För att enskilda människor skall ta ansvar för sitt eget liv, måste de känna att de har möjlighet att påverka och förändra sin egen situation, att de behövs och att de fyller en funktion i samhället. Människor som känner att de inte kan påverka sin situation känner hopplöshet och utanförskap. Idag finns brister i mottagandet av asylsökande; mottagandet måste enligt Centerpartiets mening moderniseras och effektiviseras. Ett kvalitetssäkert mottagande av asylsökande bygger broar för framtiden och de nyanlända blir bärare av demokratiska principer. Ökade kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande samhället är ett sätt att effektivisera mottagandet.
Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort att samarbetet mellan kommuner och de berörda myndigheterna varit bristfälligt. Genom att öka samarbetet vid mottagandet av asylsökande skapas en helhetsbild i ärendet, och individen ges ökat inflytande över sin situation. Beslut skall fattas så nära den enskilda individen som möjligt, först då känner människor sig delaktiga och att de har möjlighet att påverka de beslut som fattas. Mot bakgrund av detta vill Centerpartiet decentralisera mottagandet av asylsökande och flyktingar.
Utanförskap i arbetslivet leder till ekonomiska och sociala problem och känsla av maktlöshet. För arbetsmarknadsområdet skall den självklara utgångspunkten vara lika behandling av alla individer och grupper i samhället. Ökad fokusering på integrering via arbete är samhällsekonomiskt sunt, men ur ett individperspektiv innebär det så mycket mer. Att ha ett arbete och kunna leva på sin lön ger självbestämmande och livskvalitet. Integrering via arbete leder på sikt till minskade spänningar mellan olika sociala grupper. De asylsökande kvinnorna är en utsatt grupp; skyddet för kvinnor på flykt måste förbättras.
1 Sammanfattning 25
2 Innehållsförteckning 26
3 Förslag till riksdagsbeslut 27
4 Inledning 28
5 Bakgrund 28
6 Social klyvning 28
6.1 Det mångkulturella samhället 29
6.2 Schengenavtalet 29
7 Migrationspolitik 30
7.1 Kvalitetssäkert mottagande 30
7.2 Samordning av mottagandet 31
7.3 Decentralisering av mottagandet 31
7.4 Bortre tidsgräns 31
7.5 Barn 32
7.6 Skola/barnomsorg 32
7.7 Hälso- och sjukvård 33
7.8 Val av tolk 34
8 Integration 34
8.1 Bakgrund 34
8.2 Arbetskraftsinvandring 35
8.3 Orättvis bedömning vid straff 35
8.4 Utbildning/arbete 35
8.5 Undervisning i svenska i kombination med arbete 36
8.6 Översättning och utvärdering 37
8.7 Diskriminering 37
8.8 Företagande 38
8.9 Valdeltagandet 38
8.10 Statliga bidrag till ungdomsorganisationer 38
8.11 Ungdomsmottagningar 39
8.12 Lokal kraft 39
8.13 Boende 39
8.14 Kvinnor 40
8.15 Kulturkrockar 41
8.16 Jourer 41
8.17 Äldreomsorg 41
8.18 Kultur 42
8.19 Begravning 42
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade insatser för att minska segregeringen i samhället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte utöka transportörsansvaret med bötesstraff.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för humanare visumregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter vid mottagandet av asylsökande och flyktingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad decentralisering av flyktingmottagandet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en bortre tidsgräns för beslut om asyl vid tolv månader från ansökningsdagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en hälsoundersökning bör ske direkt för den som söker uppehållstillstånd i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till val av tolk inom hälso- och sjukvården.1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett regelverk som underlättar för arbetskraftsinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontinuerlig utbildning av åklagare, domare och nämndemän.2
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att sfi-undervisningen skall kombineras med praktik vid arbetsplatser.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om snabbare validering av flyktingars kunskaper. 3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bibehålla de statliga bidragen till invandrarnas ungdomsorganisationer.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personalen på ungdomsmottagningar skall ha såväl tvärvetenskaplig som mångkulturell kompetens.1
Riksdagen begär hos regeringen en översyn av könsbestämmelsen i utlänningslagen (1989:529) i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka kvinnojourerna och uppmuntra mansjourer.1
1 Yrkandena 8, 14 och 16 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
3 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till UbU.
4 Yrkande 13 hänvisat till KrU.
Alla människors lika värde och rättigheter, oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet, politisk eller religiös övertygelse, är grunden för Centerpartiets politik. Vi har alla samma rättigheter, och skyldigheter. Minoritetsgrupper skall i lag skyddas mot diskriminering. Mångfalden berikar och genom att ta vara på alla de livserfarenheter som landets invånare har får vi ett kraftigt demokratiskt redskap. Ett mångkulturellt samhälle bygger på respekt för varandra och att man lär av varandra. För att nå ett öppet och decentraliserat samhälle krävs tilltro till varje människas förmåga att forma sitt eget liv. Olikheter skall ses som en tillgång och alla människor måste få uppmuntran att utveckla sina unika egenskaper i strävan efter självförverkligande. För att detta skall bli möjligt krävs att migrationspolitiken intar ett mer individbaserat förhållningssätt. Generella särlösningar för hela grupper skall undvikas.
Grupper av människor har invandrat till Sverige sedan flera hundra år tillbaka i tiden. Men det är den stora utvandringen från Sverige från mitten av 1800-talet och fram till 1930 som satt de djupaste spåren i vårt lands utveckling. Utvandringen var ett stort samhällsproblem, men i samband med andra världskriget och särskilda restriktioner i USA:s invandringspolitik kom vårt land att bli ett invandrarland. Under 50- och 60-talen kom krigets flyktingar och arbetskraftsinvandringen påbörjades. På 60-talet beslutade riksdagen om reglerad invandring vilket innebar att de som ville invandra skulle ha sitt uppehållstillstånd klart innan de kom till Sverige. Detta ledde till att den utomnordiska invandringen minskade, istället ökade invandringen från de nordiska länderna. I mitten av 80-talet kom stora grupper från Iran, Irak, Libanon och Syrien. Även flyktingar från de forna öststaterna, Somalia och Kosovo sökte asyl.
Under 1990-talet har Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar. Den största gruppen kom 1992–95 från det forna Jugoslavien. Ett stort antal flyktingar kom också från Iran, Irak, Libanon och Vietnam.
De sociala klyftorna fortsätter att öka, många människor saknar idag en ekonomisk trygghet och upplever därigenom ett ökat utanförskap. Människor får stå vid sidan av utvecklingen eftersom de inte får tillgång till arbetsmarknaden eller för att bidrags- och skattesystemen helt enkelt låser in dem i en fattigdomsfälla. Detta innebär att en höjning av ett bidrag leder till att ett annat bidrag sänks.
Den sociala klyvningen är en förlust främst för enskilda människor, men också för samhället eftersom färre tillåts att bidra till tillväxt och välfärd och allt fler ställs utanför möjligheterna att ta del av tillväxten. Fattigdoms- och bidragsfällan tvingar barn att växa upp i familjer där föräldrarna aldrig har ett arbete att gå till och fråntar många människor möjligheten att känna stolthet över det egna arbetet och förmågan att försörja sig själv och sin familj. Familjer får inte sin ekonomi att gå ihop, människor med mycket låg inkomst får det inte att räcka till de mest grundläggande behoven. Därför behövs en ny politik som kan riva de hinder som finns. En politik som gör att alla kan känna sig delaktiga och medansvariga i samhället, där alla ska kunna göra sina röster hörda och få omsätta sina kunskaper och färdigheter i arbetslivet. En politik som motverkar rasism och främlingsfientlighet samtidigt som den förmår undanröja diskriminerande strukturer och system.
Segregerade bostadsområden är ett stort ekonomiskt och socialt problem som skapar grogrund för fördomar om andra kulturer och levnadssätt. Om segregation uppkommer genom att majoritetsbefolkningen valt bort människor med lägre inkomst eller annan etnisk eller kulturell bakgrund är detta en form av diskriminering som måste motarbetas. För att motverka segregation krävs att människor är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Alla enskilda människor har ett ansvar och det krävs insatser på alla nivåer. Skolan har ett stort ansvar i att förmedla humanistiska värden. Ökade insatser krävs för att minska segregeringen i samhället. Detta bör ges regeringen till känna.
Det mångkulturella samhället existerar redan, problemet är att det inte vunnit legitimitet hos hela befolkningen. Vardagsintolerans kan komma från människor vi känner och umgås med. För att inte kränkande åsikter och uttalanden skall bagatelliseras, är det viktigt att vi är lyhörda och tar ställning mot rasism och nazism. För att bekämpa rasism och nazism behövs fortlöpande insatser från det offentligas sida. Det krävs ett genomgripande arbete inom alla områden, på både individ-, grupp- och samhällsnivå. Utgångspunkten skall vara en humanistisk människosyn där även barnperspektivet är tydligt. Inom demokratins ramar skall det ges utrymme för olika religiösa eller politiska uppfattningar. Genom detta samspel mellan människor med olika kulturell bakgrund når vi ökad kunskap och förståelse för andra kulturer och levnadssätt. För att nå etnisk och kulturell mångfald krävs att människor är trygga i sin närmiljö.
Sedan Sverige anslutit sig till Schengenavtalet har listan över länder med visumtvång ökat. Den restriktiva visumpolitiken har gjort det svårt för människor att ta sig in i EU. Schengenkonventionen löser inte flyktingproblemet utan förflyttar det. Människor upphör inte att söka skydd bara för att det finns viseringsregler och transportörsansvar, utan de söker skydd på ett mer riskfyllt sätt. Vi ser en utveckling där människor använder flyktvägar som är mycket riskfyllda.
I Sverige har vi ett transportörsansvar. Detta innebär att flygbolag eller andra som transporterar hit asylsökande som inte får komma in i landet är ekonomiskt ansvariga för återtransport till det land varifrån de kommit.
Genom höga böter tänker man få de som transporterar människor att välja bort sådana som kan komma att söka asyl, på flykt undan politiskt, religiöst eller sexuellt förtryck. Detta kan Centerpartiet inte acceptera – det är ett omänskligt förhållande för dem som söker fristad här hos oss i Sverige.
Vad som ovan anförts om att inte utöka transportörsansvaret med bötesstraff bör ges regeringen till känna.
Det kan också ge upphov till godtycklig diskriminering av EU-medborgare som har annan hudfärg eller ett annorlunda namn. Att människor som permanent lever i Sverige inte skall kunna få besök av sina anhöriga kan vi inte acceptera. Sverige skall därför verka för humanare visumregler. Vad som ovan anförts om att verka för humanare visumregler bör ges regeringen till känna.
Sverige skall ha en öppen och generös flyktingpolitik som värnar om asylrätten genom en tidig, rättssäker prövning av den sökandes skyddsbehov. Idag råder stora brister i mottagandet av asylsökande, mottagandet måste moderniseras och effektiviseras. Genom ett kvalitetssäkert mottagande av asylsökande bygger vi broar för framtiden och de nyanlända blir bärare av demokratiska principer. En viktig del i mottagandet är att de nyanlända snabbt erhåller arbete eller arbetspraktik för att på så sätt integreras i samhället. Genom att effektivisera Migrationsverket, avveckla Utlänningsnämnden och föra över asylärendena till förvaltningsdomstolarna, får vi ett humanare mottagande av flyktingar och även minskade kostnader på sikt.
För att enskilda människor skall ta ansvar för sitt eget liv, måste de känna att de har möjlighet att påverka och förändra sin egen situation. Genom att upprätta en individuell handlingsplan kan man snabbt ringa in eventuella åtgärder och den asylsökande känner sig delaktig i processen. Lösningar som bygger på kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande samhället skall stimuleras. Exempel på detta kan vara en högre grad av frivilliginsatser och samarbete med frivilligorganisationer vid flyktingmottagandet. Kommunen bör uppmuntra familjer och enskilda att bli faddrar åt asylsökande och flyktingar. Tillhörighetskänsla och känslan av att man har ett värde är lika viktiga behov som fysisk och ekonomisk trygghet. Varje individ (både vuxna och barn) skall ses som en resurs och vid kontakter med asylsökande och flyktingar skall utgångspunkten vara att vi bygger broar för framtiden. Det är av yttersta vikt att samhället ger individen utrymme att i samspel med andra utveckla sina unika egenskaper.
Handläggaryrket måste uppvärderas. Detta kan ske genom till exempel vidareutbildningar och ökad flexibilitet. Inom ramen för handläggarens riktlinjer skall det finnas utrymme för individuella lösningar. Detta för att man på bästa möjliga sätt skall kunna tillgodose de asylsökandes särskilda behov. Genom att förändra attityder och värderingar kommer den enskilda människans värde att genomsyra de vardagliga handläggningsrutinerna. Den formella kompetensen skall kompletteras med tillgänglighet, kunskap och förståelse för andra kulturer.
Det är kommunerna som ytterst ansvarar för att flyktingar får en bra introduktion in i det svenska samhället. Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort att samarbetet mellan kommunen och de berörda myndigheterna varit bristfälligt. Genom att öka samarbetet vid mottagandet av asylsökande skapas en helhetsbild i ärendet, och individen ges ökat inflytande över sin situation.
Vad som ovan anförts om ökat samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter vid flyktingmottagandet bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att de kommuner som tar emot invandrare och flyktingar är väl förberedda så att mottagandet blir kvalitetssäkert. Människor har olika livserfarenheter och kulturell bakgrund, detta måste beaktas vid mottagandet. Beslut skall fattas så nära den enskilda individen som möjligt, först då känner människor sig delaktiga och att de har möjlighet att påverka de beslut som fattas. Det finns anledning att decentralisera flyktingmottagandet, så att alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet på mottagandet också ges möjlighet att göra detta. En jämnare fördelning av mottagandet över landet bidrar positivt till synen på svensk flyktingpolitik samtidigt som det underlättar för de mottagande kommunerna.
Vad som ovan anförts om ökad decentralisering av flyktingmottagandet bör ges regeringen till känna.
Majoriteten av de som söker asyl har mål med sitt fortsatta liv i Sverige. Det är en liten del som under asyltiden reflekterar över att de verkligen kan avvisas. I många fall intalar man sig att man skall få stanna och då kommer avvisningen som en chock. Det är viktigt att mottagande myndigheter tidigt lyfter upp frågan om avvisning och diskuterar eventuella möjligheter att återvända till sitt hemland. Att söka asyl är den mest osäkra tillvaro en människa kan befinna sig i. Asylsökande känner att de inte kan påverka något utan lever på lånad tid. För att minska rädslan och ovissheten bör de asylsökande ha en handläggare som förmedlar all information och eventuella beslut som rör dem.
Utökad handläggningstid är nödvändigt ur rättssäkerhetsynpunkt. Det innebär också att handläggarna på Migrationsverket får en verklig möjlighet att utföra en bra utredning där alla olika aspekter vägs in. Centerpartiet yrkar på en bortre tidsgräns för beslut om asyl på 12 månader från ansökningsdagen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en bortre tidsgräns för beslut om asyl vid 12 månader från ansökningsdagen.
Den gemensamma grundsynen och självklara utgångspunkten vid arbete med asylsökande barn skall vara FN:s konvention om barns rättigheter. Konventionen ger en universell definition av vilka rättigheter som borde gälla för barn över hela världen. Barns rättigheter skall gälla i alla samhällen oavsett kultur, religion eller andra särdrag.
När myndigheter utreder en familjs situation är det viktigt att barnen tillfrågas och att de känner sig delaktiga i de beslut som rör deras framtid. Samtliga familjemedlemmar skall fortlöpande hållas informerade om vad som händer i beslutsprocessen, vilket minskar oron och känslan av att besluten fattats utan deras medverkan.
Synen på asylsökande barn har länge varit att de är objekt. Utgångspunkten måste alltid vara att barn är enskilda individer med rättigheter. Vi måste förändra attityder och värderingar så att barnperspektivet genomsyrar samhället, på alla nivåer. De myndigheter som dagligen arbetar med dessa barn måste vidareutbildas i barnperspektivet, så att allt arbete utgår från det enskilda barnets bästa. När myndigheterna utreder en familjs situation skall även barnen tillfrågas.
Asylsökande barn har en mycket utsatt situation, i synnerhet barn som är ensamma på flykt. Under år 2000 kom 350 ensamma barn till Sverige för att söka asyl. Dessa barn har haft traumatiska upplevelser och behöver i många fall akut psykiatrisk hjälp. Mottagandet av de ensamma barnen är undermåligt och handläggningstiden är för lång. Ofta behandlas de på samma sätt som vuxna asylsökande, trots att de har andra behov. En god man skall ta ansvar för barnet; denne måste ha ett nära och långvarigt engagemang. Idag är det brist på kontaktfamiljer till ensamma flyktingbarn. För att barnets fortsatta utveckling skall tryggas behöver en kontaktfamilj kopplas in i utredningen i ett tidigt stadium.
I ett samhälle där kunskaper är den viktigaste grunden för ekonomisk utveckling är lika tillgång till bra utbildning en avgörande rättvisefråga. Utbildning är också den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. Kunskap i dag och i framtiden innebär baskunskaper för alla. Utmaningen ligger i att skapa lösningar för hela befolkningen och att hela landet får tillgång till utbildning.
Asylsökande barn och ungdomar skall ha rätt till utbildning. Utvecklingen bryts om de inte ges rätt till skola, rätt till lek och rätt till att skapa nya sociala nätverk. Barndomens kreativa tid kommer aldrig tillbaka, det gäller att dra fördel av denna tid. Det är viktigt att ungdomar med svenska som andraspråk ges fullgott stöd i skolan så att de kan gå ut grundskolan med fullständiga betyg. För att förbättra situationen för unga människor behövs extra åtgärder för mer internationella studier i skolan. Då det kan underlätta om eleven får stödundervisning på sitt eget språk skall en aktiv tvåspråkighet främjas. Det behövs även fler fritidsledare och lärare med mångkulturell kompetens.
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen. Modersmålsundervisningen (hemspråksundervisning) är ett led i den pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt modersmål lägger grunden för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också ett viktigt stöd för övriga ämnen. Större valmöjlighet i modersmålsundervisningen är eftersträvansvärd. Samtidigt har kunskaper i det svenska språket stor betydelse för möjligheterna att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Otillräckliga kunskaper i svenska leder till utanförskap och ökad risk för marginalisering.
Skolan och utbildningssystemet har en stor betydelse i ambitionen att bejaka ett mångkulturellt samhälle. Skolan och barnomsorgen har stor möjlighet att stärka barns och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en mångkulturell miljö. Skola och barnomsorg har ett stort ansvar att lyfta fram likheter och skillnader mellan olika kulturer och levnadssätt.
Barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald. Centerpartiet anser att föräldrarna skall bestämma vilken barnomsorg som passar dem bäst. Förskolor och skolor vilande på etnisk eller religiös grund kan vara ett sätt att ge barnen och deras föräldrar en möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung. För Centerpartiet är det en självklar rättighet att själv välja skola och barnomsorg. Ökad mångfald inom skola och barnomsorg ger förbättrade möjligheter för barn och familjer i utsatta områden.
Det regelverk som idag styr sjukvården för asylsökande är otydligt och motsägelsefullt. Asylsökande flyktingar har rätt till sjukvård för akuta sjukdomstillstånd, denna vård finansieras av Migrationsverket. Rätten till akutsjukvård upphör om man erhåller avslag på sin asylsökan, men enligt hälso- och sjukvårdslagen skall man inte vägra någon sjukvård vid akuta sjukdomstillstånd. Ett ytterligare frågetecken är vad som skall definieras som ett akut sjukdomstillstånd.
Människor som kommer till vårt land har ofta stort behov av hälso- och sjukvård. För att de snabbt skall få rätt hjälp är det viktigt att en hälsoundersökning sker på ett tidigt stadium. En hälsoundersökning bör därför ske direkt när en människa sökt uppehållstillstånd i Sverige.
Detta bör ges regeringen till känna.
Behovet av vård och omsorg kommer att öka och efterfrågan kommer med tiden att se annorlunda ut. Vårdutbildningarna bör utökas och fler människor måste stimuleras till att söka till vårdutbildningarna. Fler vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur.
Psykisk ohälsa svarar för en växande sjukdomsbörda. Under det senaste decenniet har andelen med ångest, ängslan och oro ökat påtagligt, sjukskrivningar med diagnosen psykisk ohälsa och depression visat en stark ökning. För att motverka detta är det nödvändigt att ge den nationella politiken tydliga hälsodimensioner. Det är av yttersta vikt att asylsökande som haft traumatiska upplevelser erhåller den behandling de har behov av. Asylsökanden som lider av psykiska besvär skall garanteras akut psykiatrisk vård under asyltiden. Det är orimligt att människor som söker asyl skall bli utsatta för ytterligare påfrestningar genom att förvägras akut psykiatrisk vård. Tidiga psykiatriska insatser ökar möjligheterna till ett aktivt deltagande i det svenska samhällslivet.
Personer som inte har svenska som modersmål skall ha rätt att välja tolk. Landstingen har ansvar i att ge patienten möjlighet att välja tolk. Det är inte alltid som nära släktingar eller make/maka är lämpligast att tolka, därför måste en patient ha rätt att välja tolk. Detta bör ges regeringen till känna.
Under 1960- och 1970-talen förekom främst arbetskraftsinvandring. Människorna som flyttade till Sverige fick via sitt arbete snabbt kontakt med det svenska samhällslivet. Den allmänt rådande uppfattningen var att de som invandrat inte tänkte återvända till sitt hemland, och kulturella seder och bruk skulle med tiden försvenskas. Assimilationstanken började emellertid ifrågasättas och 1975 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för invandrarpolitiken. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle erkännas och främjas.
Sedan mitten av 1970-talet har arbetskraftsinvandringen steg för steg ersatts av flykting- och anhöriginvandring, i många fall från länder som står långt ifrån Sverige både etniskt och kulturellt. Förutsättningarna för integration förändrades kraftigt då dessa människor kommit till Sverige ofrivilligt, och många hoppades precis som idag på att kunna återvända till sitt hemland.
En av de största utmaningarna inför framtiden är den åldrande befolkningen och det låga barnafödandet. Sverige har visumtvång gentemot över 120 länder i världen. Restriktivare visumpolitik har gjort det allt svårare för människor att ta sig över Europas gränser. Mot bakgrund av debatten om det låga barnafödandet kan Sveriges restriktiva visumpolitik ifrågasättas. Sverige står inför en situation med brist på arbetskraft. En sådan situation hotar den generella välfärden. Redan idag rekryteras arbetskraft som till exempel läkare och ingenjörer från andra länder. SCB pekar på brister inom en mängd områden: ingenjörer, verkstadsutbildade, sjuksköterskor, receptarier och grundskollärare, för att nämna några exempel. De kommande åren kommer situationen att förvärras, bl.a. genom de stora pensionsavgångar som väntar. Vi står inför en situation där hundratusentals människor måste rekryteras i vården, skolan, omsorgen och industrin.
Vi behöver ge fler möjlighet att bidra till den gemensamma välfärden. Som ett led i detta förordar Centerpartiet ökad arbetskraftsinvandring. Denna måste ske med omsorg om de människor som söker sig hit, och samtidigt vara realistisk. Möjligheten att komma till Sverige för att arbeta förutsätter att de som kommer hit också arbetar. Det är nödvändigt att snarast påbörja arbetet med att utforma det regelverk som skall reglera arbetskraftsinvandringen. I den debatt som nu förs i Sverige förespråkas olika modeller. Centerpartiets uppfattning är att ett sådant regelverk bör utformas i ett brett samförstånd mellan riksdag, näringsliv och fackföreningsrörelser för att hålla över tiden. Regeringen bör komma med förslag om ett regelverk som underlättar för arbetskraftsinvandring.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett regelverk som underlättar för arbetskraftsinvandring.
Undersökningar visar att personer med utländsk bakgrund ofta döms till hårdare straff än andra. Det krävs kontinuerlig utbildning av åklagare, domare och nämndemän för att komma bort från att den etniska eller kulturella bakgrunden skall påverka utfallet av rättsliga processer. Detta bör ges regeringen till känna.
Stora grupper av invandrare fyller idag funktionen som arbetskraftsreserv, varken privata eller offentliga arbetsplatser uppfyller kraven på mångfald inom arbetslivet. Av 131 kommuner är det idag endast 57 stycken som utnyttjar sitt avtal med Integrationsverket om möjligheten att ge flyktingar introduktionsersättning. Genom en kombination av introduktionsersättning och sysselsättning, som kan innebära både studier och arbete, nås individuella lösningar och den negativa särbehandlingen minskar.
Arbetslösheten bland invandrargrupperna är idag fyra gånger högre än bland svenska medborgare. Den grupp som haft det svårast att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden är de människor som invandrat till Sverige på senare tid. Många människor i dessa grupper har skaffat sig en lång utbildning i sina hemländer och de har haft hög kompetensnivå i sina arbeten. Majoriteten har gymnasieutbildning och 20–30 procent har akademisk utbildning. Det råder dock stora skillnader mellan olika invandrargrupper.
För arbetsmarknadsområdet skall den självklara utgångspunkten vara lika behandling av alla individer och grupper i samhället. Utanförskap i arbetslivet leder till ekonomiska och sociala problem och en känsla av maktlöshet. Ökad fokusering på integrering via arbete är samhällsekonomiskt sunt, men ur ett individperspektiv innebär det så mycket mer. Att ha ett arbete och kunna leva på sin lön ger självbestämmande och livskvalitet. Integrering via arbete leder på sikt till minskade spänningar mellan olika sociala grupper. Den naturliga inriktningen för svensk arbetsmarknad skall vara att personalsammansättningen i arbetslivet återspeglar det mångkulturella samhället. Våra företag verkar på en internationell gränslös marknad; att investera i mångkulturell kompetens innebär att företagen erhåller verktyg för att möta marknadens behov. Arbetskraftsbehovet kommer framöver att vara stort – här finns möjligheter för en naturlig integration via arbetslivet.
Möjligheter till arbete och ökat deltagande i det svenska samhällslivet nås genom kvalitetssäker undervisning i svenska för invandrare. Genom god svenska når man kunskap om Sveriges historia, kultur, lagar och regler. Goda kunskaper i svenska är en förutsättning för att kunna etablera sig i samhället. Sfi-undervisningen måste bli mer fordrande vad gäller resultat. Undervisningen måste anpassas efter elevernas livssituation, bakgrund samt intresse. Kvalitet, pedagogik och metodik i undervisningen måste förbättras. Erfarenhet visar att de personer som snabbt får tillgång till arbetsmarknaden tillgodogör sig svenskundervisningen på ett bättre sätt. Tillgång till arbetsmarknaden ger känsla av såväl samhörighet som delaktighet. Sfi-undervisningen skall därför kombineras med arbete eller någon form av arbetsplatspraktik.
Detta bör ges regeringen till känna.
Invandrarkvinnor betraktas alltför ofta som en homogen grupp med dåliga språkkunskaper, låg utbildning och små möjligheter att påverka sin egen situation. Denna bild av invandrarkvinnor stämmer ofta inte alls. Många av dem har hög utbildning, lång yrkeserfarenhet och utmärkta svenskkunskaper. Andra är analfabeter och andra vill prioritera familjeliv framför arbetsliv. Det går inte att förklara invandrares svårigheter med att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden med förklaringen att de har lägre utbildning. Allt fler undersökningar visar att människor med utländsk bakgrund och med hög akademisk examen har stora svårigheter att komma in i det svenska arbetslivet. Stelbent arbetsmarknadspolitik och diskriminerande strukturer i samhället är den verkliga förklaringen till invandrares utsatta situation på arbetsmarknaden.
Företag inom IT-branschen som riktar sig mot den internationella marknaden har tagit till sig de kulturella och språkliga erfarenheter som finns inom invandrargrupperna. Vikten av mångfald och kunskap om kulturella skillnader får allt större betydelse i takt med att graden av globalisering ökar. Det skulle därför vara möjligt att utveckla de internationella arbetsförmedlingar som inrättats i vissa kommuner i Sverige för att möta såväl arbetssökande med utländsk bakgrund som företag.
Inventeringar av flyktingarnas kunskaper måste göras snabbare, så att de kan gå direkt till kompletterande utbildningar. Idag översätts – valideras – kunskap inför exempelvis högskolestudier. Det borde vara naturligt att detta sker även när det gäller den rena yrkeskompetensen så att eventuella kompletteringar kan göras.
Vad som ovan anförts om snabbare validering av flyktingars kunskaper bör ges regeringen till känna.
I de fall där utbildningsnivån är låg eller vid fall av analfabetism är det viktigt att insatser görs så snabbt som möjligt genom sfi-utbildningar. På detta sätt blir det möjligt för dessa grupper att snabbare komma in i det aktiva yrkeslivet.
För personer med utländsk bakgrund som tyvärr ofta har en svag ställning på arbetsmarknaden är det oerhört viktigt att det lokala samarbetet mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Utökad samordning, samverkan och individualisering av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå är nödvändigt för att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden.
Om detta går att läsa i Centerpartiets motion om arbetsmarknad.
Personal ska rekryteras med meriter och kompetens som grund. Diskriminering vid rekryteringar måste åtgärdas, inte minst krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring.
Regeringen har för avsikt att ge utredningen som har till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering (N 2000:01) i uppdrag att utreda möjligheterna till en generell lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Centerpartiet välkomnar att regeringen kommit till insikt om detta. Centerpartiet har sedan länge ansett att det behövs en samlad diskrimineringslagstiftning för att ge diskrimineringsombudsmannen (DO) ett kraftfullt verktyg. Med en sammanhållen lagstiftning kan även de fem ombudsmannafunktionerna (DO, JämO, HomO, HO, BO) samordnas. Regeringen har nu lyssnat på Centerpartiets krav och avser att uppdra åt utredningen (N 2000:01) att överväga frågan om en sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän. Vidare borde möjligheten att ändra så att ombudsmännen blir underställda riksdagen istället för som idag underställda regeringen utredas. Ombudsmännen borde då verka inom en institution på samma sätt som justitieombudsmannen verkar idag. På detta sätt blir ombudsmännen ett kraftfullare redskap. Till sitt stöd bör ombudsmännen ha en samlad diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet och inte enbart arbetslivet.
Företagande kan också vara ett sätt att bli en del i det svenska samhället samtidigt som det också kan vara ett kulturellt band med ursprungslandet. Men det finns en annan sida av myntet. Sociala och strukturella mekanismer, som till exempel låg status i samhället och diskriminering på arbetsmarknaden, gör att många invandrare startar egna företag. Det krävs nya verktyg inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att ta bort strukturella barriärer och ogynnsamma villkor för företagen.
Utrikesfödda är underrepresenterade i de valda församlingarna. Vi måste ställa oss frågan vad detta beror på. Det demokratiska systemet hotas när människor känner att de inte har förutsättningar eller möjlighet att delta i den politiska debatten. Vi måste ge utrikesfödda möjligheten att ta del av den politiska dialogen, genom såväl tillgänglig information som verkligt inträde i de politiska partierna. Den politiska arenan har sedan länge varit svårtillgänglig för människor med utländsk bakgrund. Detta måste vi liksom andra partier åtgärda. Det politiska arbetssättet och det politiska systemet måste förändras så att alla människor ges möjlighet att vara delaktiga och påverka de beslut som fattas. Centerpartiets utgångspunkt är att besluten skall fattas nära eller av dem som berörs av besluten. Eftersom all makt utgår från folket så skall de beslutande nivåerna i samhället spegla landets befolkning.
Många av dem som flyttar till Sverige har på grund av språksvårigheter inte samma möjlighet att delta i det demokratiska samhällsarbetet. De politiska nivåerna och de politiska partierna har ett ansvar att engagera inflyttade svenskar i det demokratiska samhällsarbetet.
Andelen ungdomar som redovisar långvarig sjukdom, olycksfall, handikapp eller annan svaghet ökar. Ökningen av psykiska besvär såsom ångest, oro och rädsla är ett stort problem. Särskilt tydligt är detta hos unga kvinnor. Vi måste vara medvetna om att ungdomarnas sätt att blanda olika kulturer och levnadssätt kan leda till konflikter inom den egna familjen. Det kan vara svårt för föräldrar med invandrarbakgrund att helt plötsligt se nya mönster och kulturer hos sina egna barn. Hos vissa familjer kan detta leda till en konflikt om egna värderingar och traditioner som levt kvar sedan man lämnat sitt hemland.
Ungdomar med invandrarbakgrund deltar i mindre utsträckning i för-eningslivet än infödda svenskar. Detta gäller speciellt kvinnorna. Kulturen alstrar kraft, självtillit och kreativ gemenskap. Kultur och idrott är också en viktig brobyggare i det mångkulturella samhället. Föreningslivet måste därför se över sina traditionella verksamheter och bli mer öppna. Centerpartiet gläds åt att många idrottsföreningar redan idag har en medveten mångkulturell rekrytering bland alla åldrar. Det är av yttersta vikt att de statliga bidragen till invandrarnas ungdomsorganisationer bibehålls. Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomsmottagningarnas arbete med sex och samlevnadsfrågor är betydelsefullt. Synen på sex och samlevnad skiljer sig mellan olika kulturer och för att ungdomar med invandrarbakgrund skall känna förtroende, krävs att personalen har såväl tvärvetenskaplig som mångkulturell kompetens. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att främja självbestämmande, frivillig samverkan och kulturell mångfald för minoriteter. När människor går samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa gemensamma problem, gynnar det lokalt självstyre. Vidare utvecklar denna arbetsform det demokratiska inflytandet och ansvarstagandet ökar. Lokalt utvecklingsarbete skall därför stimuleras.
Ett sätt att öka medborgarnas inflytande och flytta besluten närmare de som berörs är brukarinflytande. Utgångspunkten för gemensamma verksamheter är att brukarna har ett direkt inflytande över den. Brukarinflytandet för till exempel idrottsanläggningar, samlingslokaler, fritidsgårdar, skolor och även vård och omsorg skall öka.
Segregationen mellan olika bostadsområden är ett stort problem. Vissa bostadsområden är starkt eftersatta vad gäller underhåll och service. Ändå ligger hyrorna i dessa områden på samma nivå som i andra mer exklusiva områden. En flexiblare användning av bruksvärdessystemet vid hyressättning skulle i många fall ge sänkta hyror.
Ett alltför ensidigt bostadsägande i utsatta bostadsområden bidrar till att sänka standarden. De boende har ingen möjlighet att välja en annan besittningsform eller fastighetsvärd om de vill lämna området. Det måste vara möjligt att göra bostadskarriär i samma område. De kommunala bostadsbolagen skall därför i högre utsträckning stimulera de boende till självförvaltning av bostadshusen.
Vissa områden saknar post, bank och apotek, detta gör den vardagliga servicen svårtillgänglig för dem som bor i området. De statliga bolagen har ett ansvar i att upprätthålla och utveckla servicen i utsatta bostadsområden. Om boendeformerna och bostadsägandet tillåts bli mer varierat, skulle också den privata och den offentliga servicen få ett större underlag. För att den lokala utvecklingskraften skall få fäste krävs bra och billiga lokaler. När den lokala hyresmarknaden är överhettad riskerar de mindre företagen att slås ut. Lokalhyreslagstiftningen bör ses över så att mindre serviceföretag inte drabbas av oskäliga hyreshöjningar, som i sin tur medför att tillgång till service går förlorad.
Skyddet för kvinnor på flykt måste förbättras. Kvinnorna är en utsatt grupp och det är viktigt att kvinnornas särskilda behov lyfts upp i behandlingen av ett asylärende. Kvinnor kan ha särskilda skäl till att söka asyl, som bland annat risken att utsättas för hedersmord, könsstympning eller sexuellt våld. Migrationsverket måste ta hänsyn till detta.
En kvinna med utländsk bakgrund som gifter sig med en svensk man erhåller tillfälligt uppehållstillstånd i två år. Efter detta, med förutsättning att hon fortfarande är gift med samma man, erhåller kvinnan permanent uppehållstillstånd. Idag är det tyvärr många kvinnor som tvingas lämna eller lämnas av sin man innan gränsen om två år passeras. För många av dessa kvinnor är det omöjligt att återvända till sitt hemland då man på grund av giftermålet med en svensk man blivit förskjuten av sin familj. Det är av yttersta vikt att dessa utsatta kvinnors situation tas på stort allvar och att de erhåller ett kvalitetssäkert bemötande. Bedömningarna vid dessa ärenden skall vara generösare än vad de är idag.
Idag har kvinnor svårt att få skydd i Sverige från våld och könsdiskriminering. Risk för förföljelse i form av våld leder ytterst sällan till att kvinnor får flyktingstatus eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Under åren 1997–2000 har endast 29 personer fått uppehållstillstånd enligt den s.k könsbestämmelsen. De 29 personerna utgjordes av tolv flickor som erhållit skydd på grund av risk för könsstympning och deras familjemedlemmar som registrerats under samma bestämmelse. I övrigt har inte paragrafen använts. Det är av yttersta vikt att kvinnor som får uppehållstillstånd på grund av genusrelaterad förföljelse (könsbestämmelsen) erhåller samma rättigheter och starka skydd som de som får uppehållstillstånd enligt tortyrbestämmelsen och flyktingparagrafen. Centerpartiet anser att en översyn av könsbestämmelsen omedelbart bör göras, så att bestämmelsen innehåller samma rättigheter och starka skydd som tortyrbestämmelsen och flyktingparagrafen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en översyn av könsbestämmelsen i utlänningslagen (1989:529).
Många av de flickor och kvinnor med utländsk bakgrund som kommer till Sverige förväntas av familj och släkt att leva som de gjorde i hemlandet. Det svenska samhället förutsätter dock att dessa kvinnor lever efter svenska normer. En del av kvinnorna får aldrig någon möjlighet att lära sig svenska eftersom de är upptagna med barnafödande och familjebildning under flera år. Kvinnorna är helt utlämnade till männen i familjen och släkten och de är uppfostrade att lyda och underordna sig mannen.
Vi måste komma ihåg att det inte enbart är flickor och kvinnor med utländsk bakgrund som drabbas av utsatthet och våld. Vi får inte göra frågan till en invandrar- och integrationsfråga.
Stärk kvinnojourerna
Uppmuntra etablering av mansjourer
Det finns totalt drygt 160 kvinnojourer i Sverige, vilket innebär att nästan hälften av landets 289 kommuner saknar fungerande stöd för kvinnor som utsätts för hot och våld.
Det är viktigt att stärka kvinnojourerna, så att de får möjlighet att hjälpa och stötta kvinnor i nöd. För utsatta kvinnor kan kvinnojourerna vara en vändpunkt. Här finns någon som lyssnar på dem och som kan hjälpa dem att inse vad som pågår. Här får de också stöd vid en anmälan av mannen och en fristad.
Lika viktiga som kvinnojourerna är mansjourerna. En mansjour ska ha som uppgift att fungera som samtals- och diskussionsforum. För att underlätta för männen med utländsk bakgrund att förstå den svenska kulturen behöver de ett ställe att träffas på för att prata om glädjeämnen, sorger, hopp och förtvivlan.
Vad som ovan nämnts om mans- och kvinnojourer bör ges regeringen till känna.
Inom äldrepolitiken sker idag en grov generalisering. Utgångspunkten är att alla över 65 år har liknande behov och önskningar. Pensionärernas livsvillkor och behov varierar och var och en måste behandlas utifrån sina egna förutsättningar och sin egen vilja. Arbetssättet inom äldreomsorgen kommer att behöva anpassas efter det att en högre andel människor med olika kulturell bakgrund kommer att behöva hjälp. Människor med demens glömmer ofta de språk de tillägnat sig senare i livet. Trygghet för dessa människor kan bara skapas om äldreboenden byggs upp på språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell bakgrund och kulturell kompetens blir viktigt för att öka kunskapen om de skillnader i synen på åldrande och död som finns i olika kulturer. Att mista en anhörig är svårt och begravningsritualer är ett sätt att finna trygghet i en tid av sorg. Olika kulturer har olika sätt att visa respekt för den som avlidit, detta måste det svenska samhället ta hänsyn till.
Centerpartiet välkomnar förslaget om äldreförsörjningsstöd, som innebär att personer som är bosatta i Sverige och är 65 år och äldre skall garanteras en viss lägsta levnadsnivå. Äldreförsörjningsstödet införs i syfte att återställa socialtjänstens försörjningsstöd till att vara ett individuellt, behovsprövat bistånd som är föranlett av tillfälliga ekonomiska problem.
Ungdomar med invandrarbakgrund deltar i mindre utsträckning i föreningslivet än infödda svenskar. Detta gäller speciellt kvinnorna. Kultur och idrott är en viktig brobyggare i det mångkulturella samhället. Många idrottsföreningar har mångkulturell rekrytering i dag, från juniorer och uppåt – detta gläder Centerpartiet. Däremot råder ännu i många klubbar olika villkor för flick- och pojklag, vilket också måste uppmärksammas och förändras.
Begravningsritualer är en viktig del i sorgearbetet efter en anhörigs bortgång. Det är av yttersta vikt att samhället visar förståelse för olika religioners kulturer. Begravningsväsendet skall ha ett kvalitetssäkert bemötande, som nås genom tillmötesgående mot enskilda personers önskemål.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |
Birgitta Sellén (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Jan Andersson (c) |