Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av tydliga riktlinjer för Försäkringskassans handläggning av rehabilitering så att inte kvinnor diskrimineras, samt att i arbetet för att motverka ohälsa i arbetslivet särskilt belysa kvinnors situation.
Riksförsäkringsverket har i granskningen av försäkringskassans handläggning av rehabilitering vid två år långa sjukfall sett att kassan i större utsträckning bedömt att män har rehabiliteringsbehov, samt att kassan oftare vidtar rehabiliteringsåtgärder för män än kvinnor.
I realiteten innebär detta att kvinnor diskrimineras och inte får samma rehabiliteringsåtgärder som män, vilket är mycket allvarligt då det i stor utsträckning är kvinnor som är långtidssjukskrivna.
Kvinnors andel av de sjukskrivna har under de senaste 25 åren ökat successivt och kraftigt och vid utgången av år 2000 var 63 % av de sjukskrivna kvinnor. En viktig orsak till könsskillnader i ohälsan är att arbetsmiljön i ergonomiskt och psykosocialt hänseende har försämrats eller inte förbättrats i samma takt i kvinnodominerade yrken, bl.a. inom vård och omsorg. En annan viktig orsak är att kvinnor alltjämt utför mer av omsorgsarbetet i hemmet, vilket kan betyda att samma arbetsmiljö har olika effekter på män och kvinnor. I ett åtgärdsprogram för att motverka ohälsa i arbetslivet borde därför kvinnors situation särskilt belysas.
Försäkringskassan behöver tydliga riktlinjer för handläggning av rehabilitering så att kvinnor får rätt till rehabiliteringsåtgärder i lika hög utsträckning som män. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |