Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av vårdbidraget till handikappade barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av underhållsstödet vid delat ansvar för gemensamma barn.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention och därmed åtagit sig att följa den. I artikel 18 slår man fast att konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännande av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnens uppfostran och utveckling.
En av de viktigaste principerna när det gäller barns behov är att barn behöver båda sina föräldrar. För barnens skull är det viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets omvårdnad och tar ansvar för barnet.
För att detta verkligen skall fungera är det angeläget att samhället hjälper till med att förebygga konflikter mellan föräldrar så långt det är möjligt. Vid en separation är inte föräldrarna eniga i allt, och tyvärr har vi viss lagstiftning som fortfarande snarare förstärker oenigheten än jämkar samman.
Alla som har handikappade barn äger rätt till handikappbidrag. I det fall som jag bygger min motion på handlar det om en man som är frånskild och har 30 % av vårdnaden av sitt och den f.d. makans handikappade barn. Att ha ett rörelsehindrat barn innebär bl.a. att bostaden måste anpassas efter det. Bidraget, som är på heltid, för det handikappade barnet går oavkortat till den f.d. makan. Enligt försäkringskassan skall hon frivilligt dela med sig av detta bidrag till mannen. Men det gör hon inte. Detta blir en anledningt till ständiga konflikter mellan parterna. Detta gagnar definitivt inte barnet, som hamnar i kläm mellan de vuxna.
Vårdbidraget borde fördelas procentuellt rättvist mellan föräldrarna, eftersom det är barnet som skall ha del av det, och det bör underlätta för båda föräldrarna att kunna ha barnet hos sig.
Beträffande underhållsstöd bör även det ges en rättvis status så att det i första hand gagnar barnen, som behöver båda föräldrarna. Den person som har mindre vårdåtagande än 50 % får betala stöd till motparten, detta samtidigt som man ej får något bidrag som den huvudsakliga vårdnadshavaren erhåller. En ständig diskussion om ekonomi och dess fördelning är inte något som gagnar barnen. Det nuvarande systemet gagnar inte barnens bästa, därför bör reglerna ses över och eventuella kryphål och fel åtgärdas.
|
Stockholm den 9 oktober 2002 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |