Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 18 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldrarna själva skall bestämma över hur föräldrapenningen fördelas.
Människor i behov av vård och rehabilitering far illa när de faller mellan stolarna i välfärdssystemen. Bakgrunden till regeringens proposition om samverkan mellan statliga, primärkommunala och landstingskommunala organ är att människor kommer i kläm när den socialdemokratiska modellen inte fungerar. Vi har i partimotion 2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m) visat hur människor tvingats vänta många år på rehabilitering – trots att försäkringskassan har resurser kvar för detta.
Vi är positivt inställda till att försäkringskassor, arbetsförmedlingar, kommuner och landsting samarbetar för att hjälpa medborgarna. Vi är alltså förespråkare av samverkan, men anser att politiken måste vara sådan att detta kan klaras inom ramen för de ordinarie systemen.
Grunden för vår sjukvårdspolitik är att vi vill införa en obligatorisk och gemensamt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd.
Men vi har också redan på kort sikt fler och bättre lösningar för att minska sjukfrånvaron och stärka rehabiliteringen än regeringen.
Vi vill införa en nationell vårdgaranti från och med den 1 januari 2003 som innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter fastställd diagnos. För att finansiera vår nationella vårdgaranti avsätter vi under de nästkommande två åren 3,5 miljarder kronor.
För dem som är sjukskrivna och som behöver vård för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet ger vi försäkringskassorna 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av sjukvård.
För att förbättra rehabiliteringsinsatserna vill vi ge försäkringskassorna 520 miljoner kronor mer per år för köp av rehabiliteringsåtgärder. Det är viktigt att påpeka att vi vill att det finansiella ansvaret skall vila på försäkringskassorna.
Det innebär att vi i vår politik förordar en lösning där resurser anvisas direkt för vård- och rehabiliteringsinsatser, utan att ta vägen över det av regeringen aviserade offentligträttsliga organ där kommunen, sjukvårdshuvudmännen och staten (inklusive försäkringskassan) skall vara representerade.
I december 2001 gav riksdagen regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Enligt regeringen föreligger dock ”omständigheter av såväl principiell som juridisk karaktär som komplicerar arbetet med att utforma en permanent finansiell samordning i enlighet med riksdagens beställning”.
Det är beklagansvärt att regeringen trots att den har haft tio månader på sig sedan riksdagens beställning inte har lyckats utforma ett komplett lagförslag. Föreliggande proposition innehåller endast övergångslösningar för att förslaget skall kunna träda i kraft den 1 januari 2003.
Förslaget till förändring i 18 kap. 2 § i lagen om allmän försäkring är så kryptiskt formulerat och dåligt motiverat att det har krävts underhandskontakter med tjänstemän på Socialdepartementet för att förstå vad som menas med att medel som försäkringskassan bidrar med i sådan samverkan ”får utgöra statens samlade andel i denna verksamhet”.
Det saknas dessutom en ekonomisk konsekvensanalys i propositionen, eftersom regeringen skall ge de samverkande parterna i uppdrag att utforma detta. Vi hade gärna sett en ekonomisk utvärdering, vilket hade varit möjligt då försöksverksamheten funnits i flera år.
Det är inte tillfredsställande att riksdagen skall fatta beslut på en så bristfällig grund. Mot denna bakgrund avvaktar vi vårt samlade ställningstagande till dess att regeringen presenterat ett komplett lagförslag.
Regeringen aviserar i propositionen att den tänker se över den tillfälliga föräldrapenningen och undersöka möjligheterna att införliva de tio pappadagarna med de dagar som är reserverade för mamman och pappan inom föräldrapenningens regelverk.
Vi anser att vårdnadshavare eller därmed i lagen likställda skall fördela utnyttjandet av föräldrapengarna mellan sig utan några begränsningar. Vi motsätter oss därmed eventuella framtida förslag som begränsar föräldrarnas möjlighet att själva välja vem som skall utnyttja föräldrapengarna.
Ett system för finansiering av studier för vuxna med behov av grundläggande utbildning måste vara enkelt, hållbart och uppfattas som rättvist. Det måste dessutom vara något så när likvärdigt i konstruktionen med motsvarande system för andra och högre studier. Det är viktigt att systemet inte uppfattas som en premie för att senarelägga studier. Enligt vår mening motsvarar inte utformningen av reglerna för rekryteringsbidraget dessa krav.
Så länge rekryteringsbidraget finns är det dock rimligt att det räknas in vid inkomstberäkning för bostadsbidrag, bostadstillägg och underhållsstöd, i enlighet med propositionen.
|
Stockholm den 30 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Anne Marie Brodén (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Jeppe Johnsson (m) |
Karin Enström (m) |