Motion till riksdagen
2002/03:Sf211
av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (c)

Rörelseorganens sjukdomar


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en arbetsgrupp som arbetar med sjukdomar i rörelseorganen.

Motivering

Den viktigaste orsaken till sjukskrivningar är sjukdomar i rörelseorganen. Sedan 1992–1994 har antalet kvinnor med sjukdomar i rörelseorganen ökat med 90 % fram till 2001, medan ökningen bland män är 50 %. Av alla sjukskrivningar totalt handlar det om 37 %. Nu måste dessa sjuka få rätt till rehabilitering, och fokus måste flyttas från sjukskrivningar till arbetsmiljöarbete och aktiv rehabilitering. Om rehabilitering sätts in tidigt kan fler behålla sina arbeten och fler kan arbeta utifrån sin egen kapacitet.

Många medelålders kvinnor har ett kroppsligt ansträngande arbete. Andelen sysselsatta med enkelt arbete som innebär upprepade arbetsmoment ökar påtagligt i den yngsta arbetskraften. Denna ökning är störst hos unga kvinnor. Andelen personer med ökande problem och sjukdomar i rörelseorganen ökade under hela 1990-talet.

AMF Försäkrings uppgifter, som visar andelen som fått tilläggsförsäkring mer än 90 dagar, visar att det är rörelseapparatens sjukdomar som svarar för 64 % av sjukskrivningarna inom SAF/LO medan det i kommunal- och landstingssektorn stod för 49 % av sjukskrivningarna.

Undersökningar av sjukskrivna mer än 90 dagar med besvär i rörelseorganen visar att 54 % deltagit i någon form av rehabiliteringsåtgärd. Samma undersökning visar också att de jobb de skulle rehabiliteras tillbaka till uppfattades som mycket ansträngande och att arbetsvillkoren hade försämrats. Mer än var femte ansåg att deras arbete var mycket fysiskt ansträngande. De bedömde att det fanns små möjligheter att få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta. Det var inte mer än en tredjedel som trodde att de skulle kunna komma tillbaka till sitt yrke. Risken för att bli fortsatt sjukskriven ökar med antalet sjukskrivningsdagar.

Åter kan vi konstatera att kvinnor diskrimineras vad gäller rehabiliteringsåtgärder. Kvinnor erbjuds inte alls studier och arbetsträning i samma utsträckning som män. Av de långtidssjukskrivna är det endast 13 % som får rehabilitering inom ett år.

Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder gäller sedan maj 1999. Trots detta vet vi att endast 56 % av de funktionshindrade arbetar och vi vet att många som inte gör det skulle vilja arbeta om möjligheten fanns.

Vi anser att regeringen snarast bör tillsätta en arbetsgrupp som arbetar med rörelseorganens sjukdomar. Detta bör ges regeringen till känna. I denna arbetsgrupp bör finnas representanter från myndigheter och berörda organisationer som systematiskt analyserar och lägger konkreta förslag till åtgärder för att minska andelen sjukskrivna och förtidspensionerade på grund av problem i rörelseorganen. Dessutom behöver kvinnors ohälsa särskilt uppmärksammas. Kunskapsläget när det gäller orsaker, rehabilitering och anpassning av arbetssituationen för olika större grupper med sjukdomar i rörelseorganen behöver också förbättras. Rehabiliteringsforskningen behöver stärkas och befintlig kunskap behöver dokumenteras och praktiseras.

Stockholm den 11 oktober 2002

Birgitta Carlsson (c)

Annika Qarlsson (c)