Tillväxt i Stockholmsregionen

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för tillväxt i Stockholmsregionen.

Motivering

Tillväxtregioner är nationella resurser, som resten av landet bör vårda och utveckla för att själv dra nytta av, som behövs för ”en politik för tillväxt och livskraft i hela landet”. Att våra storstadsregioner kan hävda sig i de internationella nätverken och den internationella konkurrensen är ju avgörande för välfärd och tillväxt i hela landet. På så sätt finns det ett nationellt intresse av att utvecklingen även fortsättningsvis kan vara snabb i dessa regioner och att flaskhalsar i dessa, inom t.ex. kommunikationer, utbildning och bostäder, snarast åtgärdas. Skall dessa regioner även fortsättningsvis kunna generera hög tillväxt är det därför nödvändigt att staten beaktar behovet av att hävda också deras utvecklingskraft.

Stockholm är inte bara en av världens naturskönaste regioner. Det är också den del av vårt land som driver på tillväxten och därmed ger hela Sverige en grund för välfärd och utveckling. Samtidigt börjar vi nu se signal efter signal om hur denna tillväxt mattas. Utflyttningen har ökat från regionen till andra delar av landet. Även om arbetslösheten är låg så ser vi hur den fortfarande biter sig fast i vissa särskilt utsatta och folkrika bostadsområden. Efter IT- och telekomsektorns neddragningar börjar också högutbildade tjänstemän söka sig från Stockholmsregionen. Bostadskrisen försvårar rekrytering av personal till skola, vård och omsorg och hindrar studenter från att söka till vår utbyggda högskola. Bostadspriserna utestänger människor med vanliga inkomster. Problemen i trafiken är ytterligare bromskloss på regionens utveckling och den för hela landet så viktiga tillväxten.

Samtidigt räcker det med en tur med pendeltåget för att se vilka stora resurser och möjligheter som finns i vårt län, men också att vi är en region med stora brister och orättvisor. En resa längs en av tunnelbanelinjerna visar helt annorlunda livsvillkor för människor som lever väldigt nära varandra. En region med så stora brister trots sin rikedom måste ha resurser för att kunna bedriva en aktiv politik för ökad rättvisa och minskade klyftor.

Ibland delas samhällsområden upp för mycket när det egentligen behövs samlade strategier och helhetsgrepp. Bostäder, kollektivtrafik, vägar, arbetslöshetsbekämpning och utbyggd högskola är områden som alla är faktorer som är viktiga om tillväxt och utveckling ska kunna säkras. Det krävs en samlad tillväxtstrategi för Stockholmsregionen som innefattar bl.a. dessa områden i ett sammanhang, i en helhet för tillväxt.

Vi behöver genomföra ett omfattande program för att bygga bostäder för vanligt folk i vår region. Inte minst länets unga måste äntligen få chansen att få egna lägenheter. Byggandet av hyresrätter måste öka genom bl a en klok markpolitik, där inte höga avgifter förhindrar byggande, genom att använda de särskilda stöd som staten ger, genom att pressa byggpriser och genom att ge tydliga ägardirektiv till de bostadsföretag kommunerna själva äger. Kommunerna i regionen bör gemensamt överväga om bildandet av ett gemensamt kommunägt regionalt bygg- och bostadsföretag är en möjlig väg att stärka förutsättningarna för ett aktivt byggande av hyresrätter i regionen. Allmännyttan behövs för att hålla nere hyrorna och motverka bostadssegregationen. Staten har ett ansvar att som ägare till bolag med stora markinnehav i delar av regionen medverka till goda förutsättningar för ett byggande av främst hyreslägenheter till hyror som vanligt folk med vanliga inkomster kan betala.

Trafiken måste fungera om människors stress ska kunna minska. Det är självklart att pendeltågseländet måste ta slut. Tågen måste gå och hålla tiderna. En ny tunnel för pendeltågen behövs, med nya stationer under Stockholms innerstad. Det kräver investeringar i tåg, vagnar, stationer och räls men också i sådant som ökar kollektivtrafikens pålitlighet, t ex teknisk utrustning, som gör att tågen går också på vintern. Det kräver bättre system för information till resenärerna om läget i trafiken. Kollektivtrafiken måste vara trygg, och pålitlig samt trevlig att åka med. Kollektivtrafiken måste göras tillgänglig även för de funktionshindrade. Stockholmsregionen behöver nya spår och vägar. Byggandet av Norra länken och Förbifart Stockholm måste komma igång, inte minst för att öka medborgarnas livskvalitet genom att minska stressen och ge mer tid för annat än väntande och köande.

I dag är det regionens kvinnor som utgör majoriteten av kollektivresenärerna. Kortare restider genom förbättringar av kollektivtrafiken innehåller därför en viktig könsaspekt: det handlar om att förbättra kvinnors vardag.

Sverige har skrivit på Kyotoprotokollet som reglerar sänkta utsläpp av koldioxid. Stockholmsregionen har för Sverige unika möjligheter att öka andelen resenärer inom kollektivtrafiken och på det sättet minska statens behov av andra, impopulära men nödvändiga åtgärder för att uppfylla våra internationella åtaganden. Framför allt är det nödvändigt att staten tar ansvar för omfattande investeringar i spårbunden kollektivtrafik inom Stockholmsregionen och mellan regionen och övriga Mälardalen.

Det är angeläget att statens samlade satsningar inom trafikområdet också tillfaller Stockholmsregionen i en volym som svarar mot såväl regionens andel av befolkningen som dess betydelse som tillväxtmotor.

Välfärd, reformer och ett ökat utrymme för hushållen kommer aldrig av sig själva. Det handlar först och främst om att tillväxt skapas, därefter att den fördelas så att alla får del av dess frukter. Det krävs en rättvisare fördelning för att Stockholmsregionen ska bli ännu bättre för alla. Men det krävs också att det finns mer att fördela. Den ekonomiska krisen under 90-talet lärde oss att det största hotet mot människors välfärd är negativ ekonomisk utveckling. Vi får aldrig mer hamna i 90-talets arbetslöshet med efterföljande nedskärningar i vården, omsorgen och skolan. Därför behövs investeringar för utveckling och tillväxt. En viktig utgångspunkt för detta är det starka samband som finns mellan välstånd och hög sysselsättning och återkommande investeringar i utbildning och kompetensutveckling.

Stockholmsregionen har färre högskoleplatser än vad som motiveras av befolkningens storlek och långt färre jämfört med vad regionens arbetsmarknad efterfrågar. Den otillräckliga dimensioneringen av regionens högre utbildning tenderar även att befästa den sociala snedrekryteringen. Nya högskoleplatser bör förläggas till områden med låg övergångsfrekvens från gymnasium till högskola. Södertörns högskola bör tillföras mer forskningsresurser och utvecklas till universitet.

Också vår del av landet måste stärkas som attraktiv plats för företagsetableringar. Det handlar om att uppmuntra och stimulera nyföretagande, att marknadsföra regionens fördelar runt om i världen. I det perspektivet har också Östersjösamarbetet en särskild betydelse. Inte minst måste den tillväxten av framtidens näringar komma regionens södra delar tillgodo – där viktigt för att skapa en mer balanserad och flerkärnig region med olika tillväxtcentrum. Det är angeläget med en förstärkt utveckling av t ex bioteknik, forskning och utveckling som stärker de södra delarna av regionen i konkurrensen med andra europeiska regioner. Den nya tekniken måste användas både för att ge bästa tänkbara förutsättningar för företagen i Stockholmsregionen och för att utveckla den offentliga sektorn. Det handlar om traditionella vägbyggen, om nya kollektivtrafiklösningar och om elektroniska motorvägar.

Det handlar om att göra insatser för att öka sysselsättningen i områden med låg sysselsättningsgrad. Det är inte acceptabelt att människor med utländsk bakgrund, och ofta hög kompetens, ställs vid sidan av arbetsmarknaden just för sitt ursprungs skull. Integration och mångfald är viktiga framgångsfaktorer och drivkrafter och i vår regions näringsliv. Det är viktigt att tillvarata, förvalta och utveckla den språkliga och kulturella kompetens som finns bland språkliga minoriteter och människor med utländsk bakgrund.

Det finns behov av att snabbt få fram en samlad strategi för tillväxt och utveckling i Stockholmsregionen. En tänkbar lösning är att tillsätta en särskild kommitté som ges en operativ inriktning och arbetar för att löpande ta fram förslag tillsammans med företrädare för regionen.

Stockholm den 23 oktober 2002
Tommy Waidelich (s)
Anita Johansson (s)	Yilmaz Kerimo (s)
Cinnika Beiming (s)	Jan Emanuel Johansson (s)
Eva Arvidsson (s)	Ola Rask (s)
Mikael Damberg (s)