utan lagbrott 
presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten. Tillgång till energi är en förutsättning för utveckling, tillväxt och välstånd. Men de flesta energislag har negativa effekter på miljön. Energipolitik kan därför inte ses isolerat från ekonomi och miljö.
Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den svenska kärnkraften ska fasas ut ur energisystemet i takt med att den kan ersättas med förnybar energi. Kristdemokraterna anser att Barsebäck 2 kan stängas först när energibortfallet kan ersättas med miljömässigt bättre alternativ. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk, solenergi och småskalig vattenkraft bör stödjas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra förhållanden. Den nu arbetande så kallade SNED-utredningen har inte i sitt uppdrag att göra den nödvändiga helhetsöversynen.
Kristdemokraterna är för en fri energimarknad som leder till ökad konkurrens och därmed till lägre priser. Uppföljningar av avregleringarna behöver göras. Den övervakande myndigheten bör ges bättre verktyg för att kunna vidta åtgärder mot de företag som inte följer gällande lagar och förordningar.
Kristdemokraterna anser att regeringen saknar en aktiv och långsiktig energipolitik. Regeringens energipolitik präglas istället av en kortsiktighet som missgynnar såväl konsumenterna och producenterna som svensk basindustri. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte visar på finansieringen av energiinsatser under 2004.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 Inledning 5
5 Den nuvarande energiförsörjningen 6
5.1 Sveriges energitillförsel och användning 6
5.2 Förnybar energi 7
5.3 Ökad energiförbrukning 7
5.4 Mål och styrmedel 7
6 Kristdemokraternas energipolitik 8
6.1 Tekniker och energibärare 8
6.1.1 Kärnkraft 8
6.1.2 Naturgas 9
6.1.3 Torv 10
6.1.4 Biobränslen 10
6.1.5 Vindkraft 11
6.1.6 Vattenkraft 11
6.1.7 Solenergi 11
6.1.8 Vätgasbaserade energisystem 12
6.1.9 Kraftvärme 12
6.1.9.1 Bioenergikombinat 13
6.1.10 Fjärrvärme 13
6.2 Ett uthålligt energiskattesystem 14
6.3 Den småskaliga elproduktionen 14
6.3.1 Förlängning av stödet 15
6.4 Energisparåtgärder 15
6.4.1 Tilläggsisolering 15
6.4.2 Värmepumpar 16
6.5 Växthuseffekten och klimatfrågorna 16
6.6 Energifrågorna i EU 17
6.7 Miljöavgift på importerad kolkraft 18
6.8 En nordisk och europeisk elmarknad 18
6.8.1 Elbrist 18
6.8.2 Överföringsbrister 19
6.8.3 Effektivare kraftöverföring 19
6.9 Utveckling mot större företag 19
6.10 En avreglerad elmarknad 20
6.10.1 Nätavgifterna 20
6.10.2 Energimyndighetens handläggningstider 20
6.10.3 Energimyndigheten och naturgasmarknaden 20
6.11 Tankeförbudsparagrafen 20
6.12 En ny folkomröstning 21
7 Anslagen 22
7.1 Nytt anslag: FoU Solcells- och vätgasbaserade system 22
7.2 35:1 Statens energimyndighet: förvaltningskostnader 22
7.3 35:2 Insatser för effektivare energianvändning 22
7.4 35:6 Energiteknikstöd 23
7.5 35:7 Introduktion av ny energiteknik 23
7.6 35:8 Energipolitiskt motiverade klimatinsatser 23
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för energipolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationella som internationella.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i prövningen av villkoren inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk analys.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om effektskatten.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förhandlingar bör upptas med Danmark och andra exportländer så att kolkraftsproducerad el vid import till Sverige kan beläggas med miljöavgift.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utredningen om energiskatter bör arbeta med inriktning på ett uthålligt skattesystem där goda miljöegenskaper, hög energieffektivitet och hög elproduktion premieras medan produktion baserad på fossila bränslen beläggs med styrande miljöavgifter.1
Riksdagen begär att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att tillse att elbrist inte uppstår.
Riksdagen begär att regeringen låter införa ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden måste kortas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara energikällor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energiforskning och energiteknisk utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder och fastighetsskatt.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder och tilläggsisolering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens inom fjärrvärmesektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett regelverk för att förhindra korssubventionering inom fjärrvärmesektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU skall kunna fatta beslut om miljöavgifter med kvalificerad majoritet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miniminivåer för koldioxidavgifter i EU.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör satsa gemensamt på att utveckla och främja omställningen till förnybara bränslen.
Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3).
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag, tusental kronor |
Anslagsändring, tusental kronor |
|
Nytt anslag: FoU Solcells- och vätgasbaserade system |
50 000 |
|
|
35:1 Statens energimyndighet: förvaltningskostnader |
- 5 000 |
|
|
35:2 Insatser för effektivare energianvändning |
136 000 |
-50 000 |
|
35:6 Energiteknikstöd |
131 000 |
- 30 000 |
|
35:7 Introduktion av ny energiteknik |
230 000 |
- 50 000 |
|
35:8 Energipolitiskt motiverade klimatinsatser |
50 000 |
-50 000 |
|
Summa totalt för utgiftsområdet |
1 687 400 |
- 135 000 |
1 Yrkandena 4–6, 12, 16 och 17 hänvisade till SkU.
Tillgång till energi är en förutsättning för utveckling, tillväxt och välstånd. Den goda tillgången till vattenkraft bidrog i högsta grad till vår industriella utveckling som lade grunden för den svenska välfärden. Men de flesta energislag har en negativ påverkan på miljön. Energipolitik måste därför gå hand i hand med ekonomi och miljö för att vi skall nå en hållbar utveckling.
Begreppet hållbar utveckling definieras ofta som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Genom att betona generationsperspektivet återspeglar denna definition mycket väl en av de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Det ger oss människor ett speciellt ansvar: vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer.
Förvaltarskapet gäller både de egna personliga resurserna och de materiella värdena: miljö och naturresurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete till kommande generationer.
Som en bakgrund till Kristdemokraternas energipolitik ges i det följande en kort beskrivning av den befintliga situationen inom svensk energipolitik.
Energitillförseln uppgick år 2001 till 627 TWh. Råolja och oljeprodukter stod för ca 32 procent. Kärnkraften gav ca 69 TWh el och vattenkraften bidrog med 79 TWh. Tillsammans gav vatten- och kärnkraften motsvarande 46 procent av energitillförseln. Energi brukades främst i industrin (39 procent), bostäder, service m.m. (38 procent) och transportsektorn (23 procent).
Av den totala energitillförseln var ca 158 TWh elproduktion år 2001. Efterfrågan på el ökade dramatiskt under 2001.Vattenkraftproduktionen uppgick till 78,5 TWh, vilket är 15 TWh högre än produktionen ett normalår. Rekordet kunde nås tack vare välfyllda vattenmagasin. Kärnkraftsproduktionen uppgick år 2001 till 69,2 TWh, en ökning med ca 14,4 TWh jämfört med föregående år.
Vindkraftverken producerade cirka 0,5 TWh under året, vilket motsvarar 0,3 procent av den totala elproduktionen. Under året tillkom 50 nya vindkraftverk och vid slutet av 2001 fanns 569 vindkraftverk med en effekt större än 50 kW.
Elproduktionen med fossila bränslen och biobränslen uppgick till 9,6 TWh, vilket motsvarar ca 6 procent av den totala elproduktionen. Sverige har haft stora effektproblem under högbelastning, särskilt i södra Sverige. Detta har lett till en stor import av kolkraft.
Regeringen har aviserat nya förslag i en prop 2002 om att de nuvarande stöden till förnybar energi ska ersättas dels med ett elcertifikatsystem från den 1 maj 2003, dels med ett stöd till marknadsintroduktion. Alla köpare av energi (både privata och juridiska personer) måste ha en viss andel förnybar energi i sin mix. Det innebär att huvuddelen av stödet till den förnybara energiproduktionen flyttas från skattebetalarna till konsumenterna då leverantörerna av el måste sälja en viss andel el från förnybara källor. Kristdemokraterna avvaktar den slutgiltiga utformningen av elcertifikat. Ett problem är dock att EU arbetar på ett annat system för stimulans av förnybar energi.
Tills certifikatsystemet införs ges ett fortsatt driftstöd till den småskaliga elproduktionen på 9 öre per kWh. Utöver detta införs ett särskilt åtgärdsprogram för vindkraften.
Andelen förnybar energi, dvs. vattenkraft, biobränslen och vindkraft, motsvarar tillsammans 53 procent av Sveriges totala elproduktion.
Sedan 1970-talet har energianvändningen ökat markant i Sverige. Framförallt är det transportsektorns energianvändning som har ökat. Dock har ökningstakten avtagit och de senaste åren har temperaturvariationerna tydligt påverkat energianvändningens storlek. Sedan början av 1970-talet har elanvändningen ökat med i genomsnitt 3 procent per år. Ökningen var kraftig under 1970-talet, därefter har ökningstakten dämpats. Under perioden 1990–2000 steg den faktiska elanvändningen med 4,8 procent totalt.
I enlighet med 1997 års energipolitiska beslut ska de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck avvecklas. Dessutom ingick i beslutet ett omfattande åtgärdsprogram för att stimulera en effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag.
Den första reaktorn, Barsebäck 1, togs ur drift den 30 november 1999. Den andra reaktorn skall, enligt regeringens bedömning, stängas senast före utgången av år 2003, under förutsättning att bortfallet av produktion kan kompenseras genom minskad elanvändning och ökad tillförsel av ny elproduktion. En förnyad prövning av om villkoren är uppfyllda gjordes av riksdagen hösten 2001. Vare sig regeringen eller riksdagen fann att villkoren var uppfyllda varför ytterligare en ny prövning skall göras av riksdagen under våren 2003.
Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra förhållanden.
Kristdemokraterna är för en fri elmarknad som leder till ökad konkurrens och därmed till lägre elpriser. Låga elpriser kan dock få som följd att intresset för energisparande åtgärder minskar. Men medvetna konsumenter får större möjlighet att välja energi och el som är producerade med mer miljövänlig teknik och kan därför driva utvecklingen framåt.
För att energisparåtgärder ska få större spridning krävs också att andra förändringar görs. Investeringar som leder till minskad energianvändning måste löna sig och inte föra med sig en ökad fastighetsskatt. Särskilda investeringsbidrag kan påskynda processen.
Det är viktigt att bidrag som införs i stimulerande syfte har förutsägbara regler, varar under längre tid och inte tillfälligt dras in vissa år. Regeringens ryckighet i bidragsgivning vad gäller exempelvis konvertering av eluppvärmda fastigheter för anslutning till fjärrvärme, som plötsligt drogs in mellan april 1999 och juni 2001, motverkar människors tilltro till att använda systemen. Alltför mycket av projektverksamhet som inte ger bestående förändringar i konsumtionsmönster präglar regeringens energipolitik.
Kristdemokraterna vill att långsiktighet och uthållighet ska prägla såväl energiutveckling som energiskattesystem. Målet är ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska prisförändringar, elbrist och andra betydande påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att detta ska kunna vara möjligt krävs att stora satsningar görs på energiforskning och energiteknisk utveckling.
Kristdemokraternas inställning till vissa tillgängliga tekniker och energibärare för energiproduktion beskrivs mer ingående i det följande.
Kristdemokraterna vill avveckla kärnkraften. Men det måste ske i takt med energieffektivisering samt att andra förnybara energislag kan ersätta den elproduktion som kärnkraften ger. I 1997 års energipolitiska beslut ingick ett omfattande åtgärdsprogram för att stimulera en effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag. Programmet har ännu inte lett till nämnvärt resultat.
Kristdemokraterna är starkt kritiska mot hur regeringen handlagt frågan om kärnkraftens avveckling. Beslutet om Barsebäcks nedläggning togs utan att de ekonomiska effekterna var tillräckligt kända samt att avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser var total. Idag kan vi konstatera att regeringen fortfarande inte har kunnat redovisa dessa analyser.
Kristdemokraterna anser att det i prövningen av villkoren inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk analys. Så har icke varit fallet när riksdagen vid två tillfällen prövat frågan om stängning. När riksdagen för tredje gången kommer att pröva frågan om en eventuell stängning av Barsebäck 2 under våren 2003 är det nödvändigt att dessa analyser följer beslutsunderlaget.
Den 1 januari 2000 höjdes skatten på kärnkraft från 2,2 till 2,7 öre per kWh. Den 1 juli 2000 förvandlades skatten till en effektskatt som tas ut månadsvis med 5 514 kronor per MW oavsett hur mycket el som produceras. Detta skedde samtidigt som motsvarande produktionsskatt på vattenkraft avskaffades. Kristdemokraterna avvisade förslaget om höjd effektskatt på kärnkraft med motivering att skatten fungerar snedvridande från konkurrenssynpunkt. Beslutet riskerar att i förlängningen leda till att kärnkraftproducerad el blir olönsam vilket i nuvarande omständigheter kommer att leda till ökad import av fossilbaserad elproduktion som i sin tur ökar koldioxidutsläppen.
Kristdemokraterna anser att konkurrenssnedvridande produktionsskatter bör avvecklas eller ersättas med konsumtionsskatter. När produktionsskatten på vattenkraft togs bort kompenserade staten det med en överföring till konsumtionsbeskattning. Frågan om energiskatterna prövas av den sittande utredningen om energiskatternas utformning. I detta sammanhang ska också frågan om effektskatten prövas ur ett ekonomisk och miljömässigt perspektiv samt hänsyn tas till den internationella konkurrensen.
Naturgas har funnits i Sverige sedan 1985 och svarar idag för ca 2 procent av Sveriges totala energitillförsel. Gasanvändningen är betydande längs västkusten och i Skåne. Malmö värms t.ex. till 40 procent av dansk naturgas. I de 26 kommuner som har tillgång till naturgas svarar denna för cirka 20 procent av energianvändningen. Den senaste utbyggnaden i Hylte, Gislaved och Gnosjö kommuner kommer att vara färdig hösten 2002.
Kristdemokraterna är emot en statligt finansierad naturgasutbyggnad i Sverige. Ett beslut om en storskalig satsning på naturgas skulle leda till att vi bygger oss fast i ett energisystem som blir ett miljömässigt sämre alternativ än vad som är möjligt att uppnå. Naturgas är ett fossilt bränsle med tillhörande utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen och får därför inte ersätta kärnkraft eller vattenkraft. I de fall gasen ersätter kol eller eldningsolja kan dock utsläppen av koldioxid, kväveoxider, svavel/svaveldioxid och tungmetaller minska. Inom industrins tillverkningsprocesser ersätter den oftast olja och medför då radikalt minskad miljöpåverkan, höjd verkningsgrad och bättre reglerbarhet. I vissa regioner kan således naturgasen påtagligt medverka till minskade utsläpp och förbättrat klimat.
Kristdemokraterna anser att det även för naturgas skall råda en väl fungerande marknad. Därför välkomnade vi den nya naturgaslagen, även om vi i vissa detaljer ville skärpa lagen. Den fortsatta utbyggnad av naturgasen som sker idag finansieras på den privata marknaden, vilket är en princip som vi finner rimlig.
Torv bildas i processer som huvudsakligen är biologiska, och vid en analys hamnar torven närmare biobränslena än de fossila bränslena. I internationella klimatkonventioner räknas dock utsläppen från torveldning som ett fossilt bränsle. Torv används både som bränsle för energiframställning och som jordförbättringsmedel.
Årligen bryts ca 3–4 miljoner m3 torv på 0,1 procent av den totala torvtäckta arealen. Tillväxten av torv har beräknats till cirka 20 miljoner kubikmeter per år och har därmed under 1990-talet varit åtminstone fyra gånger så stor som uttaget. Torv kan därför anses vara ett förnybart biobränsle. När torven skördas sker metanutsläpp och vid förbränning sker koldioxidutsläpp. Detta ger ett tillskott till klimateffekten. Idag finns teknik och kunskap om hur man kan skörda torv med stor naturhänsyn, sätt där enbart det översta lagret skördas och där marken återställs till naturrika våtmarker. För närvarande pågår en utredning om torvens roll i ett uthålligt energisystem som ska vara klar i slutet av oktober 2002.
Kristdemokraterna avser att den ringa andel av energiförsörjningen som utgörs av torv är acceptabel.
Biobränslena spelar en viktig roll i utvecklingen mot ett uthålligt energisystem. Medan de fossila bränslena olja, kol och naturgas släpper ut mellan 202 000 och 328 000 ton koldioxid per TWh är siffran för biobränslen i praktiken noll. Samma mängd som släpps ut vid förbränning av biobränslen tas upp av växtligheten igen.
2001 var biobränslenas andel av elproduktionen 9,7 TWh. Utvecklingen av biobränsleanvändningen har gått snabbt och enligt Skogsstyrelsen är det inom större delen av vårt land möjligt att göra mycket större uttag av skogsbränsle. Även i södra Sverige, där man idag tar ut en större andel skogsbränsle än i norra Sverige, finns en outnyttjad potential.
Eftersom förbränningsbart avfall inte får deponeras från den 1 januari 2002 (enligt förordning 2001:512 om deponering av avfall) kommer det att finnas en hel del bränsle/avfall att hantera. Initialt kommer detta troligen att innebära stora omställningar och behovet av nytt bränsle (så kallat jungfruligt bränsle) i fjärrvärmeverk kommer med all säkerhet att minska.
Kristdemokraterna ser positivt på att biobränslenas andel i den totala energiproduktionen utökas årligen.
Utbyggnaden av vindkraften har skett snabbt under de senaste åren, från 157 kraftverk 1994 till 569 vid årsskiftet 2001/2002. Den totalinstallerade effekten har ökat från 38 MW 1994 till 293 MW år 2001. Vindkraftproducerad el har under samma tid ökat från 0,08 till 0,48 TWh. Intresset för vindkraft är mycket stort eftersom staten – jämfört med jämförbar energiproduktion – subventionerar vindkraften exceptionellt. En omfattande utbyggnad planeras över i princip hela landet trots att effekter eller påverkan på miljön knappast utretts.
Kommunerna har haft i uppdrag att inrapportera lämpliga områden för placering av vindkraftverk. Det måste anses rimligt att kommunmedborgarna får möjlighet att påverka lokaliseringen av vindkraftverk. Kristdemokraterna anser att man bör sträva efter att bygga vindkraftverken på platser där få människor kan bli störda. Den nya vindkrafttekniken med upp till 3–3,5 MW per vindkraftverk, att jämföra med dagens konventionella verk på 0,6–1,5 MW, kan placeras upp till tio mil ut från kust, utom synhåll från land.
Kristdemokraterna är synnerligen kritiska till den brist på långsiktighet i planeringen som gäller svensk energipolitik, inklusive vindkraften.
Vattenkraften är en förnyelsebar energikälla. El kan inte lagras men det kan vattnet som skapar elenergin, vilket görs i vattenmagasin längs älvarna. Vattnet rinner främst till på vår och försommar då snön smälter. Efterfrågan på el är däremot störst på vintern. Då kan det lagrade vattnet utnyttjas för elproduktion. Samspelet i en älv mellan dammar och olika kraftstationer sköts av ett vattenregleringsföretag.
Vattenkraften bidrog med 79 TWh, dvs. 50 procent, till den totala energiproduktionen 2001. I Sverige finns ca 1 200 vattenkraftverk. De flesta är små, med effekter på några tiotal eller hundratal kW.
Till och med år 2002 kan den som bygger miljöanpassade småskaliga vattenkraftverk i storleken 0,1–1,5 MW få ett investeringsbidrag på 10 procent av investeringen. Potentialen för kraftverk i den aktuella storleken är ca 3 TWh i Sverige. Ett särskilt bidrag på 9 öre per kWh utgår för energiproduktion från förnyelsebara källor med en effekt mindre än 1 500 kW. Från och med maj 2003 ersätts stödformerna med systemet för handel med elcertifikat.
Kristdemokraterna är synnerligen kritiska till den brist på långsiktighet i planeringen som gäller svensk energipolitik, inklusive vattenkraften.
Även i vårt nordliga land räcker solens strålning till för att vi ska kunna ta till vara en stor del av solenergin på ett effektivt sätt.
Svenska forskare intar en tätposition inom solcellsforskning. Teknik finns, men solceller baserade på kristallint kisel är fortfarande mycket dyra. Nu är det istället s.k. tunnfilmssolceller huvudsakligen av CIGS-typ (Cu(InGa)Se2) som kan bli föremål för massproduktion i Sverige. Solceller har med hänsyn till befintliga kostnader sin största applikation på platser dit det är svårt att dra ordinarie elnät som t.ex. till fyrar. Dagens potential vid ett stort antal mindre anläggningar är ca 10 TWh då dessa förläggs till ett antal lämpliga hustak i söderläge. Solcellsel bedöms kunna svara för 5 procent av Sveriges elkonsumtion om drygt tio år. Internationellt satsar storföretagen stora summor på solcellsproduktion, både med den konventionella tekniken och på forskning för att ta fram ny teknik.
Kristdemokraterna har länge arbetat för att stödja den svenska forskningen kring solceller. Sverige har en framskjuten position när det gäller forskning på området genom verksamheten vid Ångström Solar Centre. Centrets forskning kring och utveckling av kompletta komponentsystem, dvs. både celler och moduler, bedöms vara världsledande. Kristdemokraterna satsar därför 25 miljoner kronor ytterligare till denna forskning 2003.Vidare ser vi positivt på fortsatt statligt stöd till solenergi men anser det vara förödande att regeringen endast ger besked för två år framåt.
Vätgas är ett bränsle som vid nyttjande i princip möjliggör utsläppsfri förbränning. Den kan också användas vid framställning av el via bränsleceller. Potentialen för vätgasbaserade system som en del av energiförsörjningen bedöms vara mycket god. För att framställa vätgas används i dagsläget fossila bränslen. För att uppnå en uthållig produktion av vätgas pågår forskning kring artificiell fotosyntes där man med vatten och solljus kan framställa vätgasen.
I Sverige bedrivs grundläggande forskning kring både stationära bränsleceller och artificiell fotosyntes. Vad gäller det sistnämnda området har en konsortium av samverkande forskningsinstitutioner i Stockholm, Uppsala och Lund placerat Sverige i absolut världsklass.
Kristdemokraterna anser forskningen inom vätgasbaserade energisystem vara mycket angelägen och anslår därför ytterligare 25 miljoner kronor för ändamålet.
Kombinerad produktion av el och värme i ett kraftvärmeverk är bättre än enbart produktion av el eftersom man tar tillvara spillvärmen och får ut mer energi ur bränslet.
I ett vanligt s.k. kondenskraftverk kyler man bort värmen i den ånga som passerar ångturbinen. I ett kraftvärmeverk tar man däremot denna restvärme tillvara och skickar ut den i ett fjärrvärmenät. Det innebär att kraftvärmeproduktionen har en mycket hög totalverkningsgrad. I själva verket omvandlas 80–90 procent av bränslets energiinnehåll till el och fjärrvärme. Mellan 30 procent och 50 procent blir el och resten värme.
I en kraftvärmepanna kan en rad olika bränslen användas, såväl fasta som flytande och gasformiga. Det innebär stor flexibilitet i valet av bränsle. De flesta nybyggda anläggningar använder olika typer av biobränslen.
Biobränslen kan också förgasas, varefter gasen utnyttjas som bränsle i en gasturbin. De heta avgaserna används därefter för att producera el och värme på det sätt som beskrivits ovan. Ett sådant s.k. gaskombikraftverk ger ännu mera el i förhållande till den fjärrvärme som produceras med lika gott resursutnyttjande av bränslet. Även naturgas kan användas i en gaskombianläggning.
Kraftvärmen har fortfarande en begränsad roll i det svenska elproduktionssystemet och stod 1997 för 3 procent av vår el från kombinerad el- och värmeproduktion, mot t.ex. 32 procent i Finland. I budgetpropositionen föreslås förändringar i energibeskattningen för kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmesystem som innebär att skattereglerna likställs med dem som gäller för industriellt mottryck. Kristdemokraterna välkomnar denna utveckling då förändringen förväntas leda till högre elproduktion i befintliga kraftvärmeverk och nysatsningar på området som kan bidra till effektivare energianvändning.
Ett sätt att minska andelen fossila energibärare, t.ex. olja, och de totala utsläppen av koldioxid kan vara att kombinera produktion av el, värme och fordonsdrivmedel.
I s.k. biomassabaserad konvertering (bioenergikombinat) sker sådan kombinerad produktion där biomassa från t.ex. skogsbruk, skogsindustri och energiskogsodling kan utnyttjas. Genom s.k. konvertering förgasas biomassan till en s.k. syntesgas som sedan kan användas som bränslegas, för syntes av drivmedel (t.ex. DME eller metanol) eller för elproduktion. Spillvärme kan användas till fjärrvärme eller för att torka ny bioråvara.
För hela Sverige är användningen av fossila energibärare ca 153 TWh per år. Användningen domineras av transportsektorn som står för mer än 75 TWh, följd av individuell husuppvärmning som uppgår till 34 TWh per år. Bränsle till industripannor står för 22 TWh per år och användningen för fjärrvärme och elkraft motsvarar ca 9 TWh per år. Potentialen för ny bioråvara före konvertering uppskattas till ca 70 TWh per år och efter konvertering till ca 55 TWh. Denna potential utgörs huvudsakligen av ännu inte utnyttjad biomassa från skogsbruk och skogsindustri (inklusive träavfall i samhället). Kristdemokraterna anser det vara möjligt att ersätta 30–40 procent av de fossila energidrivmedlen genom konvertering till el, värme och drivmedel med befintlig teknik.
Den omfattande utbyggnaden av fjärrvärmenät och distributionen av fjärrvärme är effektiv och miljömässigt mycket positiv. Dock innebär det att distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och att konkurrensen från andra uppvärmningsformer är mycket begränsad. Fjärrvärmekunder har inte några möjligheter att klaga på priser eller leveransvillkor. Kristdemokraterna anser att konsumenterna bör skyddas från oskäliga prishöjningar, och hur detta skall kunna ske måste utredas.
Möjligheterna att genomföra ett tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten och särredovisning alternativt att krav på att fjärrvärmeverksamhet bedrivs i separat juridisk form bör utredas. Korssubvention, dvs. att intäkter från nätverksamheten används för att subventionera värmepriset, måste förhindras även inom fjärrvärmeverksamheten.
Även vad gäller stödet till fjärrvärme ger sig ryckigheten i regeringens bidragsverksamhet till känna. Konvertering av fastigheter med eluppvärmning till fjärrvärmesystem gavs statligt stöd januari 1998 till april 1999. Stödet togs bort för att införas i en reviderad version i juni 2001. I propositionen föreslås att detta stöd ska upphöra från och med 2003.
Kristdemokraterna ser det som en angelägen uppgift att stimulera till ökad fjärrvärmeanslutning och konstaterar än en gång att regeringen genom sin ryckighet motverkar sina egna syften.
Sverige behöver ett skattesystem som styr mot en ekologiskt hållbar produktion och konsumtion. Samtidigt måste skattesystemet vara konsekvent och rättvist men inte så belastande att svensk industri förlorar konkurrenskraft gentemot omvärlden.
De förnybara energislagens kostnader för insatsvaror och teknik har blivit lägre, teknikens tillgänglighet och effektivitet har ökat. Ändå är kostnadsskillnaden mellan elproduktion baserad på förnybara energikällor och konventionell fossilbaserad elproduktion fortfarande betydande. Såväl bioenergin och vindkraften som den småskaliga vattenkraften är beroende av statligt stöd.
Den nu pågående SNED-utredningen har av regeringen tagits till intäkt för att ligga lågt till dess att utredningen presenterar sitt betänkande i december 2002. Det har dock aviserats att en bred energiskatteutredning kan komma till stånd.
Det svenska energiskattesystemet är extremt komplext och svåröverblickbart. Det fungerar till synes godtyckligt genom en mängd särregler, undantag och nedsättningar. Kristdemokraterna anser att det är dags att ta ett helhetsgrepp på energiskatterna och presentera ett uthålligt skattesystem där goda miljöegenskaper, hög energieffektivitet och verkningsgrad vid elproduktionen premieras medan produktion baserad på fossila bränslen beläggs med styrande miljöavgifter.
Kristdemokraterna anser att de små kraftverkens bidrag till eltillförseln är viktig, särskilt som ett kärnkraftverk nu har stängts och en majoritet i riksdagen står bakom en principöverenskommelse om att ett andra verk skall stängas. Tillförsel av ny el måste bygga på förnybara energislag, och då är de små elproducenternas bidrag ett viktigt tillskott. Ett annat skäl är EU:s mål om fördubbling av andelen förnybar energi inom EU fram till år 2010, samt de åtaganden som fastställdes vid klimatkonferensen i Kyoto.
Cirka 1 200 små vattenkraftverk och cirka 500 vindkraftverk samt vissa kraftvärmeverk ger omkring 1,5 procent av landets totala elproduktion. Den industriella kompetensnivån måste bibehållas inför det förväntat ökade internationella behovet av utrustningar för förnybar energiproduktion. För närvarande går utvecklingen inom vattenkraftsektorn i fel riktning. Företag läggs ner och kunskap går förlorad. Om denna trend fortsätter kommer Sverige att vara åskådare när världsmarknaden för småskalig vattenkraft lyfter och vi kommer kanske till och med på sikt att uppleva svårigheter med att underhålla och modernisera vårt eget bestånd av vattenkraftverk, där många anläggningar har hög ålder. Stabila villkor och en rimlig prisnivå är avgörande för den småskaliga produktionen och dess servicebransch.
Den 1 maj 2003 är det tänkt att den nya kvotbaserade handeln med gröna elcertifikat ska starta. Eftersom inget konkret förslag har presenterats till hur handeln med den småskaliga kraften skall fungera har riksdagen beslutat att stödet på 9 öre per kWh skall bibehållas till utgången av 2002. Riksdagen beslutade i enlighet med den ekonomiska vårpropositionen 2002 att öka anslaget för driftstödet till den småskaliga elproduktionen så att man klarar utbetalningarna det första kvartalet 2003. Kristdemokraterna ansåg att stödet borde ligga högre för att garantera fortsatt drift av den befintliga och planerade volymen småskalig elproduktion som är en av grunderna i 1997 års energipolitiska program.
Det finns dessutom en osäkerhetsfaktor i förhållandet att den småskaliga elen upphandlas i konkurrens. Ersättningsnivån för den svenska småskaliga elen är således fortsatt okänd medan man i t.ex. Tyskland redan har beslutat om utfallet för de närmaste tio årens drift för de investeringar som nu görs.
Energihushållningsprogrammen, som är den del av energiöverenskommelsen, har ännu inte fått någon större omfattning. Satsningar på information och åtgärder för att spara energi i hushållen är vällovliga, men för att få effekt måste kontraproduktiva lagar och bestämmelser elimineras. För att verkningsfulla investeringar skall komma till stånd är det avgörande att de investeringar i energisparåtgärder som villaägarna gör inte ökar boendekostnaderna i form av höjd fastighetsskatt.
Kristdemokraterna vill avveckla fastighetsskatten, men så länge den finns kvar måste den ha en utformning som inte håller tillbaka vällovliga investeringar. Därför behöver reglerna för den statliga fastighetsskatten ses över och förändras på denna punkt.
Tilläggsisoleringens betydelse har inte fått tillräcklig uppmärksamhet i programmet. Kristdemokraterna anser att stimulansåtgärder för tilläggsisolering bör inkluderas i programmet på motsvarande sätt som gäller för konvertering från elvärme till annan uppvärmning.
För varje kWh elenergi som en värmepump tillförs får man ut ca tre kWh värmeenergi till huset. Värmepump kan användas för uteluftvärme, frånluftvärme, berg- samt ytjord- eller sjövärme. En pump med en avgiven effekt som är ca 50 procent av husets maximala effektbehov ger ca 80–90 procent av årsenergibehovet för uppvärmning och varmvatten. I t.ex. en villa med vattenburen elvärme är värmepump således ett mycket effektivt sätt att minska elförbrukningen.
Regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje. Beslutet om en avveckling av Barsebäcksreaktorerna innebär att regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen på ett mycket medvetet sätt bidrar till en negativ utveckling av växthuseffekten. De ökade koldioxidutsläppen, som kommer att bli följden av att bortfallet kompenseras med el från fossilförbränning, har tvingat Sverige att anhålla om tillstånd att, i motsats till andra länder i EU, få öka utsläppen. Detta går stick i stäv mot det s.k. Kyotoprotokollet som Sverige har godtagit. Kyotoprotokollet innebär att i-länderna åtar sig att minska sina utsläpp med drygt 5 procent till år 2012. EU skall gemensamt minska utsläppen med 8 procent.
Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck har i huvudsak kompenserats av import av dansk kolkraft. Miljöeffekterna av stängningen har blivit årliga ökade utsläpp av ca 3 miljoner ton koldioxid, ca 8 000 ton svaveloxider och ca 6 000 ton kväveoxider.
Statens energimyndighet har i rapporten Marginal elproduktion och CO2 utsläpp i Sverige undersökt vilken marginalproducerad el som kommer att nyttjas i Sverige de kommande åren bl.a. utifrån scenariot att Barsebäck 2 stängs. Resultatet av studien visar att det kommer att vara kolkondenskraftproducerad el från danska Själland som utgör marginalproduktionen. Således kommer varje enhets reducering av elproduktionen i Sverige att föra med sig ökade CO2 -utsläpp från de danska kolkraftverken.
Kristdemokraterna anser att effekterna av stängningen borde ha belysts i en miljökonsekvensbeskrivning innan beslutet togs. Vi har alla ett ansvar för kommande generationer, och växthuseffekten kan vara det största hotet mot framtida livsbetingelser på vår jord.
När regeringen skall återkomma till riksdagen med sin bedömning av möjligheterna till stängning av Barsebäck 2 våren 2003 bör en miljökonsekvensbeskrivning presenteras, liksom en ekonomisk redovisning och en samhällsekonomisk analys.
Kristdemokraterna har länge drivit kravet att EU ska göras mer handlingskraftigt på miljöområdet, eftersom miljöpolitik bör vara en av EU:s huvuduppgifter. Ett viktigt steg i den riktningen vore att fatta beslut om miljöavgifter med kvalificerad majoritet. Hittills har det, just p.g.a. ett fåtal länders blockering, visat sig omöjligt att driva igenom t.ex. en gemensam miniminivå för koldioxidavgifter. Dessvärre har den svenska regeringen, senast i förhandlingarna om Nicefördraget, konsekvent motsatt sig en förändring, med hänvisning till att skattefrågor är en nationell angelägenhet. Kristdemokraterna anser dock att miljöfrågor, som är en så tydligt gränsöverskridande fråga, bör vara ett undantag.
Om vi vill komma tillrätta med klimatförändringarna räcker inte åtgärder på hemmaplan. Utsläpp av växthusgaser kan inte längre ses enbart som en nationell angelägenhet. Miljöföroreningarna känner inga gränser. Det krävs gemensamma europeiska åtgärder för att sänka koldioxidutsläppen. Ett effektivt sådant medel vore att lagstifta om en miniminivå för koldioxidavgifter. Sverige bör inom EU verka för att en sådan uppgörelse nås.
Europa är i dag på väg mot en gemensam energimarknad. Det är en utveckling som bör leda till ökad effektivitet och därför gynna konsumenterna. Men med en gemensam marknad behövs också gemensamma spelregler. Inte minst för att ge klara incitament för miljövänlig energi. De globala klimatförändringarna, vår tids kanske allvarligaste utmaning, kan bara undvikas genom en tydlig och målmedveten politik som är samordnad på europeisk nivå. EU har gemensamt åtagit sig att sänka koldioxidutsläppen med 8 procent fram till 2010, enligt Kyotoprotokollet. Dessutom slår EU i sitt nya miljöhandlingsprogram fast att senast år 2010 ska 12 procent av den totala energianvändningen grundas på förnybara energikällor. Europas beroende av extern energiimport ökar snabbt. För att oönskat beroende ska motverkas behövs en europeisk dialog om energifrågorna.
Potentialen för effektivisering av Europas energiförbrukning är mycket stor, och betydligt större än det tillskott som gröna energikällor kan ge inom överskådlig framtid. Även ett utökat europeiskt forskningssamarbete skulle vara betydelsefullt, t.ex. när det gäller förnybara energikällor. En möjlighet vore dessutom att inrätta en gemensam myndighet som kan ta ett övergripande ansvar för att driva på utvecklingen på energiområdet. I en sådan ”Energy Program Agency” skulle de olika ländernas och myndigheternas arbete samordnas på ett bättre sätt.
På en gemensam energimarknad bör EU-länderna gemensamt främja övergången till förnybar energiproduktion. Det kan t.ex. ske genom att existerande lagstiftningshinder undanröjs, genom att förnybar energiproduktion ges ett särskilt undantag från alla konsumtionsavgifter, energi- eller klimatskatter över hela EU och genom stimulansåtgärder som uppmuntrar till investeringar i effektivare kraftverk. Forskningen på alla dessa områden bör främjas genom Europagemensamma satsningar.
Regeringen bör genom förhandlingar med Danmark och andra kraftproducerande länder skapa möjlighet att ålägga importerad kolkraft en svensk miljöavgift. Idag är förhållandet sådant att Danmark lägger en koldioxidavgift och svavelavgift i konsumtionsledet på den vattenkrafts- och kärnkraftsel som importeras från Sverige. Dansk kolkraft kan däremot försäljas till Sverige utan motsvarande avgifter, vilket ger den ett mycket förmånligt pris. Detta innebär en konkurrensfördel på miljöns bekostnad, något som Kristdemokraterna anser vara helt förkastligt.
Genom den stora andelen vattenkraft och kärnkraft i Norden är utsläppen av växthusgaser från elproduktionen relativt små i ett internationellt perspektiv. I Danmark svarar dock fossilbaserad värmekraftproduktion för mer än 90 procent av elproduktionen.
Elhandelsströmmarna mellan de nordiska länderna varierar både över året och mellan åren beroende främst på tillrinningen i vattenmagasinen. Under vintern importerar Sverige och Norge el från i första hand Danmark, men också från Finland. Genom Polenkabeln har Sverige fått en ytterligare länk för export/import av el, och elhandeln sker således på en europeisk marknad.
Beräkningar visar att Norge, Finland och Sverige för närvarande saknar 18 TWh per år vid normal elproduktion och en antaget oförändrad konsumtion. Vid torrår kan underskottet bli det dubbla.
Nordel, samarbetsorganet för Nordens systemoperatörer, har i en rapport redovisat att förutsättningarna för att Norden klarar ett lindrigt torrår är små. Det förutsätter bl.a. att konsumtionen momentant kan dras ner med 10 TWh, att 12 TWh reservkraft kan aktiveras och att överföringsmöjligheterna finns. Dessutom förutsätts att Danmark, som är det enda landet med överskottskapacitet, överskrider alla CO2 -kvoter.
Eftersom elanvändningen ökar blir elförsörjningen helt beroende av import från främst Danmark, Polen, Tyskland och Ryssland. Denna el kommer till största delen från kolkraft eller kärnkraft. Sannolikheten är stor att vi efter den för skattebetalarna kostsamma stängningen av Barsebäcks första reaktor kommer att använda mer kärnkraftsel än före stängningen. I Finland finns beredskap för utbyggnad av kärnkraft om bristen på el blir permanent. Naturgasföretagen planerar också för en utbyggnad av elproduktionen i Sverige. Den kortsiktighet som präglar den svenska energipolitiken har lett till att investeringar i nya anläggningar hittills har uteblivit.
Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck ökade risken för effektbrist i södra Sverige. Redan tidigare hade en stor del av reservkraftverken i landet avvecklats. Södra Sverige är särskilt sårbart på grund av att överföringskapaciteten av el från norra till södra Sverige är otillräcklig och behöver byggas ut, liksom överföringskapaciteten mellan Norge och Sverige. Överföringskapaciteten från norra till mellersta Sverige ligger idag på 6 700–7 000 MW. Överföringskapaciteten mellan mellersta och södra Sverige är begränsad till 3 500–3 900 MW.
Med hjälp av likströmsledningar kan man väsenligt öka kraftöverföringen på långa sträckor. Tekniken används redan på Gotland, där 20 procent av all el produceras av vindkraftverk på norra och södra udden. Eftersom befolkningen är koncentrerad mitt på ön måste elen transporteras dit utan stora förluster, och utan luftburna högspänningsledningar.
Lösningen är nergrävda likspänningskablar. De kan idag transportera sex gånger så mycket elkraft som motsvarande traditionella högspänningskabel för växelström. Kristdemokraterna ser positivt på den utvecklingen. Om två år kommer vi sannolikt att ha likströmskablar som kan transportera sexton gånger mer effekt än dagens högspänningskablar. Då kan vi med en enda likströmsledning försörja en stad som Göteborg med el.
Kraftföretagen struktureras mot allt större och mer integrerade energiföretag med verksamheter i flera länder. I Sverige domineras elproduktionen av tre aktörer: Vattenfall, Sydkraft och Fortum/Hemel. De svarar tillsammans för cirka 80 procent av den totala kraftproduktionen. Vattenfall är den största elproducenten i Norden och har som mål att bli ett av de ledande kraftföretagen i Europa.
Vattenfall koncentrerar nu sina resurser till expansion i främst Tyskland och Polen där produktionen baseras på kol och kärnkraft. Kapitalbehovet är stort och Kristdemokraterna anser att istället för eventuellt ägartillskott bör privatisering övervägas. Delar av Vattenfall kan med fördel privatiseras. I dagens läge är svenska staten, samtidigt som vi till höga kostnader stänger kraftproduktion i Sverige, en stor ägare av stora tyska kärnkraftverk och polska brunkolsanläggningar och kan bli en stor leverantör av dessa oönskade energislag till Sverige.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att små producenter stimuleras så de kan leva kvar på marknaden.
Kristdemokraterna vill ha en väl fungerande energimarknad och elmarknad för att främja näringslivets konkurrenskraft och ge låga kostnader för hushållen. Avregleringen har också initialt visat sig ge lägre elpriser och valfrihet för konsumenterna. Reformen genomfördes snabbt och därför uppstod vissa problem av övergångsnatur. Dock drabbas konsumenterna fortfarande av omotiverat höga nätavgifter.
Nätavgiften utgör nära en tredjedel av totalbeloppet på elfakturan. Avgiften skall enligt ellagen vara skälig. Energimyndigheten har ansvaret för att granska skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor. För att täcka statens kostnader för att bevaka skäligheten i nät- och elpriser betalar elkonsumenterna en nätövervakningsavgift en gång per år.
Det finns drygt 200 nätföretag, och under 1999 begärde Energimyndigheten förklaringar från cirka 100 operatörer som höjt eller haft tveksamheter i sina tariffer. I Täby klagade villaägarna till Energimyndigheten, och ett par tusen villaägare fick en sänkning av nätavgiften med 700–1 200 kronor per år. Fortfarande betalar många ett överpris. De 46 företag som höjt sina avgifter under 2000 har förelagts att sänka dem till 1998 års nivå. Energimyndighetens beslut har emellertid regelmässigt överklagats och inga beslut har gett utslag i form av fällande dom. Allt talar för att Energimyndigheten är alltför tandlös idag. Därför är det angeläget att regeringen påskyndar Energimyndighetens utveckling av former för bedömning av nättarifferna och ger myndigheten befogenheter att där så krävs vidta tvingande åtgärder.
Antalet koncessionsärenden har minskat något jämfört med 1999. Under år 2000 spänner handläggningstiderna mellan 227 dagar för tillsynsärenden till 340 dagar för prövningsärenden. Detta är oacceptabelt. Energimyndigheten måste skapa snabbare rutiner för handläggning av dessa ärenden.
Energimyndigheten är även tillsynsmyndighet för naturgasmarknaden. Marknaden öppnades under år 2000, och det är angeläget att verksamheten fungerar tillfredsställande. Energimyndigheten bör intensifiera sitt arbete med att utveckla tillsynsmetoder och uppfylla sitt ansvar.
Det s.k. tankeförbudet bör slopas. År efter år har riksdagen behandlat kärntekniklagens § 6 som stadgar: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.” För brott mot bestämmelsen stadgas fängelse med en straffsats motsvarande den som gäller för vållande till annans död.
Tankeförbudet har sedan sin tillkomst kritiserats från olika utgångspunkter. Klart är att det har en hämmande effekt på den akademiska friheten och det kan t.o.m. ifrågasättas om det över huvud taget är möjligt att utan lagbrott presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten.
Forskningen har i princip avstannat i Sverige, och kunniga forskare flyr landet. Tankeförbudet har behandlats i riksdagen ett flertal gånger men förslaget om slopande har avvisats. Sannolikt beror detta på att frågan helt felaktigt har ansetts vara kopplad till den vidare frågeställningen om kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell kritik mot tankeförbudet framförs numera helt oberoende av inställningen till kärnkraftens nyttjande i Sverige, och detta stärker vår uppfattning att paragrafen både kan och bör slopas.
År 1980 genomfördes en rådgivande folkomröstning om kärnkraften. Utfallet av omröstningen blev genom den olyckliga uppdelningen på tre olika alternativ inte den vägledning för beslutsfattandet som många önskade. Skillnaderna i tolkningen av resultatet är avsevärda och resultatet används som ett argument för snart sagt varje hållning i fråga om kärnkraften. Detta har bidragit till en 20-årig politisk låsning i fråga om energipolitiken.
Energipolitiken är av mycket stor vikt för hushåll och för företag. Politiken måste vara långsiktig och förutsebar. Av det skälet är en bred politisk enighet av stor betydelse. Tyvärr är inte detta något som präglar den svenska energipolitiken.
När det nu gått 20 år kan vi konstatera att många av dem som var med och genom den rådgivande folkomröstningen beslutade om energipolitikens inriktning inte längre finns i livet medan många nya röstberättigade tillkommit. Detta gör att värdet av folkomröstningen som underlag för dagens politik inte utan rätt kan ifrågasättas. Kristdemokraterna anser att det kan finnas skäl att aktualisera frågan om en ny folkomröstning om energipolitiken. Opinionsläget är idag helt annorlunda än för 20 år sedan. Kunskapen om de miljömässigt negativa effekterna av förbränning av fossilbränslen inklusive klimatfrågorna har ökat, och detta påverkar opinionen.
En opinionsundersökning av svenskarnas inställning till kärnkraften visar att stödet för kärnkraften fortfarande är mycket stort. Åtta av tio svenskar är för fortsatt användning av kärnkraft i Sverige. Fem av tio av de tillfrågade anser att vi bör behålla och driva kvarvarande reaktorer till dess att dessa tjänat ut, och var fjärde person är för en utbyggnad av kärnkraften. Endast två av tio anser att Sverige bör avveckla kärnkraften genom regeringsbeslut även om tillsynsmyndigheterna inte anser detta nödvändigt av säkerhetsskäl.
Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 21 för budgetåret 2003 förslår vi förändringar enligt följande:
Såsom nämnts i motionen under avsnitten 6.1.6 och 6.1.7 befinner sig Sverige i en framskjuten position när det gäller forskning och utveckling av solcells- och vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan komma att bli mycket viktiga när det gäller den framtida energiförsörjningen. Kristdemokraterna anslår därför totalt 50 miljoner kronor ytterligare till de båda forskningsområdena.
Anslaget på 140 miljoner kronor finansierar Statens energimyndighets förvaltningskostnader. Med hänsyn till det ekonomiskt osäkra läget och för att finansiera kristdemokratiska reformer föreslår vi en anslagsbesparing på 5 miljoner kronor.
Anslaget ingår i ett nytt femårigt program som ersättning för det energipolitiska program som beslutades 1997 och som löper ut 2002. Dessvärre återkommer likartade åtgärder som har funnits i tidigare program och som inte visat sig vara framgångsrika.
Anslaget på 136 miljoner kronor avser bl.a. bidrag till kommunala energirådgivare, fortbildning av desamma, stöd till regionala energikontor samt utveckling och spridning av verktyg och metoder. Kristdemokraterna anser det vara angeläget att energirådgivning fortsatt bedrivs i kommunerna. Dock menar vi att det behövs en översyn av de olika rådgivningsfunktioner som finns i kommunerna, t.ex. lokala Agenda 21-samordnare, konsument- och budgetrådgivare. Regeringen aviserar en sådan hållning i propositionen 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig försörjning. Regeringen menar att det kan finnas samordningsvinster att hämta genom att slå samman olika funktioner till lokala centrum för hållbar utveckling och att detta bör utredas. I en sådan utredning bör även de regionala energikontorens roll studeras.
Kristdemokraterna ser gärna att en sådan utredning kommer till stånd. Vi avvisar 50 miljoner kronor då anslaget utökats kraftigt men utan en nödvändig översyn av verksamhetens organisering.
Anslaget på 131 miljoner kronor avser främjandet av utveckling av ny energiteknik genom stöd till forskning och utveckling. Kristdemokraterna anser att denna verksamhet är mycket angelägen. Men med anledning av ett kraftigt anslagssparande 2001 och med största sannolikhet även 2002 föreslår vi en besparing på 30 miljoner kronor.
Anslaget på 230 miljoner kronor avser bidrag för att främja utvecklingen av teknik som baserar sig på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer. Kristdemokraterna anser att denna verksamhet är mycket angelägen. Men med anledning av ett kraftigt anslagssparande 2001 och med största sannolikhet även 2002 föreslår vi en besparing på 50 miljoner kronor.
Anslaget på 50 miljoner kronor avser insatser för att utveckla metoder för så kallat gemensamt genomförande och projekt rörande mekanismen för ren utveckling. Kristdemokraterna anser att verksamheten är mycket angelägen och vill stödja en långsiktig satsning på detta. Dock visar regeringen i propositionen på ett kraftigt anslagssparande 2001 och med största sannolikhet också 2002. Kristdemokraterna bedömer att verksamheten inte kommer att förbruka anslagna medel för 2003 och föreslår därför en besparing på 50 miljoner kronor. Anslagen bör istället räknas verksamheten tillgodo i framtiden.
|
Stockholm den 17 oktober 2003 |
|
|
Maria Larsson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Lars Lindén (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |