Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en sammanhållen rehabiliteringsprocess.
Med ett skenande antal sjukskrivna måste alla otydligheter, byråkratiska hinder och olika myndigheters synsätt förändras. Målet för alla inblandade måste vara att de flesta som i dag är sjukskrivna kommer tillbaka till ett arbete så fort det bara är möjligt.
När är en människa färdigrehabiliterad? Frågan får i dag olika svar beroende på om det är försäkringskassan eller arbetsförmedlingen som besvarar den. Detta är naturligtvis mycket olyckligt ur flera aspekter. Den enskilde slussas fram och tillbaka med allt det lidande detta innebär. Det kostar dessutom mycket pengar och tar stora resurser i anspråk.
Försäkringskassan har ansvar fram till dess att den enskilde är arbetsförmögen enligt medicinska kriterier. Arbetsförmedlingen kräver dock att den enskilde skall vara anställningsbar, dvs. inte bara medicinskt frisk utan också ha kompetens för att söka arbete.
Förtidspension/sjukbidrag kan i dag beviljas med en fjärdedels, en halv, tre fjärdedels och hel ersättning. För att få hjälp till arbete via arbetsförmedlingen är kravet att man skall kunna arbeta minst fyra timmar per dag för att ses som anställningsbar.
För den enskilde upplevs det förvirrande med dessa olika mål och inriktningar. Det behövs en sammanhållen rehabiliteringsprocess där alla har samma mål. Den enskilde måste ges möjlighet att återgå i arbete helt eller delvis. Regelverken och inriktningen måste samordnas och inte som i dag lämna gråzoner som faktiskt hindrar och fördröjer en aktiv rehabilitering.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |