Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att fylla regeln om östatus i Amsterdamfördragets artikel 158 med nationellt innehåll.
EUs Amsterdamfördrag artikel 158 erkänner öars speciella förutsättningar och villkor. Regeringskonferensen skriver i dokumentet ”Förklaring till Amsterdamfördraget” att konferensen inser att öregioner är behäftade med strukturella nackdelar som har samband med deras speciella ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa regioners ekonomiska och sociala utveckling.
Tekniskt sett innebär detta att regeringskonferensen erkänner att gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa nackdelar och att specifika nationella åtgärder får vidtas när det är berättigat. Sådana ska ge öarna bättre villkor för att de ska kunna införlivas i den gemensamma marknaden på rättvisa villkor.
För Gotlands del är särskilt två villkor aktuella. Det handlar å ena sidan om att hemmamarknaden är begränsad och att därför företag måste inrikta sig på ”export” från ön för att få tillräckliga volymer. Samtidigt motverkar å andra sidan de höga kommunikationskostnaderna just ”export” från ön.
Tillsammans utgör de två faktorerna strukturella hinder för att Gotland ska utvecklas i samma takt som övriga landet. Kommunikationsfrågorna är därför särskilt viktiga.
En särskild utredare har gett förslag som handlar om Gotlandstrafikens framtid. Det är viktigt att dessa förslag styr Gotlandstrafikens framtid och att Rikstrafiken får tydliga signaler om det.
Sverige har ratificerat Amsterdamfördraget men hittills inte gjort något för att ge förpliktelsen om östatus enligt artikel 158 något innehåll. Det är viktigt för Sveriges trovärdighet och Gotlands framtid att Sverige nationellt fyller östatusregeln med innehåll.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Lena Ek (c) |
Roger Karlsson (c) |