1 Innehållsförteckning 13
2 Förslag till riksdagsbeslut 15
3 Kristdemokratiska principer för regional utveckling 16
4 Kristdemokraternas regionala utvecklingspolitik 17
5 Kommunernas roll i den regionala politiken 18
5.1 Servicepunkter 18
5.2 Grundservice 18
5.3 Kommersiell service 19
5.4 Medborgarkontor 19
5.5 Kultur 19
5.6 Positiva processer 19
6 Den kommunala ekonomin 20
6.1 Det interkommunala ekonomiska utjämningssystemet 20
7 Tillväxtavtalen 21
7.1 De regionala tillväxtavtalen – låg utväxling 21
7.2 Ta till vara kommunens resurser 21
8 De nya tillväxtprogrammen 22
8.1 Universitetens och högskolornas tredje uppgift 22
8.2 Näringslivet 22
9 Näringslivspolitiken en hörnsten 23
9.1 Nedsättning av arbetsgivaravgiften 23
9.2 Nedsättning av socialavgifterna i stödområde A 24
9.3 Riskkapitalförsörjning 24
9.4 Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst 25
10 Infrastruktur 25
10.1 Måluppfyllelse 25
10.2 Infrastruktur för tillväxt, säkerhet och miljö 25
10.3 Bilen – en nödvändighet 26
10.4 Differentierad drivmedelsskatt 26
10.5 Luftfart 26
10.6 Kommunikationsminister 27
10.7 Informationsteknik (IT) 27
11 Jord- och skogsbruk 27
12 Turism 28
13 Anslagen 28
13.1 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder 28
13.2 33:2 Landsbygdslån 28
13.3 37:1 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m. 29
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer och mål för regional utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillväxtavtalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av en långtgående utjämning av de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och landsting.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det kommunala utjämningssystemet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta arbetsgivaravgifter.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om differentierad drivmedelsskatt.4
Riksdagen begär att regeringen låter utreda kvittning av förluster mot inkomst av tjänst.4
Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag, tkr |
Anslagsändring, tkr |
|
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder |
1 535 335 |
- 215 000 |
|
33:2 Landsbygdslån |
60 000 |
- 30 000 |
|
37:1 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m. |
450 000 |
- 450 000 |
|
Totalsumman för hela utgiftsområdet |
3 607 776 |
- 695 000 |
1 Yrkande 3 hänvisat till TU.
2 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till FiU.
3 Yrkande 6 hänvisat till SfU.
4 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till SkU.
Ett samhälle byggs underifrån. Naturliga gemenskaper som familjer, grannskap, byalag och mindre samhällen bildar i sin tur större lokala och regionala politiska gemenskaper, kommuner och regioner. Därefter finns den statliga nivån och till slut kommer internationella organisationer som EU och FN. Varje nivå är ägnad att lösa uppgifter som inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas på en lägre nivå. Varje gemenskapsnivå är således i första hand kompletterande till de lägre och inte avsedda att ersätta eller beröva dem vare sig deras uppgifter eller frihet.
De naturliga gemenskaperna motiverar en maktfördelning sinsemellan. En familj har sina uppgifter och mål, som inte kommunen ska ta över. Familjen har också rättigheter, som kommunen ska respektera. På samma sätt har kommuner och regioner (landsting) uppgifter och mål, som staten inte ska ta över. För regionerna finns det viktiga övergripande uppgifter, som inte kommunerna vare sig på ett ändamålsenligt eller effektivt sätt kan hantera var för sig. Kommunala och regionala rättigheter ska respekteras av staten, såsom de har erkänts av staten genom den kommunala självstyrelsen. I detta sammanhang är det relevant att även använda begreppet regional självstyrelse. Även regional självstyrelse måste respekteras av statsmakterna.
I en kristdemokratisk vision av Sverige följer samhällets olika delar ett subsidiärt mönster. Kommunernas roll är att vara subsidiär (stödjande) i förhållande till gemenskaperna som bygger upp kommunen; landstingen/regionerna i förhållande till gemenskaperna som bygger upp dem. Staten skall i sin tur vara subsidiär i sin relation till kommunerna och landstingen/regionerna. Bestämmanderätten över sådant de såväl naturligt som effektivast kan sköta själva ska respekteras. Den logiska konsekvensen av detta resonemang är en maktfördelning och uppgiftsfördelning enligt subsidiaritetsprincipen. Bevisbördan ligger på t ex staten i förhållande till kommunerna att motivera varför staten skall bestämma i uppgifter som ligger eller borde ligga på kommunerna respektive regionerna/landstingen. Ytterligare en logisk konsekvens är att regering och riksdag skapar en ekonomiskt stabil grund för den kommunala respektive regionala självstyrelsen med legitima och stabila skattebaser.
Alla människor ska oavsett bostadsort kunna få del av samhällets grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga förutsättningar att försörja sig och utveckla sin bygd. Detta är en konsekvens av solidaritetsprincipen. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling. Ett annat medel är ett ekonomiskt utjämningssystem så att ekonomiskt svagare kommuner kan erbjuda sina medborgare en rimlig grundservice. En förutsättning är dock att de lokala och regionala förutsättningar som finns i form av naturresurser och mänsklig kompetens ska stödjas och främjas.
Den regionala utvecklingspolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet. Men regioner bildas av kommuner som i sin tur består av byar, små samhällen och tätorter. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs livskraftiga regioner när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv. Eldsjälar som brinner för en idé kan betyda mycket för en bygds utveckling.
Den regionala utvecklingspolitiken kan inte och ska inte ersätta processer som dessa men väl underlätta dem. I första hand sker det genom generella åtgärder ägnade att ge goda förutsättningar för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke är småföretagande. Avgörande för välfärd och tillväxt är att människor som driver dessa tusentals små verksamheter upplever ett näringslivsklimat som är uppmuntrande och underlättande. Alltför ofta möts vi av det motsatta, man tycker de offentliga regelverken är krångliga, svårförståeliga och betungande. Ytterligare förutsättningar för lands- och glesbygd är ett väl underhållet och utbyggt vägnät för effektiva kommunikationer. Det krävs ett utvecklat skol- och utbildningssystem. Bosättning både kan och ska underlättas. Det är viktigt att nätverk skapas som målmedvetet och effektivt främjar tillgång till arbete för medflyttare. Så skapas möjligheter för arbetsmarknaderna att vidgas. Arbetspendling, distansarbete och mänsklig kontakt som främjar ekonomisk utveckling kan växa fram. Men ny teknik föder också möjligheter till decentralisering av tjänsteproduktion, beslutsfattande och tillverkning.
En av de viktigaste generella åtgärderna för regional utveckling är ett statligt ekonomiskt utjämningssystem som ökar de svagare kommunernas förutsättningar att erbjuda sina medborgare en rimlig offentlig service.
Målet är att hela Sverige ska leva och att varje kommun ska vara ett fungerande samhälle, där människor kan få sina grundläggande behov av boende, arbete och service tillgodosedda.
Den traditionella regionalpolitiken som härleddes ur 1960-talets glesbygdsproblematik är inte längre relevant. Framtidens regionala utvecklingspolitik kan inte handla om att flytta människor, företag och myndigheter genom regionalpolitiska åtgärder för att därigenom försöka åstadkomma balans i landet. Folkrörelserådets, länsbygderådens, de många lokala byalagens, sockenrådens, samhällsföreningarnas och de lokala utvecklingsgruppernas arbete ger många bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det nu om att stimulera alla krafter i arbetet med att få igång tillväxt på landsbygden och de mindre orterna. Vi förespråkar småskalighet med tillgång till service, fungerande kommunikationer och en god miljö. Vi är övertygade om att det kommer att skapa möjligheter till utkomst och arbetstillfälle för många.
För att lyckas med detta är det nödvändigt att skatte-, närings-, arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken samverkar med den regionala utvecklingspolitiken. I huvudsak krävs en generell regional politik där människor, näringsliv och offentlig sektor får möjlighet att verka på landsbygd och i glesbygd trots långa avstånd, avfolkning, små lokala marknader, brist på utbildad personal med flera svårigheter.
Det är genom att lägga ett underifrånperspektiv på de regionala utvecklingsfrågorna och problemen som vi försöker finna lösningar på dessa. I det följande beskriver vi därför några samhällsfunktioner som vi tror har avgörande betydelse för att stimulera människors vilja och förmåga att ta ansvar för både sig själva, sin familj och den bygd och kommun man bor i. Eftersom den minsta administrativa enheten är kommunen börjar vi med denna.
I enlighet med vårt tänkande om att bygga samhället underifrån har kommunerna en stor uppgift i processen för att hela Sverige ska leva. Det måste bli ett högprioriterat kommunalt område att utveckla lands- och glesbygd såväl på fastlandet som på skärgårdens många öar. Målet är att få tillväxt och välfärd att frodas.
I varje kommun spelar centralorten en viktig roll. Beroende på kommunens storlek och struktur borde därutöver kanske ytterligare något eller några mindre samhällen eller större byar utvecklas till servicepunkter för de omkringliggande byarna. Detta bör naturligt växa fram i samarbete mellan intresseföreningar, byautvecklingsgrupper eller sockenråd och kommunen. Det ska inte ske i ett uppifrånperspektiv utan det måste upplevas naturligt för alla som deltar i processen att denna utveckling kommer igång.
Förutsättningen för ett levande samhälle är att det finns en grundservicenivå. Alla, ung som gammal, ska inom rimligt avstånd ha tillgång till det som krävs för att leva ett bra liv. Idag hotas den tryggheten genom att vissa glesbygdskommuner eller glesbygdsdelar i kommuner avfolkas och skolan, affären, posten, hälsocentralen, kulturutbudet försvinner.
Enligt vår idé säkras nödvändig grundservice i servicepunkterna. De omkringliggande orterna eller byarna där underlaget för grundservice är för klent skulle samarbeta med servicepunkten. Ett sätt att få igång processen kan vara att kommunen visar sin vilja att bevara landsbygden och tar initiativ till att sätta igång det lokala samarbetet med så många lokala aktörer medverkande som möjligt: politiker, lokalbefolkning, bygderörelse, kyrka, studieförbund och det lokala näringslivet, med flera. Det är av betydelse hur skolans upptagningsområde är utformat för att det ska finnas tillräckligt med elever för att undanröja hot om nedläggning.
Post- och bankservice utgör en viktig funktion för småföretagen, föreningsliv och alla samhällsinnevånare, inte minst för äldre som inte längre har samma möjlighet till resor och rörlighet. Lantbrevbärarna är på många sätt en livlina för lands- och glesbygdsboende och bör särskilt värnas.
I t.ex. en lanthandel kan flera funktioner av kommersiell service samlas. Det är därför viktigt att ta vara på den möjlighet som erbjuds där en fungerande lanthandel finns. Kristdemokraterna ser positivt på postens avtal med lokala butiker för postservice. På samma sätt kan andra typer av verksamheter fungera för ett litet samhälle. T.ex. kan det vara möjligt att det kommunala biblioteket kan ha utlåningsförmedling i en lanthandel. Inte minst betyder butiken möjlighet till kvarboende för många skärgårdsbor på öar utan fastlandsförbindelse.
Modellen med medborgarkontor lanserades redan i början av 1990-talet av kristdemokraten Inger Davidson som då var civilminister. Vi menar att det finns ett behov av medborgarkontor i någon form i många servicepunkter. Medborgarkontoret kan bli en naturlig mötesplats dit samhällsmedborgaren kan vända sig med olika frågor som berör myndighetsinformation och kommunala beslut och verksamheter.
Mötesplatser för kultur är viktiga för en levande lands- och glesbygd. Därför är bidrag till allmänna samlingslokaler väsentliga inte minst ur ett lokalt och regionalt perspektiv. I glesbygdsområden är dessa lokaler oftast den enda samlingslokalen för sockenrådet, hembygdsföreningen, gymnastikföreningen och Röda Korset eller andra ofta ideellt arbetande föreningar med barn- och ungdomsverksamhet. Staten har ett delat ansvar med kommunerna för dessa samlingslokaler, och Kristdemokraterna anser att dessa lokaler ska ges en möjlighet att finnas kvar. En riktad stödform för dessa kan därför ha sitt berättigande.
Positiva processer skapas framför allt av innovatörer eller om man så vill eldsjälar. Dessa finns runt om i samhället. Vi tror att politikens viktigaste uppgift är att skapa en samhällsmiljö som frigör människors inneboende krafter. Vi har vant oss vid att det är näringslivets innovatörer som främst står för kreativitet och nytänkande. Men innovatörer finns överallt i vårt samhälle. De ifrågasätter rådande strukturer och har visioner och tankar om nya lösningar på problem de identifierar. Det är viktigt att ta vara på deras kreativitet, vilket kan stimulera näringslivets utveckling likaväl som föreningens eller sockenrådets och därmed hela ortens utveckling. Generellt menar Kristdemokraterna att kommunledningarna måste vara mycket flexibla och öppna i sitt sökande efter alternativ för att upprätthålla en relevant servicenivå i kommunen och för att skapa nya möjligheter för utveckling.
Vi kan inte bortse ifrån den ekonomiska realitet att olika kommuner i Sverige har olika tillväxtpotential och försörjningsmöjlighet. Kristdemokraterna anser att ett statligt ekonomiskt utjämningssystem måste finnas som ger svaga kommuner och landsting möjlighet att erbjuda goda livsbetingelser för sina innevånare.
I partiets motion till riksdagen på utgiftsområde 25 redogörs för den kommunalekonomiska betydelsen av det kommunala utjämningssystemet och den kristdemokratiska synen på detta. Det goda målet för detta är att alla kommuner och landsting/regioner ska ha någorlunda likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet och service oberoende av skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. En invånare i Sverige ska kunna få lika god sjukvård och kommunal service oavsett var hon eller han bor. Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå, effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen och ska således inte kompenseras. Medborgarna ska själva avgöra detta genom demokratiska val av partier som förordar olika lösningar eller genom den enskildes val av bostadsort. Systemet ska förena en utjämning med incitament för tillväxt och förnyelse. Det ska stödja och driva på en stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet.
Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner och landsting. Det ska vara möjligt för kommuner och landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet. Vi ställer oss negativa till att inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med sig tillväxthämmande konsekvenser. Vidare är vi kritiska mot kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet. Enligt vår uppfattning är nuvarande interkommunala utjämningssystem inte i enlighet med grundlagens intentioner om den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. Mot denna bakgrund anser vi att systemet bör ändras till ett statligt utjämningssystem.
Det som är betecknande för regeringens hittillsvarande styrning av regionalpolitiken är tillkomsten av tillväxtavtalen. Om man får tro Näringsdepartementets egen utvärdering av tillväxtavtalen (Ds 2001:15) är det inte företagarna som uttrycker uppskattning över vad de statliga pengarna skapat och skapar i form av tillväxtavtal. Utvärderingen visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt.
Också Riksrevisionsverket, RRV, har granskat statens medverkan i avtalen och menar att tillväxtavtalen inte åstadkommit så mycket regional tillväxt utan i många län bara fungerat som ett sätt att redovisa befintligt arbete med att främja tillväxt.
Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i de nya tillväxtprogrammen som kommer att sträcka sig från 2004 till 2007, måste det s.k. tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt. De statliga pengar som fanns till förfogande var redan fördelade på aktörer i länen som länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingarna m.fl. De stora summorna var redan uppbundna och därför inte i någon omfattning tillgängliga som delfinansieringsresurs av tillväxtavtalens projekt. De delar som visade sig mest tillgängliga var de nationella regionalpolitiska anslagen liksom EU:s strukturfondspengar. Det var i och för sig ingen nyhet eftersom båda bidragsformerna redan tidigare användes på likartat sätt.
Det regionala partnerskapet blev, trots det goda anslaget med näringslivsfolk involverade, på något sätt för avlägset för de personer och små företag som förmodligen bäst skulle kunna ta till vara tillväxtavtalens intentioner. Om tillväxtprogrammen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem. Kommunalt ansvariga torde stå dessa personer närmare än tjänstemän på länsstyrelserna.
En annan förutsättning är, enligt vårt synsätt, att kommunernas näringslivsansvariga politiker och tjänstemän på ett mycket mera aktivt sätt måste involveras i både framtagande och genomförande av de kommande tillväxtprogrammen. Det är emellertid omöjligt att lägga på kommunerna också denna uppgift utan att finansiera den kostnad den medför.
De gamla tillväxtavtalens utsträckning förlängs till utgången av 2003 och ersätts från och med 2004 av nya regionala tillväxtprogram. Huvudaktörer för framtagande och genomförande blir de nya regionala samverkansorgan i form av kommunalförbund som bland annat får ansvaret för regional planering och tillväxt. Ett kommunalförbund finansieras genom vad de i förbundet ingående kommunerna skjuter till av resurser. Det är oklart hur det kommunala samverkansorganet, som ska ha hand om de regionala tillväxtprogrammen, ska finansiera sin verksamhet. Om inte staten skjuter till nödvändigt kapital för att administrera nyordningen får de kommuner som bäst behöver få nytta av tillväxtprogrammen ännu en pålaga av staten som inte finansieras.
Kristdemokraterna avvisar inte tanken på ett kommunalförbund som samverkansorgan under en övergångsperiod tills ett direktvalt regionfullmäktige får ansvaret för att samordna regionens utvecklingsinsatser men förutsätter att staten finansierar verksamheten.
I universitetens och högskolornas uppgifter ingår ett nära samarbete med samhället. Det gäller såväl offentliga verksamheter på både kommunal och regional nivå som näringslivet. Vi tror att ett regionalt partnerskap utan universitet och högskolor som en av aktörerna för framtagande av regionala tillväxtprogram blir för svagt. Det är därför viktigt att dessa involveras och aktivt medverkar med sina kunskaps- och forskningsresurser. Vi är övertygade om att distansutbildning är en möjlighet för glesbygdsboende att få del av högre utbildning.
Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär olika förutsättningar för företagande. Grunden finns till stor del hos företagaren själv. Det handlar om hur möjligheter och resurser tas till vara men också hur en affärsidé formuleras och genomförs. Därför kan vi å ena sidan konstatera att de regionalpolitiska stöden aldrig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda, kreativitet och dynamik. Å andra sidan är vi väl medvetna om att en programverksamhet som t.ex. tillväxtavtalen har initierat kan bli en startpunkt för något nytt i ett litet företags utveckling.
Kristdemokraterna tror dock att istället för stöd och bidrag är det viktigare att närings- och skattepolitik utformas så att de uppmuntrar och ger förutsättningar så att eldsjälarna och innovatörerna vågar ta risker och finner det mödan värt att starta och driva verksamheter av olika slag. De blir då i sig själva en förutsättning för tillväxt i det samhälle eller den bygd där de bor.
Det är viktigt att näringslivets regionalt förankrade och regionalt ägda institutioner tillvaratas för förmedling av bl.a. statliga resurser. Ett exempel på detta är IUC, Industriella utvecklingscenter.
Goda förutsättningar för näringslivet är en av de viktigaste förutsättningarna för en levande gles- och landsbygd. I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 24 Näringsliv, föreslår vi en rad viktiga åtgärder för ett bättre fungerande näringsliv. I vår budgetmotion utvecklar vi förslag som är av särskilt stor betydelse för en livskraftig utveckling över hela landet med sikte på att förbättra villkoren för de små företagen, som är lands- och glesbygdens kännemärke.
Det räcker inte med förändringar enbart på arbetsmarknadsområdet för att minska den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken måste ge stabila, goda och förenklade villkor för fler och växande företag. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att förbättra för framför allt de små och medelstora företagen. Det behövs ett bättre företagsklimat där statens roll blir tydligare som skapare och upprätthållare av regelverk. Samtidigt måste direkt företagsfientliga regler som exempelvis förtida inbetalning av moms avskaffas. Riskkapitalavdrag som förbättrar särskilt småföretagens tillgång till riskkapital måste införas. Småföretagsdelegationens förslag måste genomföras. Det är bara ett fåtal av dem, de enklaste och minst kontroversiella, som har beslutats. Ännu har inte mycket märkts ute i företagen.
Den privata sektorns andel av den totala ekonomin behöver öka. Därför är det olyckligt – även när det gäller villkoren för företagande – att så många fortfarande uppfattar det som om staten har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivån, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och de nya jobben blir färre. Nedan följer några förslag för ett bättre företagsklimat.
Sysselsättningen har utvecklats mycket olika över landet, och många av de beslut regeringen tagit under senare år har slagit hårt regionalt. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändiga om hela Sverige ska leva.
Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor per år. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.
Sedan några år har alla företag fått göra ett avdrag på socialavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en lönesumma motsvarande 852 000 kronor. I vissa delar av norra Norrland har därtill en viss kompensation för lägesnackdelarna tillgodoräknats företag i vissa branscher genom ett ytterligare avdrag med 8 procent på avgiftsunderlaget. När stödområdesindelningen förändrades i samband med den nya programperioden för EU:s strukturfondsprogram vägrade EG-kommissionen i december 2000 efter långdragna förhandlingar att godkänna nedsättningen såsom icke förenlig med EU:s statsstödsregler. Den betraktades som ett direkt företagsstöd och därmed som konkurrenssnedvridande.
Regeringen föreslår att den extra nedsättning av arbetsgivaravgifterna till 10 procent för lönesummor upp till 852 000 kronor i stödområde A som beslutades 2002 ska fortsätta. Den ska också omfatta enskilda näringsidkare.
Efter att i flera motioner och debatter i kammaren ha hävdat behovet och nödvändigheten av den tidigare nedsättningen av socialavgiften konstaterar vi att regeringen gått oss till mötes.
Genom regeringens hantering av ärendet har dock de berörda småföretagen drabbats av en onödig ryckighet i förutsättningarna för sin verksamhet som vi anser att regeringen ska ha kritik för.
Intressant nog liknar det nya förslaget intill förvillelse vårt ovan beskrivna och sedan flera år framförda förslag om nedsättning av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter. Den stora skillnaden är att vårt förslag om avgiftsnedsättning omfattar hela riket.
Riskkapitalförsörjningen är ett stort problem i glesbygden där låga fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter. Detta påverkar såväl företags möjligheter att lånefinansiera investeringar som enskilda personers möjlighet att finansiera bostadsinvesteringar. Riskkapitalförsörjningen måste lösas både för företag och privatpersoner. Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i en parlamentarisk utredning. Då kommer också villkoren för riskkapitalavdrag att belysas.
Det skulle betyda mycket för landsbygds- och glesbygdsboende att kunna kvitta förluster på exempelvis upp till 50 000 kronor per år i en förvärvskälla mot inkomst av tjänst. Vi föreslår att regeringen utreder och återkommer till riksdagen med ett förslag.
I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 22 Transportpolitik och infrastruktur redogörs utförligt för den kristdemokratiska politiken avseende infrastruktur m.m. För att mäta det transportpolitiska målet regional utveckling använder sig Vägverket av måttet ”restidsförändringar av investeringar i det statliga vägnätet”. I de områden som betraktas som stödområden (med 25 procent av landets befolkning) var restidsförändringarna under år 2000 betydligt mindre positiva än i resten av landet. Vägverket bedömer därför att den regionala utvecklingen har försämrats. Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, konstaterar att förbättrade transporter som kan bidra till ökad effektivitet i ekonomin som helhet ställer krav på en upprustning av vägnätet som inte kunnat tillgodoses.
För att öka säkerheten, förbättra kvaliteten, öka tillgängligheten, begränsa miljöbelastningen och stärka den regionala utvecklingen krävs att en rad nya grepp tas, där ökade anslag till infrastrukturen är en förutsättning. Regeringen behöver också ta initiativ till och formulera ett antal strategier och program för att rikta investeringar mot särskilt angelägna projekt.
Satsningar på infrastruktur är inte bara en fråga om ekonomisk tillväxt, utan handlar om en lång rad samhälleliga värden. Den svaga infrastrukturpolitiken resulterar i miljöförsämringar. Också trafiksäkerheten blir lidande utan en förbättrad infrastruktur.
Det är helt oacceptabelt att stora delar av Norrlands vägnät stängs av för trafik under tjällossningen varje år med miljardförluster för speciellt skogsnäringen.
I en opinionsundersökning framkom att service och lägre bensinpris är de åtgärder som svensken tror mest på när det gäller att underlätta livet på landsbygd och i glesbygd. Därefter är det bättre vägar och kommunikationer och ökade möjligheter till distansarbete med hjälp av IT som svenskarna anser vara viktigast för att underlätta landsbygdsboende.
Även med väl utbyggda kollektivtrafiksystem kommer bilen att vara nödvändig i framtiden. Därför måste miljöbilen bli en självklarhet i framtidens miljövänliga samhälle. Kunskapen finns och tekniken utvecklas snabbt. Samordning, stimulans och investeringar saknas.
Bilismen och godstransporterna står för en stor del av den ökade energiförbrukningen och de ökade koldioxidutsläppen. Samtidigt är bilen en nödvändighet för rörelsefrihet och bekväma transporter för många människor. För många glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten. Kristdemokraterna vill därför minska kostnaderna för dem som är tvungna att använda bilen till och från arbetet genom att öka avdragsrätten för dessa resor. Enligt vårt förslag ska resekostnader överstigande 425 kronor per månad vara avdragsgilla oavsett var man bor. Det ger möjlighet till ett totalt avdrag för resekostnader överstigande 5 100 kronor per år. Att göra avdragen månadsvis innebär att deltids-, tillfällighets- och säsongarbetare på ett bättre sätt kan dra nytta av förmånen. Regeringen medger endast avdrag för resekostnader överstigande 7 000 kronor per år, vilket är en summa som många av de ovannämnda grupperna inte kommer upp till.
Eftersom glesbygdsbor har bristfällig kollektivtrafik och långa avstånd till arbete, service och nöjen bör någon form av kompensation utgå för de merkostnader det innebär.
Generellt föreslår vi sänkt skatt på diesel med 25 öre litern över hela riket, vilket motsvarar 31 öre lägre pris per liter inklusive moms.
För att jämställa diesel och bensin inom stödområde A föreslår vi en skattesänkning med 25 öre på bensin inom detta område. Det motsvarar 31 öre lägre pris per liter inklusive moms.
Flyget är överlägset som transportmedel på långa distanser. Det är av stor betydelse att regionalpolitiskt prioriterade områden får förutsättningar för en rimlig luftfartsverksamhet. De lägesnackdelar som t.ex. Norrlands inland har är inte så lätta att överbrygga och kan bli till svåra konkurrenshinder. Vi konstaterar att flyget är en del i den transportinfrastruktur som blir mer och mer nödvändig för ett väl fungerande näringsliv.
Bristerna inom väg- och järnvägsunderhållet visar att dessa frågor inte får den politiska tyngd som de rätteligen kräver. En orsak är konstruktionen med ett Näringsdepartement där en särskild kommunikationsminister saknas. När en ny ministerlista nu presenterats ser vi att Sveriges statsminister ännu en gång inte låter en minister helhjärtat få ägna sig åt de viktiga infrastrukturfrågorna utan istället ska ägna sig åt skogs-, turism- och regionalfrågorna. Vi anser att statsministern omgående ska utnämna en kommunikationsminister med eget departement. Sverige behöver en person med kompetens och intresse för att vår infrastruktur och våra kommunikationer ska utvecklas i den takt som krävs för näringslivets och människornas behov i det framtida Sverige.
Sverige har en ledande position inom IT-området. En förutsättning för att också glest befolkade delar av vårt land ska kunna nyttja tekniken är att man får del av de satsningar som görs på utbyggnad av bredband. Vi är kritiska till och har tidigare avvisat de summor staten vill satsa på utbyggnad av kabelnätet i tätbefolkade delar av landet. Kristdemokraterna anser att staten istället borde ha stöttat den utbyggnad som krävs för att täcka in glesbygden.
Jord- och skogsbruket är hörnstenar för en levande lands- och glesbygd. Det är en angelägen satsning att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket ska ha lika konkurrensvillkor som omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på el- och eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder. Den så kallade skatteryggsäck lantbruket dragits med i flera år lyfts av med fullständig elskattesänkning till samma nivå som för den tillverkande industrin. Dieselskatten sänks till 53 öre per liter för jordbruksmaskiner. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet.
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna till vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål.
Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information till framför allt skogsägarna har varit otillräckliga. Därför bör dessa insatser, speciellt produktionsrådgivningen, öka.
Kristdemokraternas förslag på detta område utvecklas i motionen på utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet. Vi har också områden som kan erbjuda en upplevelse av tystnad, något som alltfler i våra mest tätbefolkade regioner i Europa efterfrågar. Även det odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika kulturen är attraktiv. Vårt klimat, med tydliga sommar- och vintersäsonger, ger förutsättningar för ett brett och intressant utbud.
Turismen som bransch tillhör världens snabbast växande branscher men tyvärr är inte detta fallet i Sverige som har haft svårt att hävda sig som turistland. Det finns givetvis många orsaker till detta och några tillväxthämmande faktorer som regelkrångel, brist på riskkapital och dålig infrastruktur har omnämnts tidigare.
I Kristdemokraternas kommittémotion Turism, redogörs för våra förslag för att göra turismen till en tillväxtnäring.
Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 21 för budgetåret 2003 förslår vi förändringar enligt följande.
Anslaget omfattar 1 535 miljoner kronor varav 215 miljoner kronor disponeras av regeringen. Kristdemokraterna anser att regeringen bör redovisa vad pengarna ska användas till varför vi föreslår ett anslagssparande på 215 miljoner kronor.
Anslaget på 60 miljoner kronor disponeras av Nutek. Kristdemokraterna har en mängd generella förslag för att underlätta och stimulera entreprenörskap och företagande. Vi anser att nuvarande landsbygdslån kan vara viktiga för utveckling av gles- och landsbygden och anser att de bör fortgå i den omfattning som nu är. Det kan konstateras att efterfrågan på landsbygdslån de gångna åren varit liten. Resultatet har blivit att ett betydligt anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna bedömer därför att en fortsatt verksamhet på området kan fortgå på samma nivå med ett lägre anslag för 2003 än regeringen föreslår. Vi föreslår ett anslagssparande på 30 miljoner kronor.
Anslaget på 450 miljoner kronor avser främst att täcka utgifter för det statliga stödet till kommuner och länsstyrelser för anläggande av ortssammanbindande telenät m.m. Kristdemokraterna har varit kritiska till hur regeringen har hanterat frågan om statliga IT-satsningar vad gäller bredbandsanslutning. Vi föreslår därför ett anslagssparande på 450 miljoner kronor.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Lindén (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |