Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till nya lagar eller revidering av befintliga lagar för att tydliggöra regelverket vid nedläggning av företag eller företagsenhet.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om en lagstiftning som ökar de anställdas förutsättningar att förvärva ett företag eller en enhet som skall läggas ned, och därvid också föreslå åtgärder som gör ett sådant övertagande praktiskt möjligt.
Alltsedan industrialismens genombrott har företag vuxit fram, utvecklats men också avvecklats och ersatts av andra verksamheter. Alla stora förändringar är mer eller mindre smärtsamma för de berörda, främst de anställda och deras familjer. Strukturrationaliseringar har varit nödvändiga för att få en konkurrenskraftig och utvecklad produktion. Den svenska fackföreningsrörelsen har historiskt sett varit medveten om detta och har också bidragit till en någorlunda smidig och framåtsyftande förändring av tidigare verksamhet och utvecklande av ny verksamhet.
Privat företagsamhet har alltid varit inriktad på att skapa vinster till aktieägare och framtida investeringar. Det har dock också funnits en stor kompetens vad gäller själva produktionen och de olika produkterna, inte minst från fackets och de anställdas sida. Många svensktillverkade produkter har varit världsledande.
De senaste decennierna har det fokuserats mindre på vad som produceras och mer på total vinstmaximering, där inte ens mycket lönsamma enheter eller företag kan känna sig säkra. Den s.k. ”kvartalskapitalismen” tvingar företagsledningar till snabba och mindre genomtänkta beslut för att hålla aktieägare och potentiella sådana nöjda, så att de behåller sina aktier i företaget respektive går in med nya placeringar. Den s.k. globaliseringen handlar i princip om att kapitalet med stor frihet tillåts flyta fritt över landsgränser och mellan olika världsdelar. Den nya informationstekniken medför att stora kapitalrörelser kan ske med en knapptryckning på en dator någonstans i världen. Detta sätter stor press på enskilda länder, fackföreningsrörelsen och alla löntagare. Tidigare verkade det bland företagsledningar och aktieägare finnas en viss glädje för och stolthet över att ta fram väl fungerande och konkurrenskraftiga produkter. Numera verkar detta intresse till stor del ha ersatts av intresse för kolumnerna i redovisningen. Inte ens hög avkastning på insatt kapital räcker eller är någon garanti mot nedläggning.
År 1993 tog stålbolaget Avesta Sheffields styrelse beslutet att lägga ned stålverket i Degerfors. Efter stor folklig mobilisering och ett hårt, konstruktivt och initierat fackligt arbete togs nedläggningsbeslutet tillbaka några år senare. Fackets förslag till delvis ny produktion och ny organisering av denna produktion genomfördes och visade sig mycket framgångsrikt. Produkten, s.k. långa produkter, har visat sig ha en god marknad och har bidragit till hög avkastning på insatt kapital, nästan 40 %. Trots detta tog styrelsen för det nyligen tillskapade bolaget Avesta Polarit förra året ett beslut att lägga ned verksamheten vid Degerfors Stainless för att flytta denna produktion till enheten i Sheffield.
Företaget väljer att lägga ned en mycket lönsam enhet, som tillverkar en topprodukt med god avsättning på marknaden. Företagets skäl har varit mycket vaga och beslutet har varit kontroversiellt. Det lokala facket har redovisat att det fanns ett annat alternativ, som skulle ge minst lika god avkastning till likvärdiga investerings- och produktionskostnader. Inkopplade konsulter delade fackets synpunkter. Dessutom har ett flertal svenska ministrar, liksom initierade journalister ifrågasatt nedläggningsbeslutet.
I Degerfors demonstrerade ca 6 000–7 000 personer mot nedläggningsbeslutet. Avesta Polarits ledning har uppvaktats från en rad olika håll, men ytterst spelar all uppståndelse, all oro och all ilska ingen roll. I Sverige kan tydligen ett företag till begränsade kostnader lägga ned lönsamma företag eller enheter. I andra länder är det uppenbarligen svårare och mer besvärligt. Nedläggningsbeslutet gäller fortfarande i Degerfors, men ännu löper produktionen. Trots att Avesta Polarit avgett en avsiktsförklaring att det kan ge möjlighet till annan intressent att bedriva verksamhet i den nedläggningsdrabbade enhetens lokaler, har till dags datum detta löfte ej infriats.
Tvärtom har ett förslag från finansmannen Carl Bennet om att köpa enheten och där starta tillverkning av verktygsstål motarbetats. Avesta Polarit bör för sina anställdas, för Degerfors och om inte annat, för den egna moralens och hederns skull göra betydligt mer för att möjliggöra fortsatt stålproduktion i Degerfors. Det är generationer av stålverksarbetare i Degerfors och deras familjer värda, med tanke på de vinster som skapats för aktieägarna, genom den kompetens på ståltillverkning som finns på en ort som tillverkat järn/stål sedan 1600-talet.
Tyvärr är Degerfors inte det enda exemplet på hur den rådande spekulationskapitalismen lägger ner och flyttar verksamhet. Det finns en rad orter som numera är tydligt förknippade med denna spekulativa hyperkapitalism, som inte skyr några medel för att maximera sina vinster, t.ex. Motala, Katrineholm, Gislaved, Arvika och Kumla för att nämna några.
Det är uppenbart att den svenska lagstiftningen avseende regelverket vid nedläggning av fungerande och lönsamma företag eller enheter måste ses över. Det är nödvändigt att regeringen återkommer med lagförslag som tydliggör och skärper företagens ansvar gentemot anställda och berörda orter. Inriktningen skall också vara att stärka de anställdas rättigheter och inflytande vid beslut om nedläggning.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen bör också överväga en lagstiftning som ger de anställda rätt att förvärva ett företag eller en enhet, som hotas av nedläggning och föreslå åtgärder som gör sådana övertaganden möjliga, t.ex. statliga lånegarantier eller statligt medägande direkt eller indirekt.
En nedläggning av stora enheter inom tillverkningsindustrin kostar stora summor, ofta flera hundra miljoner. I ett sådant läge skall de anställda ges möjlighet att ta över verksamheten för en rimlig köpesumma. En sådan lag skulle dessutom minska risken för företagsköp, som endast syftar till att begränsa marknaden och konkurrensen genom nedläggning av den förvärvade enheten eller företaget. När tidigare motioner med likartade krav varit uppe till behandling och beslut i riksdagen, har det konstaterats att ägandet ger rätt för den som äger att lägga ner eller flytta verksamhet och företag. Det är just av den anledningen, som ägandets rättigheter måste begränsas och de anställdas rättigheter utökas.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |