Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera ett nationellt forskningsprogram för produktion av syntesgas ur bioråvara.
Ett par rapporter publicerade av Vägverket det senaste året pekar ut vätgas samt några nya typer av syntetiskt producerade drivmedel som de i dagsläget mest intressanta alternativen till bensin och diesel. Hit hör metanol och DME, dimetyleter, samt olika former av syntetiska kolväten som kan ersätta bensin, diesel och fotogen. De anses kunna bli mer kostnadseffektiva än t ex etanol producerad ur cellulosa. Gemensamt för flera av dessa nya drivmedel är att de produceras via så kallad syntesgas. Generaldirektörerna för Energimyndigheten, Vinnova och Vägverket har i en gemensam skrivelse föreslagit att pågående projekt kring etanol ur cellulosa bör fortsätta, men att det framför allt bör inledas kompletterande forskning kring andra typer av drivmedel producerade via syntesgas.
Situationen när det gäller fördelning av forskningsmedel skiljer sig dock radikalt från den nuvarande synen hos ansvariga myndigheter. Pågående forskning och utveckling kring etanol ur cellulosa sker inom ett av riksdagen beslutat flerårigt forskningsprogram på totalt 210 miljoner kronor. Ytterligare offentliga medel satsas på en pilotanläggning i Örnsköldsvik. Samtidigt är tillgången till forskningsmedel relativt begränsad för samtliga andra typer av alternativa drivmedel, inklusive dem som förespråkas av myndigheterna.
Syntesgas är en energirik gas som är sammansatt av kolmonoxid och vätgas och den kan tillverkas genom att råvaran förgasas under hög temperatur så att huvuddelen av energin övergår till gasform. Processen kan utformas för nästan alla typer av råvaror som innehåller energi och kol. I detta sammanhang är olika typer av förnyelsebara råvaror intressanta, såsom träflis, samt biprodukter från jordbruk, skogsbruk och massaindustri. Syntesgasen är i sin tur en råvara till en rad olika processer för att tillverka olika typer av drivmedel samt även kemikalier. Här finns en rad mer eller mindre kommersiella teknologier tillgängliga. Även olika former av miljövänliga smörjmedel och hydrauloljor kan fås som biprodukter.
Den samarbetsgrupp om drivmedelsfrågor som finns mellan Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Vinnova och Vägverket har konstaterat att en flaskhals i utvecklingen är att det ännu inte finns kommersiellt gångbar teknik för förgasning av bioråvara till syntesgas. Det har under längre tid pågått en del FoU-arbete på flera svenska högskolor och företag kring s k förgasning i avsikt att främst producera brännbar gas för elproduktion. Den teknologin skiljer sig dock något från att genom förgasning producera syntesgas som råvara till kemiska processer.
Några industriella konsortier bestående både av större och mindre företag är beredda att starta utvecklingsprojekt som bygger på att utnyttja syntesgas för vidareförädling till olika typer av drivmedel. Förutom skattefrågorna är den gemensamma stötestenen den relativt tunga utvecklingen av syntesgasproduktionen, vilket är den gemensamma basteknologin.
Det vore därför motiverat med ett flerårigt, nationellt forskningsprogram som syftar till att utveckla teknologin kring syntesgas ur bioråvara, inklusive uppförandet av pilotanläggningar. Programmet bör administreras av lämplig myndighet samt utformas så att både högskolor och industri engageras.
En lyckosam utveckling skulle dels kunna leda till kostnadseffektiva och koldioxidneutrala drivmedel, dels ge svenska forskare och företag ett försprång inom en internationellt gångbar teknologi. Sverige har relativt sett goda förutsättningar i form av tillgång till biomassa samt nätverk av företag som är beredda att satsa på området.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |