Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av fisketurism.
Fisketurism är på flera sätt en intressant del av det totala turismutbudet. Miljömässigt eftersom den kräver biologiskt goda fiskeresurser, hälsomässigt eftersom den är utmärkt som rekreationskälla, ekonomiskt och sysselsättningsmässigt eftersom här finns stora outnyttjade potentialer och samhällsmässigt eftersom den i tillägg till övriga punkter ger skatteintäkter och framför allt skapar arbetstillfällen där de idag bäst behövs nämligen i glesbygden.
Den nuvarande situationen tar emellertid inte tillvara de möjligheter som står till buds. De oftast små entreprenörer som finns på arenan har en kort säsong att hämta inkomsten ur, kommunerna inte muskler nog att stötta på behövligt sätt och myndigheterna regelverk som inte alltid är synkroniserade för att passa utvecklingsbehovet. Begreppet ”Hela Sverige skall leva” omfattar alla människor i vårt land. Alltför sällan funderar vi emellertid över vad dessa människor i hela Sverige skall leva av.
Till många bygders unika tillgångar hör just fiskevatten och bra fiske. Ofta upplevs dessa tillgångar mera vara något att leva för än att leva av. För att skapa ekonomi och jobb med utgångspunkt från resursen bra fiskevatten måste inte bara fiskeresursen finnas tillgänglig utan även övriga delar av en total fisketurismprodukt. Att tillvarata möjligheterna till utveckling av fisketurism är ett utmärkt sätt att få också Sveriges glesbygd att leva.
För att åstadkomma detta fordras ett aktivt engagemang från resursägare och myndigheter. Det krävs gemensamma tag från inblandade parter, och det krävs samordning, stöttning och handlingskraft från centralt håll. Idéer, initiativ och goda förutsättningar att bygga vidare på finns. Lämpliga åtgärder kan vara att ta fram en samlad kunskapsbas, ett slags ”handbok i praktisk fisketurism”, vilket i dag helt saknas men som behövs för alla i landet som på något sätt verkar inom gebitet.
Om våra möjligheter ska kunna tas tillvara, vår gemensamma resurs skall bli till gagn för jobb och utveckling runt om i landet, måste Sverige förse alla relevanta organisationer och myndigheter med en offensiv strategi. Det handlar om att Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk och Sveaskog nyttjar sitt ägande och sina regelverk, och att alla andra ägare, stora som små, ser värde och ekonomisk nytta av en kvalitativ utveckling av fisketurism. Det handlar om att förändra och utveckla regelverk så att företagande blir möjligt. Det handlar om att Fiskeriverket ser att när turistfiske är en näringsverksamhet skall den jämställas med yrkesfisket. Det handlar om att Jordbruksverket ser turistfiske som en möjlighet att vidga näringsfånget i jordbruksföretaget och att bönderna t.ex. genom fiskevårdsområdena ges utrymme också för fisketurismutveckling utan att alltid själva bli turistentreprenörer.
Givetvis handlar företagsutveckling också om de främjande och näringspolitiska organisationerna och myndigheterna, t ex Nutek/Almi, länsstyrelserna, Turistdelegationen och Turistrådet. De måste ha både perspektiv och resurser för att möta berättigat intresse, förväntningar och ambitioner. Kommunerna har centralt genom Kommunförbundet och lokalt ett övergripande intresse och ansvar inom miljö och byggande, fritid och näringsverksamhet.
Ett samordnat nationellt initiativ som involverar resursägare, företag och offentlig sektor, och som har sin utgångspunkt i helhetsperspektivet men sitt fokus på turistföretagens utveckling, har goda förutsättningar att lyckas. Vill vi ta vara på dessa möjligheter att skapa sysselsättning och ekonomisk utveckling inte minst i glesbygd har ”Hela Sverige” ett gemensamt ansvar att ta. Låt oss ta detta ansvar.
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Jan-Olof Larsson (s) |