Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om visum för utbytesstudenter från irakiska Kurdistan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utställning av resehandlingar.
Irakiska Kurdistan befinner sig i en begynnande demokratiseringsprocess. Denna mycket känsliga utveckling påverkas starkt av den osäkerhet som råder i regionen. Detta sker jämsides med en omfattande uppbyggnad av landet på samhällets alla nivåer, och i kampen för att stärka kvinnors rättigheter, för minoriteternas ställning och för att utbilda folket och utrota den omfattande analfabetismen i landet krävs ekonomiska resurser, internationella garantier vad gäller säkerheten och omvärldens stöd för det kurdiska folkets ställning.
En stor del av uppbyggnadsarbetet sker via olika frivilligorganisationer. Diakonia driver en rad projekt som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter, där kvinnors rättigheter ingår som en självklar del. Dessa kurser arrangeras i samarbete med landets studieförbund och är härmed knutet till över 40 olika fackförbund och folkrörelser. Man driver också ett behandlingshem i staden Dohuk för traumatiserade barn och ungdomar. Till detta projekt har man knutit Umeå universitet som ger en utbildning på två terminer för yrkesgrupper som arbetar med barn, främst sjuksköterskor, läkare och lärare. Vidare finns i Sulemaniya ett nätverk bestående av över 40 organisationer som har ett utvecklat samarbete med LO och ABF. Det finns alltså ett etablerad svensk verksamhet kopplad till uppbyggnaden av landet.
De svenska medborgare som i dag lever i irakiska Kurdistan har alla återvänt för att delta i byggandet av det demokratiska Kurdistan. En ytterst central del av denna mycket känsliga process är folkets utbildning. Genom utbyte av kunskap och erfarenheter har Sverige mycket att ge till denna utvecklingsprocess. Den svenska migrationspolitiken har dock satt upp oöverstigliga hinder för utbytesstudier mellan dessa båda länder – något som skulle komma demokratiseringsprocessen i irakiska Kurdistan väl till användning.
Det övergripande målet för den svenska viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som möjligt för personer att röra sig över gränserna. Kontakter mellan människor i olika länder ska underlättas, såväl i fråga om släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser på olika plan.
Mot denna fria rörlighet ställs nödvändigheten av att upprätthålla den reglerade invandringen. Viseringskrav ska dock endast i mycket liten utsträckning hindra människor från att söka skydd, och Sverige driver aktivt frågan om viseringsfrihet i internationella sammanhang. Anhörigkommittén har i sitt betänkande slagit fast att handläggare vid tillståndsprövning ska utgå från att det inte är fråga om en person som avser att hoppa av. Exempelvis bör en tidigare ansökan om permanent uppehållstillstånd, enligt kommittén, inte nödvändigtvis negativt påverka bedömningen av om tillstånd ska beviljas. Dessa bedömningar vilar på de riktlinjer som Migrationsverkets styrelse utfärdar, men det åligger alltså den enskilde handläggaren att bedöma om det finns risk för att den sökande, på grund av personliga eller andra förhållanden, inte återvänder till hemlandet.
Vad visumsökande från irakiska Kurdistan beträffar anses risken överhängande att den som söker visum i Sverige kommer att stanna efter visumtidens utgång och söka asyl. Detta medför en restriktiv hållning från svensk sida och visumansökningar från denna region avslås regelmässigt. Denna politik har till följd att alla vägar för utbytesstudier mellan Sverige och irakiska Kurdistan är stängda.
Med tanke på att de erfarenheter studerande från universiteten i irakiska Kurdistan kan inhämta genom utbytesstudier vid svenska universitet skulle vara till gagn för hela regionens uppbyggnad bör det snarast möjliggöras att sådant utbyte kan komma till stånd genom att visum ges för den tid som studier bedrivs. Härmed bör Migrationsverket i sin praxis tillåta studerandevisum av sökande från irakiska Kurdistan. Detta bör riskdagen ge regeringen till känna.
De kurder som lever i den autonoma zonen i irakiska Kurdistan, lever under ett ständigt hot från regimen i Bagdad och har härmed inte tillgång till nödvändiga resedokument. Sådana handlingar gällande resa för utbytesstudier mellan irakiska Kurdistan och Sverige bör därför kunna utställas av FN. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Lennart Gustavsson (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |