad olika stödformer från kommuner, landsting och regioner eller genom bistånd från till exempel Sida.
Prioriterat i alla dessa sammanhang är utbyte mellan studenter och andra ungdomar. Allt detta sker idag. Det är då olyckligt att Sverige saknar en konsekvent politik när det gäller viseringsavgifter. Kyrkor och andra organisationer engagerar sig i att få till stånd utbyten mellan ungdomar från utvecklingsländer eller andra länder där olika demokratiprojekt genomförs.
Att de lyckas är av avgörande betydelse. Demokratin byggs underifrån. Ett problem är emellertid att de svenska ambassadernas och konsulatens viseringspolicy ibland kan uppfattas som godtycklig. I vissa länder tas inga viseringsavgifter ut för barn och ungdomar medan man i andra länder tar ut avgifter som är kännbart höga.
Nivån på viseringsavgifterna bör rimligen anpassas till prioriteringarna för Sveriges demokratibistånd. Barn och ungdomar från länder där Sverige satsar på olika former av demokratiprojekt och som inbjuds till vårt land av ideella organisationer ska inte hindras att komma hit på grund av ett lokalt beslut om höga viseringsavgifter.
Riksdagen bör besluta att uppdra åt regeringen att göra en översyn av viseringsavgifterna och eventuella justeringar i enlighet med vad som i motionen anförs.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Håkan Juholt (s) |
Krister Örnfjäder (s) |